Flaskhållare

Sommar, sol och värme! Semester, ledighet, heta dagar... Nja, just den där värmen har det väl varit lite si och så med än så länge. Åtminstone här i norr. Men hoppet är som bekant det sista som lämnar människan, så vi tror på kommande soliga dagar. Och då blir vi törstiga i värmen.

Fick en fråga av en av sönerna om det gick att göra en liten påse för en vattenflaska, och med möjlighet att hänga den på bältet. Inga problem! svarade jag naturligtvis meddetsamma. Vad är virkning bäst för om inte lagomt små påsar av alla de slag. På bilden ovan demonstreras den färdiga versionen av maken. 

 

 Första försöket blev som en nätpåse med förstärkt botten, dekorerad med min gamla lodjursdesign för att den skulle vara roligare att göra. Påsen går att dra ihop i toppen med ett resårband. Jag hade först inte riktigt kommit på hur påsen skulle gå att hänga på bältet så den hade några ytterligare lösa remmar på baksidan för att åstadkomma upphängningen.

Den slutgiltiga (? eller den för tillfället rådande) versionen ser ut så här. Den är fastmaskvirkad ända upp och har en inbyggd hank för möjlighet att hänga på bältet. Den har ingen stängning, men det behövs inte! Jag har själv provgått med den för att försäkra mig om den saken. Ska man krypa i grottor eller göra något liknande dramatiskt kan man alltid virka en hopsnörningsbar överdel längst upp om man vill.

 

Lodjuret är min "gamla vanliga" modell, bara lite modifierat sedan jag först använde det på en väska kring år 2000, se det här gamla inlägget från 2010. Jag tycker faktiskt att det ser bättre ut så här, lite lutande framåt, så som det blir med fastmaskvirkning om båda maskbågarna. Med huvudet sänkt, smygande som ett kattdjur gör, lyftande bara en tass i taget.

Mönster till flaskhållare

 Garn: vanligt bomullsgarn 8/4, använt dubbelt - två trådar tillsammans

 Garnåtgång: sammanlagt ca 70 gram

Virknål: 3 mm 

Hela påsen, utom där jag angett något annat, virkas med fasta maskor om båda maskbågarna. Lodjuret är gjort med flerfärgsvirkning. De flesta beskrivningar av flerfärgsvirkning visar virkning i bakre maskbågen, men de här två har jag hittat som visar den teknik jag använt i det här fallet:

 Garnstudio

Annies attic

Börja med att virka en rundel: gör 7 ökningar per varv så att efter 8 varv har du 56 maskor runt om. Virka i spiral utan avslutade varv.

Virka ett varv i bakre maskbågen (utan ökningar). Det är övergångsvarvet mellan botten och sidorna. På slutet av detta varv kan du börja virka in en ände av garnet som ska vara till mönsterfärgen, så behöver den inte fästas senare. 

Härifrån virkas runt utan ökningar. Påbörja mönstret på första varvet. Läs diagrammet nedifrån och upp, från höger till vänster. 

 

Om du vill göra två lodjur, som jag gjort, virka 12 maskor av bottenfärgen mellan ena lodjurets bakfot och det andra djurets framfot, då kommer de att hamna mitt emot varandra.

Ovanför ryggen har jag ritat in symboler för att virka i bakre maskbågen, som gör ryggen lite slätare, mindre "raggig". Det gäller alltså maskorna ovanför djurets rygg, de som virkas med bottenfärgen.

När mönstret är klart, virka ytterligare 10 varv, eller tills påsen är 12 cm hög. 

 

Nu påbörjar vi hanken, den som påsen kan hängas i. Börja med 16 luftmaskor, den sista räknas som vändmaska.

 Vänd och virka 15 fasta maskor längs luftmaskkedjan, därefter 2 fasta maskor längs fortsättningen på varvet där vi var nyss.

 Vänd igen, hoppa över de två fasta maskorna och virka 15 maskor upp längs hanken. Fortsätt på samma sätt att virka fram och tillbaka på hanken. Vänd med en luftmaka längst upp och med två fasta maskor längst ned. När hanken är 10 varv bred fortsätts på varvet som går runt flaskan. 

