Påta, pöta, potäter?

Mitt i julstöket snubblade jag över en intressant virkningsrelaterad artikel, en språkartikel på en språkblogg. Det var nog en bild på en smygmaskvirkning som fick mig att haja till mitt i en googlesökning, efter vad, det minns jag inte så här efteråt. 

Bloggen heter Dialektbloggen och finns hos Institutet för språk och folkminnen. Den intressanta artikeln heter Påta - ett verb för flera textila tekniker och är skriven av Eva Thelin, forskningsarkivarie. 

Där skriver hon utförligt och bra om ordet påta, och hur det har använts i olika dialekter för lite allt möjligt! Precis som jag redan upptäckt tidigare! Jag brukar ju reta mig på begreppsförvirringen inom virkområdet. Hon förklarar det som att påta har med peta att göra, och jag köper det. Så har det kommit att betyda någon särskild form av virkning, gärna en "petigare" version, ibland tunisisk, ibland smygmaskvirkning. Och ibland stickning faktiskt! 

Jag har spanat en hel del på Digitalt museum på sista tiden, som jag kanske nämnt, för att söka vad som finns av virkat på våra museer runt om i landet. Ja, begränsat till de museer som har lagt in (vissa delar av) sina samlingar där då. Så helt säkert finns det på andra ställen en del intressanta saker som jag går miste om...

Det är inte helt lätt att söka i det där digitala museet. Skriver man in tex ordet virkning så får man ett visst antal träffar. (Varav en stor andel av träffarna i och för sig visar sig handla om att någon sak har en virkad ytterkant, bara några maskor längst ner på en vante eller runt halsringningen på en tröja.)

Söker man i stället på ordet virkat får man ett helt annat antal träffar. Detta är delvis samma träffar som de i första sökningen, men bara delvis. Där finns alltså en hög med nya träffar (samtidigt som det ingår lika stor andel virkade kantringningar). Så där kan man sedan fortsätta. Om jag skriver virkad får jag ytterligare andra träffar, om jag skriver virkade ytterligare andra och så vidare. Man får ha lite fantasi för att hitta de pärlor som finns gömda här och där. Jag vill bara förklara detta som en bakgrund, jag förstår vad det beror på och jag är jätteglad att bilderna, de som finns, faktiskt är tillgängliga.

Ordet påta då? Genom att söka på det, med sina varianter påtat påtad osv hittar man både krokade och smygmaskvirkade saker, och en hel del påtade snoddar. 

På något sätt hittade jag sedan fyra mössor som är klassificerade som pötastickning. Alltså en annan stavning men jag tror att detta är samma ord. Att stava dialektala uttryck är en svår konst. Om nu ordet påta har uttalats mer som pöta på vissa ställen? Jag menar så att det rimmar på ordet tjöta så som en göteborgare uttalar det (tjôta).

De fyra mössorna finns på Nordiska museet och är från Nederkalix i Norrbotten. De är förmedlade av Hugo Samzelius redan 1893. Han var enligt Wikipedia författare, redaktör och jägmästare. Han gjorde "etnografiska resor" bland annat för  Nordiska museet. Under någon sådan resa tänker jag mig fick han tag på dessa fyra mössor. Han verkar också ha bidragit med en del andra saker från Lappland och Norrbotten.

Två av mössorna är stickade, två är virkade. Därför är det lustigt att man skriver pötastickning just under rubriken teknik. Tekniken är ju det som skiljer dem åt, fastän de till utseende och form har vissa likheter. De två som är virkade är dessutom inte gjorda riktigt på samma sätt heller, den ena virkad om båda maskbågarna uppifrån och ned, den andra bara i bakre maskbågen, nedifrån och upp. 

Kanske människorna som gav honom mössorna kallade dem för pötastickade. De brydde sig inte om hur mössan var gjord, de bara använde den. 

Om man ändrar en bokstav igen och söker på potastickning får man sex träffar i form av nålbundna vantar. När man ser mer noga efter verkar det röra sig om två par vantar, de andra bilderna är ju kopior. Ett par från Uleåborg och ett par från södra Karelen, båda alltså från Finland, men ska finnas på Nordiska museet. Vantparet från Uleåborg har Hugo Samzelius bidragit med. Det karelska vantparet är förmedlat av en Theodor Schvindt ("den finländska folklivsforskningens fader").

Länge undrade jag också vad potatis har att göra med virkning...

Jag måste bjuda på den här historien om min egen felläsning av ett virkord. Maria Gullberg använder ordet potatvirkning i boken Tid att virka från 1998. Där betyder det virkning med fasta maskor med nedtag i bakre maskbågen. När jag läste boken läste jag ordet som att första delen av det skulle betonas på den andra stavelsen: potat-virkning. I början av boken finns faktiskt en förklaring till ordet, men då när jag läste den var jag inte så intresserad av sådan bakgrundsfakta, jag läste nog ganska slarvigt förbi sådan text. Jag bläddrade i stället fort fram till mönsterdelen i boken, ville väl hitta något nytt och spännande, om det skulle finnas. (Det jag hittade var faktiskt smygmaskvirkning, som jag aldrig hade sett eller hört talas om innan dess.)

Vad har potatis med virkning att göra? Idiotiskt tyckte jag, att kalla en virkning för potatvirkning. Men ordet ska alltså läsas som potatvirkning, med betoning på första  stavelsen. Som påtat-virkning. Potat - påtat. 

Mycket humor i den missuppfattningen!

I boken står det så här, under rubriken En flora av virkord:   Termen är en dialektal variant på ordet påta, använd i Norrbotten, men utan någon större spridning.

Den större spridningen har ordet i gengäld fått då det genom den här boken blivit ett allmänt använt ord (i virksammanhang).