Blågula sockar

Om man vill virka sockar är smygmaskvirkning en bra teknik att använda.

Jag har virkat ganska många - ett fyrtiotal finns det belägg för på ravelry, jag menar med foto och allt.

Så behövs det göras flera? Absolut! Det gäller ju att fortsätta utmana sig själv och åstadkomma något mer, eller i alla fall något annat än detsamma som man hittills gjort.

Nu har jag gjort ett par mönstrade blågula sockar, och eftersom jag gjort det till en tradition att fota mina alster utomhus så gick jag även ut en sväng i trädgården med dessa.

Tidigare har jag virkat några par med det här hjärtmönstret inlagt på sidorna. Men nu funderade jag på att placera ett mönster mitt fram. Skulle sockan ändå sitta bra på foten eller skulle den flerfärgsvirkade panelremsan bli stel och vecka sig mitt fram i vinkeln?

Visst funkar sockarna!

Tack vare den starka resårvirkningen i sockstaftet, och självfallet den smygmaskvirkade foten också. 

För att åstadkomma den här kombinationen har jag använt två olika virknålar. De smygmaskvirkade partierna är virkade med en 4,5 mm tjock trävirknål medan flerfärgsvirkningen är gjord med 2,5 mm. Jag har alltså bytt virknål under de gula varven. De går uppifrån sockans överkant och ända ner till tån. 

Det ljusblå garnet är Bambu Raggi, därför har det lite olika färgskiftningar. Det mörkblå och det gula är Junior Raggi.

Läst och lyssnat

Läst

...har jag en ny virkbok. Den är helt nyutkommen. Den heter Virka fritt och visade sig vara finsk! Intressant.

Författarna heter Marketta Luutonen, Anna-Maija Bäckman och Gunnar Bäckman.

Den tar sin utgångspunkt i gamla virkningar som finns bevarade i museer (i Finland) och låter dessa saker inspirera till nya skapelser. En ganska fantastisk bok måste jag säga, otroligt vacker med massor av bilder.

Mönstren tar upp mer än halva boken. De ser tydliga och bra ut, men egentligen ska jag inte försöka recensera dem, jag virkar ju i stort sett aldrig efter mönster. Namnet till trots, fri virkning handlar det inte om.  Fri virkning, eller free form crochet, kan vara otroligt konstnärligt och speciellt, kan även vara helt groteskt... Nej i den här boken rör det sig om flerfärgsvirkning, och andra bundna mönster. Det finns mönster till vantar, tofflor, påsar, väskor, mössor, klänning, tröja, jacka, smycken, en filt, en korg...

Jag känner igen beskrivningen av virkningens historia, med dess osäkerhet om hur det hela började. Jag känner igen korsnäströjorna, pälsbältena, anknytningen till folkdräkterna. Jag känner igen beskrivningen av "den ringaktade virkningen"!  Hemslöjden och Lilli Zickerman nämns, även om det rör Sverige och det står att det nog inte funnits auktoriteter som Zickerman i Finland, men att åsikter om vad som bör uppmuntras respektive undvikas, det har naturligtvis funnits även där.

Jag tror att författarna har valt titeln för att de vill befria virkningen från gamla fördomar?

En intressant del i boken är personporträtt av elva olika virkare, från 1800-talet till nutid. Tio finska namn och så Carol Ventura! Jag antar för att hon specialiserat sig på tapestry crochet, alltså flerfärgsvirkning. 

Lyssnat

har jag gjort på en virkpodd. Den heter helt enkelt Virkpodden. 

Den som startat denna eventuellt första svenskspråkiga virkpodd (jag har inte kollat så noga) heter Maria Yvell, "virkare och garnaktivist". Hon kallar sig för Virka Dygnet Runt och virkar och gerillaslöjdar. Enligt egen beskrivning utforskar hon virkningens  möjligheter i sitt arbete. Ja tänk ändå, det är ungefär vad jag brukar säga om min (fritids) virkning. Så olika det kan bli.

Första avsnittet är en intervju med Maria Gullberg. Rekommenderas!