När du har kommit runt och fram till hanken igen, gör en vändmaska, vänd och virka tillbaka. 

Virka fram och tillbaka i 10 varv (46 maskor). Sedan är det dags att fästa hanken. Virka ut över hankens överkant, fortsätt även över på andra sidan. Nu har du ett helt runt varv igen och kan fortsätta i spiralform liksom i början.

Virka till slut fyra varv ovanför hanken. Gör några hoptagningar på det första eller andra varvet så att maskantalet blir 50, diametern går ihop litegrann längst upp. Fäst tråden.

Färdigt! 

 

 

Virkad entrelac

 

I vintras gjorde jag halsdukar i smygmaskvirkning, där jag försökte efterlikna den stickade entrelactekniken som gör att rutorna ser ut som flätade med näver. Näverstickning kallas det ju också! Nu har jag fortsatt på den inslagna entrelacvägen.

En typisk grej att göra av näver förr i tiden var förstås en ryggsäck. Den kallas kont.

 

 

Och nu har jag alltså gjort en ryggsäck i virkad näverstickning! Den här gången har jag använt den vanliga tekniken, där man gör rutorna i tunisisk virkning. Jag har alltid tyckt att den tekniken ser ganska stel och liksom platt ut med sina enfärgade kvadratiska rutor. Det fattas liksom en dimension, man får inte samma illusion av flätning eller vävning som i den stickade versionen.

Men man ska väl inte döma innan man har provat, så nu var det dags för mig att prova.

Till en ryggsäck får man se det som en fördel att det virkade resultatet blir stumt och håller formen.

De platta, enfärgade rutorna kan man ge lite liv om man i stället virkar med dubbelt garn så det blir en melerad effekt tänkte jag, och dessutom blandar diverse restgarner i olika färger.  Här har jag använt garn som blivit över och garn som inte passade till något annat. Det är både ull, akryl och bomull. Många ändar blev det på baksidan!  De knöt jag ihop i skarvarna och fäste nödtorftigt.

 

 

När man virkar så här små enheter (8 maskor) behöver man inte ens ha en särskild tunisisk virknål, utan det går bra med en helt vanlig.

Efter en snabb googling började jag som vanligt utan att ha någon färdig plan för resten av arbetet. "Jag tar väl reda på hur man gör allt eftersom" tänkte jag, och beställde samtidigt en bok - "Entrelac Crochet for beginners". I bilden ovan syns det som ska bli botten.

 

Efter ett tag hade jag fått ihop något som liknade en påse. På översta varvet gjorde jag hål mitt i rutorna så det skulle gå att trä en dragsko genom och dra ihop den.

 

 

Sedan tänkte jag mig ett lock som skulle täcka öppningen. Bara att virka ett slätt stycke och sedan sy fast? Då märkte jag hur kraftigt den tunisiska virkningen rullade sig i kanterna. (Som om jag inte hade märkt det när jag gjorde själva påsen?)

 För att förhindra rullkanterna gjorde jag locket dubbelt.

 

 

Och längst ut på locket satte jag en lång virkad remsa, det ser ut som en ormtunga ser jag. Den har tre hål för att kunna knäppa fast locket på ryggsäckens framsida.

 

 

När så småningom den beställda boken landade i min brevlåda undrade jag om det hade blivit något fel eller missförstånd. Den här brochyren, är det vad jag hade beställt? Den är 30 sidor med endast några rader text på varje sida... Säger mig inte mer än det jag redan vet!

Fler titlar i ämnet virkad entrelac hittade jag inte heller.

Det finns kanske inga djupare kunskaper att få angående den här tekniken.

 

 

Remmar och spännen grävde jag fram ur mitt pysselförråd. Sån tur kan man ha när man haft ett intresse länge och skaffat material som kanske bara delvis blivit använt. Precis som med garnet!

 

 

Insidan fodrade jag enligt min vanliga modell med en uppochnedvänd sliten t-shirt. Den döljer knutarna och de slarvigt fästa trådändarna.

 

Jag vet att den är lite sned och vind (men den är ju handgjord). Och jag kanske måste förstärka lite kring remmarnas fästplatser. Men får man lov att ändå vara ganska nöjd?

