Smygmaskvirkning - en tekniksammanställning kommer

Smygmaskvirkning. Ett "smalt intresse" som jag ständigt återkommer till. Det har blivit en så självklar del av min virkvärld att jag tar tekniken för given. Behövs det en ribbmudd på ett ärmslut eller runt en halsringning så vet jag hur den bäst ska göras. Behövs det sockar till jul så smygmaskvirkar jag dem! 

 

 

Jag upptäckte smygmaskvirkning gradvis. Först lärde jag mig att det var en traditionell teknik som mest använts till vantar, och det är nog tjugo år sedan. Jag virkade några vantar och var nöjd med dem.

Någon tid senare råkade jag läsa ordet slip stitch ribbing. Aha, tänkte jag, man kan alltså göra som när man virkar fasta maskor i bakre maskbågen - men man gör det med smygmaskor? Efter att ha provat insåg jag att smygmaskribben var överlägsen den fastmaskvirkade dito.

 

 

 

Därigenom hade jag upptäckt den elastiska smygmaskvirkningen, den som virkas fram och tillbaka (i motsats till i rundvarv). Nästa steg var att experimentera och variera. Blanda olika maskor för att få olika resultat. Virka större grejer, inte bara kantningar. 

 

Den starka reliefeffekten av det smygmaskvirkade ribbmönstret gav mig idén att försöka korsa varven och på så sätt skapa ett flätmönster. Jag gjorde det faktiskt inte bara med smygmaskor utan det funkade även med tex halvstolpar och reliefmaskor. Jag experimenterade mycket och det var väldigt spännande! Kan man göra si, kan man göra så?

 

Sedan dess har jag använt smygmaskvirkning som teknik till allt möjligt. Det mest uppenbara och, som även många andra gör, är ju ribbade mössor.  Men vad jag själv gläder mig mest åt är att smygmaskvirkningen gör att jag kan virka sockar! Tjocka och tunna, stora och små. Jag har gjort till mig själv, till maken och sönerna, till barnbarnet. Jag har heller inga problem med att blanda olika tekniker i samma projekt, tex små eller stora flerfärgsvirkade mönsterpartier inkorporerade i smygmaskvirkade sockar eller vantar.

Se  mina smygmaskvirkade projekt på Ravelry, 166 stycken. Jag menar inte att det är fråga om några "perfekta" grejer, snarare exempel på olika experiment, som visar på teknikens möjligheter till variation.

 

 

Jag har skrivit mycket om det här på bloggen. Jag har också en längre tid velat samla det jag hittills kommit fram till i ett sorts kompendium, mera ordnat, strukturerat, och så fullständigt som möjligt. Och tro det eller ej, men just nu verkar det vara nära att det blir verklighet!

Min sammanställning innehåller sju grundläggande sätt att virka smygmaskan inklusive aviga maskor och smygmaska med omslag, samt de mest relevanta kombinationerna av dessa maskor. Jag visar på skillnaden mellan att virka runt och att virka fram och tillbaka. Dessutom basmönster till vantar, halvvantar, sockar, mössor, med mera, några enkla att börja med, några mer avancerade.

Även beskriver jag principen för det jag kallar kortvarvsflätor, den horisontella flätteknik som jag uppfann. Den är inte densamma som Tanja Osswalds flätteknik, även om båda kan beskrivas som horisontella. Tanja är också en riktigt klurig smygmaskvirkare!  Jag har redan publicerat några mönster på Ravelry med  kortvarvsflätor, de är på engelska eftersom det var engelskspråkiga smygmaskvirkare jag har haft kontakt med på Ravelry. (De mönstren kan behöva gås igenom och förbättras... Och översättas till svenska!) Men den här tekniksammanställningen som jag nu håller på med är helt på svenska.

 

Mitt mål är att hela sammanställningen ska finnas nedladdningsbar från Ravelry under denna höst. Kommer jag att gå iland med det? Kommer tiden att räcka till? Jag gör dagligen små ändringar här och där för att text och mönster ska bli begripliga.

Alla bilder i detta inlägg hör ihop med kompendiet och de mönster som jag har tänkt ska ingå!

 

 

Besök i Korsnäs

I sommar gjorde jag en resa över Kvarken till Österbotten. Jag ville besöka Korsnäs, där de berömda korsnäströjorna finns. Jag lyckades övertala maken att följa med. Vi åkte över med färjan mellan Umeå och Vasa, det tog fyra timmar. Korsnäs ligger inte så långt från Vasa.

