Idén om en rutig tröja

Idén om en rutig tröja hade jag redan förra våren. Det var liksom ett självklart nästa steg efter att jag hade gjort den rutiga ryggsäcken. Alltså att fortsätta på det rutiga temat. Nu var idén dels att det måste bli något bärbart, helst i smygmaskvirkning, och att rutmönstret måste ha något mer, något annat än "bara" kvadrater. Här ovan är en av de första provlapparna från förra året. Jag tänkte att genom att arbeta med dubbelt garn skulle jag kunna använda en så stor virknål att det hela inte skulle behöva ta så lång tid, fastän jag smygmaskvirkar! 

I provlappen har jag virkat med en tråd vanligt bomullsgarn och en tråd glansigt bambu-blandgarn. Ja, precis det som jag använde till den historiska virkningen. Jag har blivit lite kär i det garnet.

Men att göra rutorna på det sättet som syns i den här provlappen, det tyckte jag inte var godkänt. Jag behövde få till de där smalare rutorna på något annat sätt.

Lösningen var att frångå smygmaskorna i de ljusa mönstervarven, de orangea i bilden ovan. I stället bestämde jag att virka dem med stolpar (med en något mindre virknål).

Här syns början på tröjan, som alltså skulle vara öppen fram och bli en kofta. Inte samma färger, men samma garn som i provlappen. Bomullens stelhet kompenseras av bambuviskosens lena mjukhet.  Jag började med en nedre grön ribbkant, virkad i bakre maskbågen på det vanliga sättet. (B/B) De bruna rutorna är virkade i främre maskbågen (F/F) med en 8 mm virknål. De smala blå partierna har jag virkat som stolpar med en 5 mm virknål. Det bredare blå "basvarvet" har jag virkat på samma sätt som de bruna rutorna (F/F). 

Ser det ut som raggsocksgarn när jag blandar garn så här? Jag tycker att det ger liv åt färgerna, det blir mindre "platt". 

Detta var nu ganska enkelt och gick till och med ganska fort! Jag gjorde halva rutor i ytterkanterna, även kanterna mot ärmhålen. Vilket jag senare insåg att jag inte hade behövt göra, men just då jag gjorde det var jag inte säker på hur jag skulle göra ärmarna. Om de ens skulle ha samma mönster. Så jag gjorde raka kanter.

Ett annat misstag var den totala vidden: fastän jag provvirkat och räknat fram och tillbaka lyckades jag göra storleken något för liten! Jag hade varit angelägen om att inte göra för stort, vilket jag ofta har gjort med tidigare projekt. ("För säkerhets skull.") Men när koftan hade blivit så här stor och jag kunde prova den på kroppen blev det tydligt att jag skulle behöva lägga till lite vidd mitt fram för att få ihop den.

Så fick den en riktigt bred framkant med knappar och knapphål.

Runt halsöppningen blev det en smygmaskvirkad ribbkant. Jag bestämde också att göra ärmarna lika rutiga som kroppen. Jag virkade dem direkt på den halvfärdiga koftan och fortsatte tills jag tyckte de var tillräckligt långa.

Kanske hade de inte behövt vara riktigt så vida längst ner, ärmarna?

Till slut har det ändå blivit en helt vanlig, eller ovanlig, kofta! Inget som kan köpas på Ellos eller HM faktiskt. Det är väl därför man virkar sina egna kläder? De stora maskorna släpper igenom luft så att tyget andas. Den är helt enkelt lagom.