 

Vindkraft

Vindkraft. De flesta är för vindkraft, men mot vindkraft nära där man själv bor. Svårt dilemma.

...

Det kanske verkade som att jag ägnade hela förra hösten åt att endast studera gamla virkningar och jämföra olika gamla mönster utan att virka något själv.

Men har man startat en virkstad så har man! Det betyder att hur spännande det än är att studera det historiska så är det fortfarande lika roligt att skapa själv. Så något uppehåll i virkandet var det aldrig.

När jag hittade på ordet virkstad var det för att det syftade så tydligt på just verkstad. En plats där det virkas/verkas,  alltså att något rent praktiskt arbete utförs.

Numera finns det virkstäder lite här och där, senast såg jag denna hos Region Värmland.

Jag har inte patent på ordet, så det är bara roligt att det används!

Den gången, 2010, när jag startade virkstaden, genomsökte jag internet för att se om ordet virkstad var använt tidigare. Då jag inte fick några träffar på ordet så valde jag det till bloggen.

 

 

 

Jag har utmanat mitt virkintresse på många sätt. En dag tänkte jag: Skulle man kunna virka en "bildväv"? Ungefär då hade jag tänkt ut den tvåbenta maskan och funderade jag om jag skulle kunna virka en bild med den. Jag tänkte att jag kunde pixla ett foto och använda som mönster. Så jag började, ambitiöst, pixel för pixel.

 

Jag ville göra den här "testbilden".  Vad jag testar är alltså hur det skulle se ut med några vindkraftverk i skogen strax bakom en ensam liten stuga. Och hur skulle en betraktare tolka bilden, vad läser man in i en sådan tavla?

 

Försöket att virka efter ett pixlat foto föll på att jag inte hade garn i alla de subtila färgtoner som bygger upp en bild. Det blev bara förgrovat och konstigt. Då la jag bort arbetet ganska länge. Visste inte om jag skulle slänga det påbörjade försöket eller fortsätta på något sätt.

 

 

Något år senare tog jag upp idén igen och började om på ett mera intuitivt sätt. Den nya idén var att göra tvärtom, börja från mitten och arbeta sig utåt. Det kunde ju bli mera som ett collage, hopsatt av olika delar. Den påbörjade förgrunden skulle ändå gå att använda. Jag virkade byggnaderna som förenklade former, röda fyrkanter, och himlen som en bakgrund. Som synes blev den av någon anledning mycket smalare än den gröna förgrunden som jag hade gjort tidigare. Hur kunde jag mäta så dåligt?

Det är väl typiskt mig, ambitiös och slarvig på samma gång...

 

 

Förgrunden virkas nedifrån och upp, bakgrunden uppifrån och ned. Någon gång ska de mötas på mitten, men ännu är det två separata halvor, och så några träd, hus och uthus i form av lösa delar som ska sys fast. 

 

 

 Så småningom började jag brodera detaljer på förgrunden för att förtydliga att det skulle se ut som gräs och blommor på en äng. 

Och innan jag skulle sy ihop bakgrunden, förgrunden och smådelarna skulle själva vindkraftverken dit. De är delvis virkade och fastsydda, delvis broderade (vingarna). 

Delarna sitter ihop! På överkanten gjorde jag öglor att hänga upp den med. De ojämna sidorna vek jag in och sydde över dem med ett svart tyg.

 

 

Korgmakning

 Ett äkta återbruksprojekt är min senaste korg som jag virkat helt och hållet av textiltrasor. Här är garnet bara till prydnad, som rekvisita! 

 

Jag har använt två typer av trasor. Dels är det trikåtyg från t-shirtar, dels är det lakan. Det stumma vävda lakanstyget använder jag som stomme medan jag virkar med trikåtyget.

 

 

 

Tricket är att virka runt lakansremsan men bara virka med trikågarnet. Lakanremsan har jag klippt 7-8 cm bred och t-shirtarna ca 3 cm. Jag har dragit i t-shirtremsorna så de blivit smala.

Virknålen är 9 mm.