Årets kraftiga värmebölja hade inte börjat den där första veckan i juli. Jag tror den började ungefär en och en halv vecka senare, när jag började om att jobba efter semestern. Så under våra dagar i Österbotten var det regnigt och ganska... "svalt". Allra värsta störtregnet kom just när vi hittat till Korsnäs och satt i bilen och väntade på att hembygdsgården skulle öppna. Vi hade också sett en skylt med texten CAFÉ som vi hoppades mycket på.  Vi såg inte till någon människa. Tänkte de inte öppna alls den här regniga dagen? De förväntade sig säkert inga turistströmmar. 

Men klockan ett hände det! Inte mindre än två guider dök upp från var sitt håll och öppnade, den ena till hembygdsmuseet och den andra till prästgårdsmuseet som låg på samma gård. Det var där man kunde köpa kaffe, och det var det första vi gjorde. 

 

Efter att ha studerat prästgårdens alla rum, tillsammans med guiden och ett tyskt par, fick vi kaffe och  en ansjovissmörgås. Först därefter sprang vi alltså i regnet tvärs över gårdsplanen till hembygdsmuseet med de speciella tröjorna. 

Vad är det för speciellt med  korsnäströjorna? De är traditionella tröjor (från 1800-talet) som är både stickade och virkade. Längst upp och längst ner är de virkade - de röda, mönstrade partierna. Den ljusa delen i mitten är stickad. Här kan man läsa vidare. 

Ingen annanstans har man gjort liknande tröjor, alltså kombinerat stickning och virkning på samma sätt. 

De virkade delarna är förstås de jag själv tycker är mest intressanta. De är mönstrade. De stickade delarna är bara  "transportsträckor"! Som virkare är jag naturligtvis partisk, men ändå: de vita och -okej-  prickmönstrade mittenbitarna av tröjan skulle inte väcka någon uppmärksamhet utan de virkade och mönstrade ytterkanterna.

Virktekniken är flerfärgsvirkning med fasta maskor i bakre maskbågen, hela tiden virkat från samma håll. Nederdelen virkas runt. Den övre mönsterdelen, där det ska vara öppning för ärmarna, beskrivs i Gretel Dahlbergs bok från 1987 (Korsnäströjor förr och nu) som att man virkar från höger till vänster och klipper av garnet efter varje varv. "Fäst in garnändarna i nästa varv" står det. Jag tolkar det som att detta var det traditionella sättet. I ett modernare mönster står det att man virkar även den övre delen runt och sedan klipper upp för ärmhålen.

Ofta är det tre färger på samma mönstervarv.

Jag tänker att det virkade är mer slittåligt än det stickade. Nu är jag kanske partisk igen. Men det känns ganska naturligt att använda virktekniken just till ytterkanterna som ofta nöts: ärmslut, halsöppning, nederkant. Det stickade står för elasticiteten i de här tröjorna, att man kan använda samma tröja år efter år fastän midjemåttet varierar.

 

Mönsterfigurerna då, de enskilda dekor-elementen, är de också Korsnäs-specifika? Förutom universella geometriska mönster finns tex stjärnor, blommor och så "de dansande flickorna". Det är väl det mönstret som korsnäströjorna mest förknippas med.

 

De dansande flickorna syns nederst på den här tröjan, och även på mössan. Det är kanske ingen bra bild av just det mönstret men jag försökte heller aldrig fota just det. Det var ju ett annat mönster jag hade nördat ner mig i i höstas, de olika slingvariationerna.

 

På tröjorna förekommer de allra mest stiliserade versionerna. Korsnäs hembygdsförening kallar dem s-krokar eller s-slinga. På min "rana" från i höstas är det nummer fem, sex och sju uppifrån. 

Jag kallade dem akantusblad och akantusbårder när jag skrev om dem förra året. Gissa vad guiden i Korsnäs sa? Hon sa, ordagrant: "det är stiliserade växtornament". Vilken bekräftelse! Det var inte ens så att jag frågade, hon bara sa det helt apropå inget särskilt. Hon verkade helt insatt, trovärdig och kunnig och berättade mycket om tröjorna och deras historia. Hon hade även stickat och virkat sin egen Korsnäströja.

 

 Samma mönster på tillhörande hängslen.

 På andra virkade saker i museet fanns även de nästan bladlika slingorna.

 

I den här samlingen av vantar i olika tekniker hittar jag minst fem olika varianter av slingor. Då har jag inte räknat med de enkla löpande hundmönstren. 

Det här mönstret på en liten virkad påse tyckte jag var intressant, och inte riktigt likt något av dem jag kopierat i höstas. Så nu har jag gjort mig en egen liten påse och använt mönstret på den:

 

Det nedre mönstret på samma påse har jag hittat på en mössa på Digitalt museum. Mössan finns på Nordiska museet men kommer från Gagnef i Dalarna. Den har flera eleganta slingmönster, och just det här mönstret sitter på framkanten och nedre kanten runt om. Det märkvärdiga med mönstret är hur det är komponerat med flera färger. I mitten har man använt grönt till de delarna som sticker ut och är fransiga. För mig är det en tydlig markering att det är ett blad! 

