Pumlor i granen och sockar på fötterna!

Så här mellan jul och nyår brukar jag visa bildbevis på virkade julklappar som jag gjort och förärat familjen. I år har jag ju mest ägnat mig åt sockvirkning hela hösten, och många av sockarna har jag redan visat bilder på. Här kommer i alla fall två par till, som legat i julklappspapper. Båda paren är smygmaskvirkade och båda är gjorda enligt min grundkonstruktion för plattvirkade sockar.

När det gäller smygmaskvirkning och det som jag funderade på i början av den här månaden, kan jag berätta att jag verkligen kontaktade Vashti Braha och försökte få ett klargörande eller en tydlig beskrivning av vad hon menar med "hook-led gauge". Och det har visat sig att vi nog menar ungefär detsamma! Hennes beskrivning att virknålen ska passa i mellanrummet mellan maskbågarna, det är detsamma som jag menar med att storleken på maskan ska avgöras av storleken på virknålen.

Det kändes positivt att få veta!

Sedan vill jag bara berätta en annan rolig sak. Idag råkade jag höra ett avsnitt av programmet Språket. Jag hörde det i bilen medan jag var ute och körde i jobbet.

Dagens avsnitt var en repris, och det handlade om ord som har med julen att göra. Bland annat pratade de om ordet pumla som betyder julgranskula. Ordet verkar mest användas i trakten av Luleå och däromkring, och jag hade inte hört det förut.
Här är en länk till programmet (men jag vet inte hur länge det är tillgängligt).


Ca fem minuter in i programmet talar de om pumlan. Det intressanta är förstås att ordet pumla skulle  komma från ett gammalfranskt ord som betyder "litet äpple". Jag tycker kopplingen till mina virkade julgransäpplen är klockren!

Ordet har nyligen blivit accepterat att komma in i Svenska akademiens ordlista. För alla som tycker om ordet finns också en förening som heter Pumlans vänner... 

Annat att göra

 Här är det mest annat än bloggande att tänka på nu, men här är några bilder på diverse virkade och stickade juldekorationer, tomtar, dukar o annat som kommer fram vid den här tiden. Det mesta är från mammas och svärmors händer! De har (haft) sina olika specialiteter.

Och eftersom jag inte vet när jag härnäst har något virkrelaterat att rapportera så vill jag redan nu önska alla en riktigt 

GOD JUL!

Virka äpplen till granen

Titta gärna in på Nordiska museets julblogg!

Där finns mycket om jultraditioner och julpyssel, och kring den 7e dec finns mönster till dessa virkade äpplen att hänga i granen!

Smygmaskvirkning och virkfasthet

Denna smygmaskvirkning. Så fantastisk! Så outforskad. Jag har den ständigt i skallen och nu har jag fått en ny uppenbarelse som jag bara måste meddela.

Vad är virkfasthet? Hur många maskor man har per längd färdigvirka yta.

När det gäller så kallad "vanlig" virkning så är det alltid utskrivet noggrant i alla mönster vilken virknål man ska använda, tex 1,5 mm eller 3 mm eller något annat, för att få den rätta virkfastheten till just den virkningen. Alla vet att det blir skillnad mellan en sak som är virkad med 1,5 mm och en virkad i samma garn med  en 3 mm virknål. För att tjockleken på virknålen, diametern, avgör hur stor varje maska blir.

När man läser om smygmaskvirkning gäller detta plötsligt inte! För mig obegripligt.

Då ska garnet hållas löst i handen utan spänning, eller varje maska ska dras ut eller förlängas utöver den storlek som man får av virknålen. Maskan ska formas "på fri hand"!

 Det kan uttryckas så här:

det som är det speciella med virkade smygmaskor är att man drar upp maskan en bit på virknålen, så att virkningen blir lös.

eller så här:

När man har stuckit virknålen genom maskan från varvet innan, och gjort ett omslag om nålen och dragit genom, då ska man göra en lång maska, eller att man säger en LÖS maska.

Jag har skrivit om detta tidigare för ungefär ett år sedan. Det var då jag just hade upptäckt den här skillnaden, och blev så förvånad och förvirrad. När jag för visst antal år sedan började smygmaskvirka var det helt självklart att virka på med samma garnspänning i handen som jag redan var van vid. För att resultatet inte skulle bli alltför tätt och hårt så bytte jag virknålsstorlek uppåt och uppåt tills jag var nöjd.

