På den här kartan finns namnet Nörd-Rentjärnberget inskrivet. Det är lätt att förstå att "nörd" i det här fallet betyder "nord" - särskilt som det finns ett Sör-Rentjärnberg alldeles intill. Men ändå känns det som ett litet hemligt tecken. Det dolda budskapet handlar om att en nörd en dag skulle bosätta sig i närheten och börja vandra upp och ner för det där berget. En virknörd.
Virknörden tog med sig sina alster och slängde ut dem för fotografering!
Jag är inne i ett vant-stim.
En sak jag länge uppskattat med virkning är möjligheten att virka in en tråd som inte används, att gömma den inuti maskorna. Dvs om man gör ett flerfärgat mönster så behöver det inte bildas en massa lösa trådar på baksidan som man kan trassla in sig i. När man stickar finns inte den möjligheten. Jag har alltid hatat sådana där lösa trådar.
Men nu har jag plötsligt accepterat dem och bestämt att de i vissa fall kan ha ett syfte!
Man kan med flit låta trådar ligga på baksidan för att få en tjockare virkning. Bilden ovan: Det är insidan som räknas.
När jag väl hade kommit över min fobi så blev det i stället en mani. Nu har jag gjort en hel hög med vantar som är "fodrade" på det här sättet med garn på insidan som inte är invirkat. Själva virkandet är lite krångligare tycker jag, än när man virkar in tråden, men har bestämt mig för att det är resultatet som räknas. Och de här vantarna är jättesköna på händerna. Jag har bestämt att inte låta den lösa tråden bli längre än bakom två maskor, så efter varannan maska snor jag trådarna om varandra på baksidan. Det är väl en del av det som gör att jag tycker det känns krångligt.
Av bilderna här nedan är det ungefär fifty-fifty. De som inte har lösa trådar är då vanlig flerfärgsvirkning med invirkade trådar.
Några är virkade i rundvarv och några är virkade på längden.
Alla vantarna finns nu på Nävarnas Hus i Burträsk.
