Hjärtan och ränder

Jag ville virka sockar med något mönster. Jag har gjort så många slätstrukna par vid det här laget att jag vet att jag klarar att få till ett par som sitter bra på foten - med smygmaskvirkning. Ville utöka repertoaren.

I de här två paren har jag gjort som en panel på vardera sidan med flerfärgsvirkning. Se tex Anette Petavis beskrivning av tekniken!

Jag har samtidigt använt mig av tekniken med avig virkning, dvs virkat vartannat varv avigt för att få ytan att se "rät" ut. 

Här är min beskrivning av vad jag menar med avig virkning! 

Resten av sockarna är virkade vartannat varv med den ljusa och vartannat varv med den mörka färgen. Gäller även foten där jag lyckats greja till mönstret med en annan kombination av aviga och räta smygmaskor...

Mitt tiotal - mer än en årskrönika

Nytt år och nytt årtionde! Tid att se tillbaka, summera och reflektera. Vi överöses inte bara av årskrönikor utan av årtiondes-krönikor i alla möjliga sammanhang och av alla grader av seriositet. Och varför skulle inte jag? Den här bloggen är inte fullt tio år gammal, inte ännu, men till sommaren är den det. Ovan: den första bilden jag publicerade i mitt första inlägg, två armband av afrikanska blommor.

2010 började jag. Bara för att jag var road av att virka, jag hade sett andra bloggar, och tänkte "varför skulle inte jag kunna...?"
Cykelsadelskyddet virkade jag i september och skrev ner mönstret. Det finns här.

2011: I mars virkade jag en mössa med smygmaskribb för första gången. Jag hade smygmaskvirkat vantar tidigare, men det här med ribbvirkningen var nytt för mig. Själva mössan har jag kvar och använder regelbundet.

Den smygmaskvirkade ribbkanten utvecklades snart till att virka hela mössor i tekniken, som dessa som fotades en dag då det snöade!

Det var också 2011 som jag virkade ett par shorts åt en yngre kollega på jobbet. Vid det här laget, idag - åtta år senare, är de kanske inte moderna längre, men beskrivningen finns fortfarande här.

Under 2011-2013 jobbade jag bland annat med en sorts mönster som jag kallade "flerfärgatgarn-experiment". Det var en sorts "seamless crochet" dvs små enheter som virkas efter varandra utan att klippa av garnet eller börja om med ny tråd. Fastän det finns andra som tänkt i samma banor hittade jag ingen som gör det precis på samma sätt som jag. Jag gjorde en mönstersamling där det bland annat finns länkar till fyra olika såna mönster.

Tyvärr har jag inte orkat uppdatera den där mönstersidan på senare tid. Får se om orken kommer nån gång.
I stället började jag från ungefär 2014 att lägga ut enstaka mönster på ravelry. Där finns både länkar till mina gratismönster och de som jag efter mycket tankemöda vill ta några kronor betalt för.

Jag har bara skrivit nödvändiga mönster!  Det låter kanske förmätet, men vad jag menar är detta:
när jag efter allt mitt eviga experimenterande upptäckt något som jag inte sett eller läst om någon annanstans, då har jag beskrivit det i ett mönster. Tex de smygmaskvirkade flätmönstren - en mössa, ett par vantar, ett par handledsvärmare och ett par sockar.

Ja jag vet att Svenska Akademin menar att det heter sockor i plural, men jag håller fast vid sockar tills vidare.

Ett tiotal enstaka sidor med speciella tekniker har jag samlat här på bloggen. (På högerkanten.) Små tips och trix, inte sånt jag uppfunnit själv, men sånt som jag återkommande refererar till så jag tyckte det var värt att ha det lättåtkomligt att också länka till. Tex sidan om hur man vänder virkningen! Den skrev jag då jag upptäckte att så många googlat och sökt på just "vända virkning" och liknande.

Sedan fortsätter jag med nya maskor då och då, försöker att utveckla och förbättra. Mitt omfattande smygmaskvirkande får mig att börja tälja mina egna virknålar. För att få dem som jag vill ha dem!

I oktober 2015 träffade jag Maria Gullberg under en helg i Sollefteå.

Samma år skrev jag de två mönstren som beskriver min version av virkad flerfärgspatent.

2016 skickade jag ett bidrag till en designtävling: Wålstedts Textile Art Competition. Flera priser delades ut och jag fick Wålstedts pris för min väst! Ett diplom, en pengasumma och så fick den följa  med på utställning ända till Japan.

2017 började jag sälja vissa av mina alster på hantverksmarknader och på Nävarnas Hus i Burträsk. Och det gör jag fortfarande.

Under 2019 hade jag gjort så många vantar att jag kommit fram till "det ultimata sättet att virka en vante". Det blev ett mönster som jag kallade jag Julvantar eller Dahlia mittens - syftande på blomman Dahlia som i sin enkla naturform har åtta kronblad.
Förlåt alla som vill att virkning bara ska vara enkelt. Jag strävar i stället alltid efter bästa möjliga slutresultat. 

Till slut då, det sista som hände samma år (ja, alldeles nyss!) var att jag lyckades publicera ett sjalmönster med en förbättrad version av den virkade flerfärgspatenten: Late Vacation.


Och vad ska hända framöver? Ingen aning. Just nu är jag inne i ett spännande sock-stim.