 Hur det funkar att virka med den gammaldagsa platta smygmaskvirknålen vill jag inte gå in på eftersom när man använder den så virkar man på ett helt annat sätt. Jag provade ju den också från början och tyckte inte det funkade alls.

  

Ovan- Samma virkning, samma virkfasthet, samma storlek på maskorna - olika virknålar. Om man ska göra som på nedre bilden så måste man forma maskan "på fri hand".

Och den där maskan som ska dras ut på fri hand: den kan ju råka dras ut olika mycket från person till person. Alltså är det ett osäkert projekt både att skriva mönster och att läsa mönster för smygmaskvirkning. Mönsterskrivaren har ett handlag, den som läser ett annat = virkfastheten går inte att uppnå med samma virknål. 

Dessutom måste man dra exakt lika mycket i garnet för varje maska, vilket kräver träning innan man får det jämnt och snyggt.

 Fördelarna som jag ser med att använda den tjockare virknålen jämfört med den smalare:

1. Den som redan har lärt sig att virka "som vanligt" kan omedelbart börja smygmaskvirka utan att resultatet blir ojämnt. Maskorna blir jämnstora utan att man behöver träna in ett speciellt smygmaskvirkningshandlag.

2. Mönster för smygmaskvirkning blir lättare att läsa rätt.

Och nu har jag träffat på någon som gör som jag, som håller med om ovanstående om den tjockare virknålen. Yes! Ett tag trodde jag att jag var ensam i världen, men det verkar inte riktigt så trots allt.

Sedan senast jag gjorde några noteringar på den här bloggen har jag till slut skrivit färdigt mönstret till de vita smygmaskvirkade sockarna. Det finns nu på ravelry, och jag måste tala om att det är på engelska liksom mönstret till mössan.

För att våga publicera mönstret hade jag tre personer till att testvirka det. Alla tre sa att de använde en mycket mindre virknål än jag för att få samma virkfasthet (och därmed storlek på sockarna). Jag blev osäker hur jag skulle skriva i mönstret, men de var ju i majoritet, så till slut skrev jag 3,5 mm som passade dem bäst. Själv hade jag använt 5 mm.

Men nu plötsligt har jag alltså fått kontakt med en som vill använda samma stora virknål som jag. Hon har berättat för mig om "hook led gauge".  Gauge betyder just virkfasthet, och den som har hittat på det här uttrycket är Vashti Braha. Ni kan läsa om hook led gauge här. Uttrycket skulle väl kunna översättas till virknålsledd virkfasthet.  "Storleken på maskorna ska bestämmas av storleken på virknålen" brukar jag säga, och jag tycker det ligger ganska nära.

 I slutet av texten står själva essensen av det hela, hur man avgör om man har hook led gauge eller inte.

"As you crochet, the space between the two top loops of each stitch should look large enough to fit the size of the crochet hook you're using." Alltså ungefär: när du virkar ska utrymmet mellan de två maskbågarna se ut tillräckligt stort för att passa storleken på den virknål du använder.

Och lite svårt är det att tolka, det finns ju liksom inget utrymme mellan de två maskbågarna, de ligger ju tätt mot varandra, utom just den som man har virknålen i. 

Men om man menar att varje maska ska vara ungefär lika bred som virknålens diameter - då stämmer det väldigt bra.

Här har jag markerat avståndet från den ena maskans mittpunkt till motsvarande på nästa. Det stämmer på samma sätt med virknålen.

Jag ska gräva vidare i detta...

Vashti - är det detta du menar?

I skogen bakom vårt hus pågår avverkningen för fullt. (Där jag fotade min bruna vantar tidigare i höst.) Jodå, de tre asparna står kvar, och även en dunge träd på själva bergstoppen.

Världen är rätt svartvit just nu. Visst ser de här bilderna ut som fotograferade med gammal svartvit film! Jag var tvungen att lägga dit min mössa på för att testa om det var nån färg på bilden:

FO - virkad tröja!

Till slut har ärmarna kommit dit på min röda tröja.

