En hel virkhelg

  En mycket ovanlig helg har passerat! För det är väl inte ofta jag har haft möjlighet att ägna hela helgen åt virkning - i form av både kurs och utställning!

Jag menar: varken det ena eller det andra inträffar egentligen nästan aldrig.

Det är i Sollefteå jag har varit.

Där finns Textilarkivet.   

Av en kompis, som inte alls virkar själv, fick jag veta att det skulle vara en utställning med virkat här. (Tack Lotta!) När jag läste om den såg jag att Maria Gullberg skulle komma och hålla kurs också, och då bestämde jag mig för att fara till Sollefteå just den här helgen.

Virkutställningen (kvar till den 15e november) visar dels gamla föremål från museets samlingar, dels den nya virkningen representerad av Sandra Magnusson och Maria Gullberg.

Kontrasten kunde väl inte vara större mellan de två konstnärerna. Sandra Magnussons skapelser i fri virkning, blandat med alla möjliga material och tekniker! Som den jättelika moderkakan här ovan. Under den satt vi och fikade.

Medan Maria Gullbergs kreationer har distinkta mönster i ett strängt stiliserat formspråk. Hon har skapat bärbara föremål som jackor, vantar, muddar och väskor, men utställningsföremål är de i alla fall, menar jag, i lika hög grad som Sandra Magnussons "tavlor" och skulpturer.

Under Maria Gullbergs ledning testvirkades en rad olika mönster och tekniker. Jag testade tex för första gången noppvirkning, pärlvirkning och öglevirkning. Ovan är min testremsa, resultatet av en hel helgs virkande...

Marias speciella nisch är det fast virkade, det stadiga. Det gör de grafiska mönstren rättvisa! Bra för mig att prova att tänka i dessa banor som kontrast till allt annat jag gör, som jag brukar försöka att virka mjukt och följsamt, för att det ska vara användbart.

Jag tror många känner igen de här sakerna, åtminstone om man intresserat sig för virkning ett tag. Maria Gullberg är väl den enda virkaren som släppts in på Hemslöjdens förlag.

Här några av de gamla föremålen, några exempel på flerfärgsvirkning. (Bilderna är som de är för att jag fotat genom monterglas.)

De gamla sakerna är ibland helt otroliga. Den här västen kan man knappast tro att den är virkad. Maskorna är så små, så små. Det mörka garnet som man virkat mönsterbården med är invirkat i hela resten av varvet. Den är virkad först som ett stort stycke, som man sedan har klippt ut västformen ur, som om det var ett tyg på metervara. Jag tänker: vilket arbete att göra alla de där pyttesmå maskorna, som sedan ska klippas bort!

Här en anslående röd jacka, som ser förvånansvärt fräsch ut för att vara från 1800-talet. Den är krokad och någon arbetar tydligen just nu på att försöka återskapa mönstret till den.

Till sist passade jag även på att se de icke virkade delarna av Textilarkivets samlingar. Tex de stickade filtarna av Märta Stina Abrahamsdotter. Fantastiska och inspirerande de också.