Vindkraft

Vindkraft. De flesta är för vindkraft, men mot vindkraft nära där man själv bor. Svårt dilemma.

...

Det kanske verkade som att jag ägnade hela förra hösten åt att endast studera gamla virkningar och jämföra olika gamla mönster utan att virka något själv.

Men har man startat en virkstad så har man! Det betyder att hur spännande det än är att studera det historiska så är det fortfarande lika roligt att skapa själv. Så något uppehåll i virkandet var det aldrig.

När jag hittade på ordet virkstad var det för att det syftade så tydligt på just verkstad. En plats där det virkas/verkas,  alltså att något rent praktiskt arbete utförs.

Numera finns det virkstäder lite här och där, senast såg jag denna hos Region Värmland.

Jag har inte patent på ordet, så det är bara roligt att det används!

Den gången, 2010, när jag startade virkstaden, genomsökte jag internet för att se om ordet virkstad var använt tidigare. Då jag inte fick några träffar på ordet så valde jag det till bloggen.

 

 

 

Jag har utmanat mitt virkintresse på många sätt. En dag tänkte jag: Skulle man kunna virka en "bildväv"? Ungefär då hade jag tänkt ut den tvåbenta maskan och funderade jag om jag skulle kunna virka en bild med den. Jag tänkte att jag kunde pixla ett foto och använda som mönster. Så jag började, ambitiöst, pixel för pixel.

 

Jag ville göra den här "testbilden".  Vad jag testar är alltså hur det skulle se ut med några vindkraftverk i skogen strax bakom en ensam liten stuga. Och hur skulle en betraktare tolka bilden, vad läser man in i en sådan tavla?

 

Försöket att virka efter ett pixlat foto föll på att jag inte hade garn i alla de subtila färgtoner som bygger upp en bild. Det blev bara förgrovat och konstigt. Då la jag bort arbetet ganska länge. Visste inte om jag skulle slänga det påbörjade försöket eller fortsätta på något sätt.

 

 

Något år senare tog jag upp idén igen och började om på ett mera intuitivt sätt. Den nya idén var att göra tvärtom, börja från mitten och arbeta sig utåt. Det kunde ju bli mera som ett collage, hopsatt av olika delar. Den påbörjade förgrunden skulle ändå gå att använda. Jag virkade byggnaderna som förenklade former, röda fyrkanter, och himlen som en bakgrund. Som synes blev den av någon anledning mycket smalare än den gröna förgrunden som jag hade gjort tidigare. Hur kunde jag mäta så dåligt?

Det är väl typiskt mig, ambitiös och slarvig på samma gång...

 

 

Förgrunden virkas nedifrån och upp, bakgrunden uppifrån och ned. Någon gång ska de mötas på mitten, men ännu är det två separata halvor, och så några träd, hus och uthus i form av lösa delar som ska sys fast. 

 

 

 Så småningom började jag brodera detaljer på förgrunden för att förtydliga att det skulle se ut som gräs och blommor på en äng. 

Och innan jag skulle sy ihop bakgrunden, förgrunden och smådelarna skulle själva vindkraftverken dit. De är delvis virkade och fastsydda, delvis broderade (vingarna). 

Delarna sitter ihop! På överkanten gjorde jag öglor att hänga upp den med. De ojämna sidorna vek jag in och sydde över dem med ett svart tyg.

 

 

Korgmakning

 Ett äkta återbruksprojekt är min senaste korg som jag virkat helt och hållet av textiltrasor. Här är garnet bara till prydnad, som rekvisita! 

 

Jag har använt två typer av trasor. Dels är det trikåtyg från t-shirtar, dels är det lakan. Det stumma vävda lakanstyget använder jag som stomme medan jag virkar med trikåtyget.

 

 

 

Tricket är att virka runt lakansremsan men bara virka med trikågarnet. Lakanremsan har jag klippt 7-8 cm bred och t-shirtarna ca 3 cm. Jag har dragit i t-shirtremsorna så de blivit smala.

Virknålen är 9 mm.

