Mera museala plagg

 

Mitt i årets värsta oväder passade jag på att vara ute och resa i vårt vintriga norrland. Ja vintern kom tidigt i år, redan i november.

Att resa i sydvästlig riktning i den här delen av landet innebär alltid omvägar eftersom både vägar och järnvägar är anpassade efter de stora älvar och älvdalar som bryter sönder landskapet i nordväst-sydostlig riktning. 

Det är i Östersund jag har varit, och det för att få se på några virkade saker på museet Jamtli. Trots snöstormen lyckades jag alltså ta mig dit!

På bilden ovan syns en ribbvirkad kofta i svart och rött med en kant runt om av ett flamfärgat garn. Koftan är virkad vertikalt i ribbvirkning, alltså fasta maskor i bakre maskbågen, med vartannat varv rött, vartannat svart. Det ger effekten att koftans utsida ser (huvudsakligen) svart ut och insidan röd. Visst liknar det på håll nästan ett manchestertyg...

När man ser bilderna kan man också tro att den är rätt kraftig och tung, men den kändes snarare mjuk och lätt att ta i, gjord i ganska tunt garn.

Jag hade hittat bilder på den här koftan på Digitalt museum, där den anges ingå i hemslöjdens samlingar. Det var tydligen mest själva fotona som var hemslöjdens, var fanns då egentligen koftan i sin fysiska form? Fanns den alls längre? Till slut fick jag reda på att den skulle finnas på museet Jamtli i Östersund. Där förvaras den på något som heter Havremagasinet. Uppseendeväckande nog används den sommartid när museet har "Jamtli historieland". Någon går omkring med den på kroppen.

Jag har gjort en provlapp med den ribbvirkade tekniken, fasta maskor i bakre maskbågen. Min provlapp är röd på ena sidan och grå på den andra. Den här tekniken har Maria Gullberg använt en hel del, jag kom genast att tänka på hennes skapelser (de något äldre, inte årets) när jag först såg bilderna av den här koftan. (Men hon har inte varit här och sett den säger hon.)

Knäppningen: knappar på båda sidor om öppningen framtill och lösa dubbelknapphål! Något att ta efter?

Jag fick också en överraskning när vi kom in i utrymmet där Marie Möhring Madsen lagt fram det vi skulle få se. Det finns en till kofta!  Bonus!

Denna hör till museets samlingar, den ingår inte som den andra i rekvisitan som används i de historiska levande miljöerna.

Modellen är kortare, utan utsvängd nedre del. Men liksom den första koftan har den en påvirkad kant i ett röd-svart-vitt flamfärgat garn.

Den är också virkad vertikalt i ribbvirkning. Dessutom har den ett geometriskt mönster i flerfärgsvirkninng! 

Den här koftan har "proveniens" dvs man har antecknat varifrån den kommer, det finns en historia, den kan knytas till en viss tid och plats. Den ska vara från slutet av 1800talet.

Jag har gjort en provlapp med det geometriska mönstret från den här koftan också. 

Båda de här plaggen är så unika. Med tanke på hur lite virkade plagg som finns bevarat över huvud taget så är de här i mina ögon oersättliga. Jag är så tacksam att jag har fått förmånen att se dem i verkligheten! Det kan jag tacka Brita Dixelius för, ordförande i Jämtland Härjedalens hemslöjdsförbund, som ordnade så att vi fick komma in i Havremagasinet och beskåda både koftorna och ett antal flerfärgsvirkade föremål.

Hur krånglig hemresan blev vill jag helst inte berätta. Jag var dum nog att försöka åka tåg, och det tåget skulle passera Sundsvall. Inga tåg passerade Sundsvall de här dagarna efter snöstormen. Men efter många delmoment i form av en blandning av buss- och tågsträckor, avstigningar och påstigningar, och bil sista åtta milen kom jag hem till slut. Och jag är helnöjd!