 

Jag har virkat min påse i bomullsgarn. Jag brukar inte notera märke, tillverkare eller tjocklek på mina bomullsgarner. Många av dem har jag köpt secondhand eller fått till skänks. Jag blandar dem huller om buller, så länge det handlar om ungefär samma tjocklek. På det sättet är jag kanske lika oseriös som dem som bara kallar det för "virkgarn" - ett uttryck som jag absolut tar avstånd ifrån! Man kan ju virka med alla garn, kanske det motsatta också: sticka med virkgarn?

I Gagnef-mönstret är det på vissa varv fyra färger samtidigt att hålla reda på! Jag är i en svart period så valde svart bakgrund och lite karamelliga färger till mönstret. 

Upptäckte att mönstret är symmetriskt eller vändbart så när som på en maska! Kollade noga på bilden på digitalt museum om jag tolkat fel, men så var det inte. Det kliade i fingrarna att ändra den där enstaka maskan, men jag höll mig, gjorde mönstret så som det såg ut på bilden.

Flaskhållare

Sommar, sol och värme! Semester, ledighet, heta dagar... Nja, just den där värmen har det väl varit lite si och så med än så länge. Åtminstone här i norr. Men hoppet är som bekant det sista som lämnar människan, så vi tror på kommande soliga dagar. Och då blir vi törstiga i värmen.

Fick en fråga av en av sönerna om det gick att göra en liten påse för en vattenflaska, och med möjlighet att hänga den på bältet. Inga problem! svarade jag naturligtvis meddetsamma. Vad är virkning bäst för om inte lagomt små påsar av alla de slag. På bilden ovan demonstreras den färdiga versionen av maken. 

 

 Första försöket blev som en nätpåse med förstärkt botten, dekorerad med min gamla lodjursdesign för att den skulle vara roligare att göra. Påsen går att dra ihop i toppen med ett resårband. Jag hade först inte riktigt kommit på hur påsen skulle gå att hänga på bältet så den hade några ytterligare lösa remmar på baksidan för att åstadkomma upphängningen.

Den slutgiltiga (? eller den för tillfället rådande) versionen ser ut så här. Den är fastmaskvirkad ända upp och har en inbyggd hank för möjlighet att hänga på bältet. Den har ingen stängning, men det behövs inte! Jag har själv provgått med den för att försäkra mig om den saken. Ska man krypa i grottor eller göra något liknande dramatiskt kan man alltid virka en hopsnörningsbar överdel längst upp om man vill.

 

Lodjuret är min "gamla vanliga" modell, bara lite modifierat sedan jag först använde det på en väska kring år 2000, se det här gamla inlägget från 2010. Jag tycker faktiskt att det ser bättre ut så här, lite lutande framåt, så som det blir med fastmaskvirkning om båda maskbågarna. Med huvudet sänkt, smygande som ett kattdjur gör, lyftande bara en tass i taget.

Mönster till flaskhållare

 Garn: vanligt bomullsgarn 8/4, använt dubbelt - två trådar tillsammans

 Garnåtgång: sammanlagt ca 70 gram

Virknål: 3 mm 

Hela påsen, utom där jag angett något annat, virkas med fasta maskor om båda maskbågarna. Lodjuret är gjort med flerfärgsvirkning. De flesta beskrivningar av flerfärgsvirkning visar virkning i bakre maskbågen, men de här två har jag hittat som visar den teknik jag använt i det här fallet:

 Garnstudio

Annies attic

Börja med att virka en rundel: gör 7 ökningar per varv så att efter 8 varv har du 56 maskor runt om. Virka i spiral utan avslutade varv.

Virka ett varv i bakre maskbågen (utan ökningar). Det är övergångsvarvet mellan botten och sidorna. På slutet av detta varv kan du börja virka in en ände av garnet som ska vara till mönsterfärgen, så behöver den inte fästas senare. 

Härifrån virkas runt utan ökningar. Påbörja mönstret på första varvet. Läs diagrammet nedifrån och upp, från höger till vänster. 

 

Om du vill göra två lodjur, som jag gjort, virka 12 maskor av bottenfärgen mellan ena lodjurets bakfot och det andra djurets framfot, då kommer de att hamna mitt emot varandra.

Ovanför ryggen har jag ritat in symboler för att virka i bakre maskbågen, som gör ryggen lite slätare, mindre "raggig". Det gäller alltså maskorna ovanför djurets rygg, de som virkas med bottenfärgen.

När mönstret är klart, virka ytterligare 10 varv, eller tills påsen är 12 cm hög. 