Jag har virkat fasta maskor i båda maskbågarna. Det är lite svårt att säga hur många maskor man måste öka per varv med en sån här virkning. Maskorna blir ganska höga pga den invirkade stommen vilket gör att man inte kan jämföra med att virka en rundel i fasta maskor med vanligt garn. Här syns att jag har 51 maskor efter 6 varv, vilket gör drygt 8 ökningar per varv. 

 

Själva tekniken att virka runt en kraftig stomme syns väldigt bra i den här videon  som finns på Youtube. Jag kan dock säga att hon som virkar där har ett annat sätt än jag att övergå från botten till sidorna.

 

När botten är tillräckligt stor är det bara att virka rakt uppåt dvs utan några ökningar. För att få en vinkel mellan botten och sidorna gör jag sidokantens första varv i bara bakre maskbågen. Se ovan hur det första röda varvet viker sig fint uppåt.

Jag har virkat med två färger för att kunna göra ett mönster. Det komplicerar förstås saker och ting, men det är ju bara för att jag själv tröttnar på saker som är för enformiga... Genom att skapa mönster blir varje varv spännande!

 

Sanningen är också att jag gjorde några ökningar på andra varvet av sidan för att få korgen att bukta lite utåt på det här sättet.

 

 

Avslutade med ett enstaka varv av samma gröna som jag använt till botten. Et voila! En äkta traskorg - ett äkta återbruksprojekt.

Se även en korg med lock  -  en korg med handtag  -  mina minikorgar trollburkarna.

 

Draksvansar

Under andra halvan av förra året ägnade jag mig mycket åt att studera Digitaltmuseum och andra källor, sökande efter virkningar och mönster från forna tider. Men jag virkade naturligtvis själv också, bara inte riktigt lika mycket som jag brukar.

Och nu är jag inne i ett halsduksstim.

 

Det började med ett stickmönster, måste jag erkänna. Jag fick se mönstret  Gulf of Mexico av Kieran Foley. Idén med namnet var ju så humoristisk, man borde göra en halsduk bara för att hålla med om det idiotiska i idén om ett namnbyte. Sedan dess har det hänt så mycket värre saker så man vill inte tänka på det.

I stickmönstret är halsduken rätstickad. "Så enkelt det vore att smygmaskvirka den i främre maskbågen" tänkte jag. Sagt och gjort. Jag hade lite blått Bambu Raggi som jag blandade med några olika färger av Tropik, båda garnen från Järbo. 

Nittigradersvinkeln på mitten (halsdukens "ryggrad")  har jag åstadkommit genom att virka två smygmaskor med en luftmaska emellan i den mittersta maskan på varje varv.

Det gick så lätt med den mexikanska golfen att jag av bara farten gjorde några halsdukar till. Hm, har jag testat virkad flätstickning någon gång? Nej det har jag nog inte. Men här är mina försök. I stället för att virka tunisiskt, eller kroka som det också kallas, så har jag alltså gjort det med smygmaskor virkade i främre maskbågen. Man får ett mindre stelt och mer fluffigt resultat.

Den gulbruna halsduken är virkad i Verona Fine från Cewec, en liten snutt som jag hade kvar efter min Late Vacation.

De blålila halsdukarna är virkade i Järbos Cookie, färgen Bohemian.

Anledningen till att två av dessa är taggiga som draksvansar är att jag inte räknade ut hur kanterna skulle göras förrän på tredje försöket.

 

 

 

Jag gjorde också en ganska tråkig helt vit en. Men användbar hoppas jag.

 

En gång gjorde jag en kort video på Instagram för att visa hur smygmaskan i främre maskbågen virkas.

Den finns här: front loop only slip stitch 

 

 

Alla halsdukarna ovan har jag gjort i denna teknik - jag brukar kalla det ribbvirkning med smygmaskor i främre maskbågen  (F/F).

 

 

 

Men till slut har jag här en annan variant, en riktigt tjock halsduk. Garnet heter Vera från Gjestal, och det är så tjockt att jag använt en 12 mm virknål till denna.

Här har jag virkat vartannat varv smygmaskor i bakre maskbågen, vartannat varv aviga smygmaskor i främre maskbågen:

 

Vänster - framsidan. Höger - baksidan.

 

 

 

Det här med "flätmönstren" eller snedrutorna var så spännande att jag kommer att fortsätta utforska det vidare...