Det kan ju råka bli lite för mycket innesittande när det är mörkt och tråkigt ute, som nu i november. Hemskt mörkt och trist och deprimerande har det varit de senaste veckorna tycker jag.
Det enda positiva med det där innesittandet är väl att man kan lyckas göra färdigt nåt långdraget virkprojekt.

Tex en röd tröja, nästan lagom till jul!

Så här har jag virkat tröjan: Jag har använt två olika garner, som jag berättat tidigare, och blandat dem så att det skulle bli en någorlunda helgjuten helhet. Okpartiet är virkat runt i spiral, där är det mest smygmaskvirkning. De smalare flätorna är helt smygmaskvirkade och i den bredare i mitten har jag blandat in stolpar och andra långa maskor för att få till mönstret.

Resten av tröjan är virkad fram och tillbaka på tvären, jag kallar det från och med nu för plattvirkat. Den är inte gjord för sig och fastsydd utan jag har virkat fast den i oket med vändmaskorna. Jag har virkat ett varv med det ena garnet och ett varv med det andra, så att det blir en rytm av fyra olika varv som upprepas: varv 1) med Nepal vanliga fasta maskor i bakre maskbågen, varv 2) med Fuga Tweed vanliga fasta maskor i bakre maskbågen, varv 3) med Nepal aviga fasta maskor i främre maskbågen, varv 4) med Fuga aviga fasta maskor i främre maskbågen. Här nedan syns både framsidan och baksidan, och mudden.

Varje varv med Fugagarnet förlängdes nämligen med 8 förlängda halvstolpar medan jag vände Nepal-varven tidigare med hjälp av de små luftmaskbågar, som syns på avigan på bilden ovan. Så blev det en kantmudd av det mörkare garnet, lika på kroppen och ärmarna. Och så fick jag användning för den, nyligen inlärda, förlängda maskan (halvstolpar blev för små, och stolpar för stora).

Smygmaskvirkade vantar

 Många smygmaskvirkade vantar har jag gjort genom åren. Tex en väldigt traditionellt virkad, bilden nedan:

 - Traditionell men med resårmudd runt handleden i stället för en fast kant. Mönster finns här.

Men vantar, precis som sockar, kan förstås också virkas helt på tvären. Då gör man hela vanten på samma sätt som mudden är gjord till vanten ovan. Det är det jag gjort med den helbruna vanten med flätmönstret. Jag måste ju bara testa alla varianter.

Jag skriver ju inte om virkning med någon avsikt att sälja garn - jag har inget garn att sälja! Jag arbetar i hemtjänsten, som jag nog berättat tidigare. Jag virkar bara för att det är så roligt. Och det roliga ligger mest i att undersöka, testa, lära mig nytt och hitta på nytt. Det har blivit en mani: Jag måste maniskt prova på alla olika virksätt och alla sorts maskor, vad som passar till vad, och kan man utveckla tekniken och virka ännu bättre? Virkning är historiskt sett en ung teknik (tex om man jämför med stickning) så det är inte så konstigt om inte allt man kan göra med den är upptäckt ännu. Den här manin har blivit värre och värre med tiden, och jag vet inte om den kommer att gå över...

Garnet till de här vantarna är i alla fall Drops Karisma, 100 % ull. Det blir varma sköna vantar det.

Så här ser konstruktionen ut, vanten är virkad platt, tummen i mitten, sedan har jag sytt ihop den. Efteråt har jag kommit på att om jag gör ett likadant par någon mer gång så ska jag naturligtvis göra fram- och baksida i ett. Först virka ett varv på utsidan, uppåt, och sedan fortsätta varvet nedåt på insidan av handen. Då behövs inte ens hopsyningen på slutet. Vet inte varför jag inte tänkte på detta.

Jag tog med mig vantarna ut i skogen för att fota dem. Snön kommer och försvinner i omgångar den här tiden på året, och just idag har vi ett yttepyttetunt lager, och här och där ingenting alls.

Och vad hittade jag i skogen?

Jo blåröda plastband med texten HOLMEN NATURHÄNSYN. Jag antar att det betyder att det som de omgärdar ska sparas och inte avverkas. Tidigare i år har jag hittat en bergknalle som var märkt med den här sortens band runt om. Markeringarna som jag hittade idag sitter runt en liten dunge med gamla aspar. Det är bara att glädja sig!

