Randiga vantar

Utan att filosofera särskilt mycket över att vi gått över gränsen till ett nytt år tänkte jag visa ännu en julklappsvirkning. (Om man räknar kalenderår, blir 2016 mitt sjunde år av bloggande, kanske är det dags att lägga av då?)

Det här är i alla fall ett par vantar som jag gjorde till äldre sonen. Han sliter inte ut sina sockar i samma takt som sin bror och far, och därför gjorde jag inga sockar åt honom. I stället passade jag på att testa en ny randning.

Vantarna är virkade av tunt garn som jag tagit dubbelt: en grön och en vit tråd tillsammans. De grå ränderna är däremot virkade i enkelt, lite tjockare garn (detaljer här).

Tekniken är smygmaskvirkning, som vanligt höll jag på att säga. Jag har virkat upp och ner längs vanten: ett varv virkas i bakre maskbågen, nästa varv virkas avigt i främre maskbågen. Så får man dessa prydliga ränder.

På utomhusbilderna här ser vantarna mer bruna ut än de är, beroende på det rödtonade ljuset från den lågt stående vintersolens strålar. Bilden togs på juldagen, så vi hade tydligen lite sol då. Sen har det varit väldigt grått.

Dessutom är det isigt och halt överallt utomhus, väldigt tråkigt och framför allt riskabelt, både för biltrafik och promenader! Därav att man inte går utanför dörren utan att hålla sig i en spark, eller något annat.
 Min mamma, 86, som varit hos oss över jul och nyårshelgen, har varit som en fånge inomhus just pga halkan. Jag har skjutsat henne med bilen de ca 100 meterna ner till vägen några gånger för att vi skulle kunna ta en promenad då och då. Vägen är något mera vågrät än vår sluttande gårdsplan och dessutom faktiskt bättre sandad.
 Nu längtar jag efter ett vackert mjukt vitt täcke av fluffig kall snö!