Jag har virkat fasta maskor i båda maskbågarna. Det är lite svårt att säga hur många maskor man måste öka per varv med en sån här virkning. Maskorna blir ganska höga pga den invirkade stommen vilket gör att man inte kan jämföra med att virka en rundel i fasta maskor med vanligt garn. Här syns att jag har 51 maskor efter 6 varv, vilket gör drygt 8 ökningar per varv. 

 

Själva tekniken att virka runt en kraftig stomme syns väldigt bra i den här videon  som finns på Youtube. Jag kan dock säga att hon som virkar där har ett annat sätt än jag att övergå från botten till sidorna.

 

När botten är tillräckligt stor är det bara att virka rakt uppåt dvs utan några ökningar. För att få en vinkel mellan botten och sidorna gör jag sidokantens första varv i bara bakre maskbågen. Se ovan hur det första röda varvet viker sig fint uppåt.

Jag har virkat med två färger för att kunna göra ett mönster. Det komplicerar förstås saker och ting, men det är ju bara för att jag själv tröttnar på saker som är för enformiga... Genom att skapa mönster blir varje varv spännande!

 

Sanningen är också att jag gjorde några ökningar på andra varvet av sidan för att få korgen att bukta lite utåt på det här sättet.

 

 

Avslutade med ett enstaka varv av samma gröna som jag använt till botten. Et voila! En äkta traskorg - ett äkta återbruksprojekt.

Se även en korg med lock  -  en korg med handtag  -  mina minikorgar trollburkarna.

 

Draksvansar

Under andra halvan av förra året ägnade jag mig mycket åt att studera Digitaltmuseum och andra källor, sökande efter virkningar och mönster från forna tider. Men jag virkade naturligtvis själv också, bara inte riktigt lika mycket som jag brukar.

Och nu är jag inne i ett halsduksstim.

 

Det började med ett stickmönster, måste jag erkänna. Jag fick se mönstret  Gulf of Mexico av Kieran Foley. Idén med namnet var ju så humoristisk, man borde göra en halsduk bara för att hålla med om det idiotiska i idén om ett namnbyte. Sedan dess har det hänt så mycket värre saker så man vill inte tänka på det.

I stickmönstret är halsduken rätstickad. "Så enkelt det vore att smygmaskvirka den i främre maskbågen" tänkte jag. Sagt och gjort. Jag hade lite blått Bambu Raggi som jag blandade med några olika färger av Tropik, båda garnen från Järbo. 

Nittigradersvinkeln på mitten (halsdukens "ryggrad")  har jag åstadkommit genom att virka två smygmaskor med en luftmaska emellan i den mittersta maskan på varje varv.

Det gick så lätt med den mexikanska golfen att jag av bara farten gjorde några halsdukar till. Hm, har jag testat virkad näverstickning någon gång? Nej det har jag nog inte. Men här är mina försök. I stället för att virka tunisiskt, eller kroka som det också kallas, så har jag alltså gjort det med smygmaskor virkade i främre maskbågen. Man får ett mindre stelt och mer fluffigt resultat.

Den gulbruna halsduken är virkad i Verona Fine från Cewec, en liten snutt som jag hade kvar efter min Late Vacation.

De blålila halsdukarna är virkade i Järbos Cookie, färgen Bohemian.

Anledningen till att två av dessa är taggiga som draksvansar är att jag inte räknade ut hur kanterna skulle göras förrän på tredje försöket.

 

 

 

Jag gjorde också en ganska tråkig helt vit en. Men användbar hoppas jag.

 

En gång gjorde jag en kort video på Instagram för att visa hur smygmaskan i främre maskbågen virkas.

Den finns här: front loop only slip stitch 

 

 

Alla halsdukarna ovan har jag gjort i denna teknik - jag brukar kalla det ribbvirkning med smygmaskor i främre maskbågen  (F/F).

 

 

 

Men till slut har jag här en annan variant, en riktigt tjock halsduk. Garnet heter Vera från Gjestal, och det är så tjockt att jag använt en 12 mm virknål till denna.

Här har jag virkat vartannat varv smygmaskor i bakre maskbågen, vartannat varv aviga smygmaskor i främre maskbågen:

 

Vänster - framsidan. Höger - baksidan.

 

 

 

Det här med "flätmönstren" eller snedrutorna var så spännande att jag kommer att fortsätta utforska det vidare...