 

Nu påbörjar vi hanken, den som påsen kan hängas i. Börja med 16 luftmaskor, den sista räknas som vändmaska.

 Vänd och virka 15 fasta maskor längs luftmaskkedjan, därefter 2 fasta maskor längs fortsättningen på varvet där vi var nyss.

 Vänd igen, hoppa över de två fasta maskorna och virka 15 maskor upp längs hanken. Fortsätt på samma sätt att virka fram och tillbaka på hanken. Vänd med en luftmaka längst upp och med två fasta maskor längst ned. När hanken är 10 varv bred fortsätts på varvet som går runt flaskan. 

När du har kommit runt och fram till hanken igen, gör en vändmaska, vänd och virka tillbaka. 

Virka fram och tillbaka i 10 varv (46 maskor). Sedan är det dags att fästa hanken. Virka ut över hankens överkant, fortsätt även över på andra sidan. Nu har du ett helt runt varv igen och kan fortsätta i spiralform liksom i början.

Virka till slut fyra varv ovanför hanken. Gör några hoptagningar på det första eller andra varvet så att maskantalet blir 50, diametern går ihop litegrann längst upp. Fäst tråden.

Färdigt! 

 

 

Virkad entrelac

 

I vintras gjorde jag halsdukar i smygmaskvirkning, där jag försökte efterlikna den stickade entrelactekniken som gör att rutorna ser ut som flätade med näver. Näverstickning kallas det ju också! Nu har jag fortsatt på den inslagna entrelacvägen.

En typisk grej att göra av näver förr i tiden var förstås en ryggsäck. Den kallas kont.

 

 

Och nu har jag alltså gjort en ryggsäck i virkad näverstickning! Den här gången har jag använt den vanliga tekniken, där man gör rutorna i tunisisk virkning. Jag har alltid tyckt att den tekniken ser ganska stel och liksom platt ut med sina enfärgade kvadratiska rutor. Det fattas liksom en dimension, man får inte samma illusion av flätning eller vävning som i den stickade versionen.

Men man ska väl inte döma innan man har provat, så nu var det dags för mig att prova.

Till en ryggsäck får man se det som en fördel att det virkade resultatet blir stumt och håller formen.

De platta, enfärgade rutorna kan man ge lite liv om man i stället virkar med dubbelt garn så det blir en melerad effekt tänkte jag, och dessutom blandar diverse restgarner i olika färger.  Här har jag använt garn som blivit över och garn som inte passade till något annat. Det är både ull, akryl och bomull. Många ändar blev det på baksidan!  De knöt jag ihop i skarvarna och fäste nödtorftigt.

 

 

När man virkar så här små enheter (8 maskor) behöver man inte ens ha en särskild tunisisk virknål, utan det går bra med en helt vanlig.

Efter en snabb googling började jag som vanligt utan att ha någon färdig plan för resten av arbetet. "Jag tar väl reda på hur man gör allt eftersom" tänkte jag, och beställde samtidigt en bok - "Entrelac Crochet for beginners". I bilden ovan syns det som ska bli botten.

 

Efter ett tag hade jag fått ihop något som liknade en påse. På översta varvet gjorde jag hål mitt i rutorna så det skulle gå att trä en dragsko genom och dra ihop den.

 

 

Sedan tänkte jag mig ett lock som skulle täcka öppningen. Bara att virka ett slätt stycke och sedan sy fast? Då märkte jag hur kraftigt den tunisiska virkningen rullade sig i kanterna. (Som om jag inte hade märkt det när jag gjorde själva påsen?)

 För att förhindra rullkanterna gjorde jag locket dubbelt.

 

 

Och längst ut på locket satte jag en lång virkad remsa, det ser ut som en ormtunga ser jag. Den har tre hål för att kunna knäppa fast locket på ryggsäckens framsida.

 

 

När så småningom den beställda boken landade i min brevlåda undrade jag om det hade blivit något fel eller missförstånd. Den här brochyren, är det vad jag hade beställt? Den är 30 sidor med endast några rader text på varje sida... Säger mig inte mer än det jag redan vet!

Fler titlar i ämnet virkad entrelac hittade jag inte heller.

Det finns kanske inga djupare kunskaper att få angående den här tekniken.

 

 

Remmar och spännen grävde jag fram ur mitt pysselförråd. Sån tur kan man ha när man haft ett intresse länge och skaffat material som kanske bara delvis blivit använt. Precis som med garnet!

 

 

Insidan fodrade jag enligt min vanliga modell med en uppochnedvänd sliten t-shirt. Den döljer knutarna och de slarvigt fästa trådändarna.

 

Jag vet att den är lite sned och vind (men den är ju handgjord). Och jag kanske måste förstärka lite kring remmarnas fästplatser. Men får man lov att ändå vara ganska nöjd?