Trädet på bilden är dock en tall. Jag kände mig som en trädkramare när jag fick ullvantarna att sitta så här på trädstammen! Fast inte mycket till trädkrameri eller protestaktion kan man väl säga att det är när man kramar ett träd som skogsbolaget redan skyddat...

Farsdagssockar

Ännu ett par virkade sockar! Dessa gjorde jag åt Jägarn och han fick dem igår på fars dag. De är virkade i garnet Sju bröder, jag hade fortfarande kvar en del av det.

Efter ganska mycket testande av olika sätt att virka sockar så har jag alltså utvecklat en sorts konstruktionsmodell för plattvirkade sockar. (Om man virkar fram och tillbaka så det blir en platt bit som man sen syr ihop, vad heter det då? Nu kallar jag det plattvirkat, till skillnad från rundvirkat.) Dessa är inte smygmaskvirkade utan virkade med vanliga fasta maskor. Precis som de vit/beiga jag gjorde åt mig själv.

 Den här konstruktionsmodellen fungerar både för smygmaskvirkning och vanlig virkning

För att det ska bli någorlunda bra hänger det litegrann på att sömmen görs på så sätt att den inte känns. Många oroar sig för att göra sockar på det här sättet pga det måste till en söm någonstans.

Samma grundkonstruktion har jag nu använt till alla de sockar jag gjort på den här sidan midsommar - undantaget de rödgröna med förlängda maskor - de är ju rundvirkade.

Har Far trampat ihjäl katten eller spelar den bara en vanlig fotkudde?...

En lagom varm tröja - snart!

 Jag virkar på en tröja. Hade några nystan av två olika garner, båda röda. Ingen av dem skulle räcka till en tröja var för sig, men båda tillsammans skulle räcka räknade jag ut. Jag tänkte ut idén att virka ett varv av varje till ett randigt mönster.

Den ena sorten heter Fuga Tweed, den är mörkröd och lite prickig. Jag gillade utseendet, det var väl därför jag köpte garnet på impuls nån gång utan att ha nån idé om vad det skulle bli. Det är nämligen egentligen mer akryl och mindre ull i det garnet än jag brukar gilla.

Det andra garnet däremot är ull och alpacka, utan konstfiberinblandning: Nepal. Det är ljusare rött än Fugagarnet och även lite tjockare. De båda garnerna tillsammans blir lagom tjockt och lagom varmt!

 Övre delen av tröjan med flätmönster har jag virkat runt. Här är det blandade tekniker: De båda smalare bårderna är smygmaskvirkade och den bredare i mitten är gjord med stolpar och halvstolpar.

Själva kroppen (ursäkta vad heter det på en tröja?) är virkad vertikalt. Den är gjord i fasta maskor i bakre maskbågen, och med aviga varv när jag virkat från avigan, därav att den ser ut som den gör. Vartannat varv med Fuga, vartannat med Nepal.

Jag har nu kommit lite längre än vad som syns på bilden, kroppen är färdig runt om och det fattas bara ett par ärmar! Förhoppningen är att jag ska kunna ha tröjan den här vintern!

Annars är det mest spännande i min virkvärld just nu att jag har tre provvirkare som håller på och testar mönstret till mina vita sockar (Sommarsockarna). Spännande var ordet, sa Bull...

Mera sockar

Jodå här har det virkats flera par sockar! Hösten är ju här på allvar, och vi har redan snö. 

Bilden ovan är ett par vintervarma herrsockar smygmaskvirkade i Raggi.

(Måste få visa denna bild från häromdagen när snön kom!)

Så nog är det bra med varma sockar på kalla golv. Framifrån ser de visst helt enfärgade ut...

...men bakifrån syns det att de passar bäst på en skellefte-aik-supporter. Eller nån annan som gillar gult och svart.

Totalt annorlunda är dessa som jag virkat av blandade garnrester i rött och grönt. De är virkade med förlängda maskor, som jag skrev om i juni. Någon sa till mig att just förlängda maskor skulle vara bäst för sockvirkning. Tja...

 Men lite roliga och åtminstone färgglada är de.

