Virkad entrelac

 

I vintras gjorde jag halsdukar i smygmaskvirkning, där jag försökte efterlikna den stickade entrelactekniken som gör att rutorna ser ut som flätade med näver. Näverstickning kallas det ju också! Nu har jag fortsatt på den inslagna entrelacvägen.

En typisk grej att göra av näver förr i tiden var förstås en ryggsäck. Den kallas kont.

 

 

Och nu har jag alltså gjort en ryggsäck i virkad näverstickning! Den här gången har jag använt den vanliga tekniken, där man gör rutorna i tunisisk virkning. Jag har alltid tyckt att den tekniken ser ganska stel och liksom platt ut med sina enfärgade kvadratiska rutor. Det fattas liksom en dimension, man får inte samma illusion av flätning eller vävning som i den stickade versionen.

Men man ska väl inte döma innan man har provat, så nu var det dags för mig att prova.

Till en ryggsäck får man se det som en fördel att det virkade resultatet blir stumt och håller formen.

De platta, enfärgade rutorna kan man ge lite liv om man i stället virkar med dubbelt garn så det blir en melerad effekt tänkte jag, och dessutom blandar diverse restgarner i olika färger.  Här har jag använt garn som blivit över och garn som inte passade till något annat. Det är både ull, akryl och bomull. Många ändar blev det på baksidan!  De knöt jag ihop i skarvarna och fäste nödtorftigt.

 

 

När man virkar så här små enheter (8 maskor) behöver man inte ens ha en särskild tunisisk virknål, utan det går bra med en helt vanlig.

Efter en snabb googling började jag som vanligt utan att ha någon färdig plan för resten av arbetet. "Jag tar väl reda på hur man gör allt eftersom" tänkte jag, och beställde samtidigt en bok - "Entrelac Crochet for beginners". I bilden ovan syns det som ska bli botten.

 

Efter ett tag hade jag fått ihop något som liknade en påse. På översta varvet gjorde jag hål mitt i rutorna så det skulle gå att trä en dragsko genom och dra ihop den.

 

 

Sedan tänkte jag mig ett lock som skulle täcka öppningen. Bara att virka ett slätt stycke och sedan sy fast? Då märkte jag hur kraftigt den tunisiska virkningen rullade sig i kanterna. (Som om jag inte hade märkt det när jag gjorde själva påsen?)

 För att förhindra rullkanterna gjorde jag locket dubbelt.

 

 

Och längst ut på locket satte jag en lång virkad remsa, det ser ut som en ormtunga ser jag. Den har tre hål för att kunna knäppa fast locket på ryggsäckens framsida.

 

 

När så småningom den beställda boken landade i min brevlåda undrade jag om det hade blivit något fel eller missförstånd. Den här brochyren, är det vad jag hade beställt? Den är 30 sidor med endast några rader text på varje sida... Säger mig inte mer än det jag redan vet!

Fler titlar i ämnet virkad entrelac hittade jag inte heller.

Det finns kanske inga djupare kunskaper att få angående den här tekniken.

 

 

Remmar och spännen grävde jag fram ur mitt pysselförråd. Sån tur kan man ha när man haft ett intresse länge och skaffat material som kanske bara delvis blivit använt. Precis som med garnet!

 

 

Insidan fodrade jag enligt min vanliga modell med en uppochnedvänd sliten t-shirt. Den döljer knutarna och de slarvigt fästa trådändarna.

 

Jag vet att den är lite sned och vind (men den är ju handgjord). Och jag kanske måste förstärka lite kring remmarnas fästplatser. Men får man lov att ändå vara ganska nöjd?