Om signaturen A-C är intresserad av meningsutbyte så får du gärna höra av dig till adressen som syns i marginalen, jag kan tyvärr inte se din adress.

Varma fötter

Nu kunde jag inte hålla mig längre. Jag har tagit fram virknålen igen.

Varma fötter och virkade sockar vill man ha! 

Ja fast jag vet ju hur många som tror att det är i princip omöjligt att virka sockar, eller åtminstone att virka såna som är sköna och sitter bra på foten. Men jag har verkligen grottat ner mig i sockvirkning nu sedan jag grävt ner bonsaiträden för vintern.

Alla tidigare sockar jag gjort har varit smygmaskvirkade. Som ni vet så anser jag smygmaskvirkning som en alldeles särskilt bra teknik - särskilt för projekt som sockar! Så tänkte jag: men skulle det gå att göra en version med vanliga fasta maskor?

Det gick ju att göra tulpanmuddarna, ursprungligen smygmaskvirkade, i en "vanlig" version. Det borde gå med ett par sockar också.

Kom inte och tala om för mig att det finns massor av virkmönster till sockar. Jag vet det också.

Jag vet å ena sidan att det finns massor av sock-virkmönster, å andra sidan att det finns massor av folk som inte tycker man kan virka sockar alls.

Om man hittar Billigt garns sida om att virka sockar får man båda uppfattningarna liksom tillsammans i ett paket. Både att det inte går, men här är ändå länkar till mönster, ungefär...

Oavsett andras uppfattning - här är i alla fall mina virkade tjocksockar. Virkade sidledes med bara fasta maskor. Fasta maskor i tre olika versioner om man vill vara noga. Ribbvirkning med fasta maskor i bakre maskbågen känner de flesta till, det har jag använt i skaftet. Själva foten är virkad enligt slätvirkningsprincipen: ena varvet fasta maskor i bakre maskbågen, andra varvet aviga fasta maskor i främre maskbågen.

Hälen och tån är virkade i främre maskbågen.

Hela arbetsgången och konstruktionen är densamma som till mina flätmönstrade finsockar. De som jag håller på och kämpar och försöker skriva ner mönstret till...

Och någon bra bild har jag inte precis men visst syns sockarna i alla fall.

Virkledigt

Det har blivit en paus i virkandet, jag kommer att ägna all min begränsade fritid åt bonsai en tid. Får se hur länge det blir.

Svart

Virkning är en fantastisk teknik ändå. Den passar lika bra till mjuka sockar som till en stel hatt i dubbelt bomullsgarn... Det gäller ju bara att anpassa tekniken efter ändamålet, välja garn, virknålsstorlek och olika maskor, allt efter vilken effekt man vill ha. Och många slags maskor finns det! Jag har gjort mitt bästa för att visa på alla variationer som jag hittat, men den här hatten har jag virkat med vanliga stolpar, sedan är den även fodrad inuti med ett tunt tyg.

Vitt

Det blir långt mellan inläggen här. Virkat har jag dock gjort, här är mina vita sommarsockar.

De är virkade i Drops Fabel (75% ull, 25% polyamid). Det är första gången jag virkar ett par sockar i så tunt garn, jag har bara gjort raggsockstypen tidigare. Det är jätteroligt att ha fått till dessa.

De är smygmaskvirkade och så stretchiga att de sitter som gjutna. OCH går lätt att dra på och av utan att det tar emot över hälen.

Hälen har jag gjort tätare än själva sockan för att den ska vara starkare.

Flätmönstret är nästan identiskt med det på mössan som jag gjorde i våras. Jag har kommit på en liten förändring som jag tycker gör utseendet en liten aning bättre. Jag håller nu på och skriver på mönstret till dessa sockar. Huvva så besvärligt att få till tillräckligt bra bilder så det syns hur man gör.

Semestern är slut, det heta sommarvädret har gått över i hällregn men vi har åtminstone ingen översvämning, skolorna har börjat, svampen börjar komma i skogen (DET gillar jag), jag ska jobba i helgen, jag väntar på en virkbok som ska komma med posten, snart är det val (förvirrande), men innan dess ska jag till Göteborg på ett bonsaimöte (roligt!), för övrigt händer det väl inte så mycket.

Ha det bra alla virkare, och virka på!