Tulpaner!

 I väntan på riktiga vårblommor håller jag på och skapar mina egna i mjukt garn! Kan man föreställa sig detta som en tulpan? (Färgerna är det som vanligt lite si och så med, det ska vara grönt och rosa.) Det är ett smygmaskprojekt, och jag är väldigt förhoppningsfull om det! Mönstret skapas av att man vänder mitt i och gör korta varv. Jag har kommit på att det påminner om hur man väver bildväv, fast här i virkningen har jag ingen varp att fästa garnet på. Den som har vävt bildväv kanske håller med mig (eller så inte). Nedan syns första test-tulpanerna, gjorda i flera delar och sedan hopsydda, därav den klumpiga formen. Efter mycket räknande och ritande på rutigt papper har jag lyckats få ihop en sorts ritning som jag nu virkar efter.

De små vita partierna mellan blombladen fick utgå när jag gjorde den slutliga versionen för jag kunde inte räkna ut hur jag skulle komma dit utan att klippa och virka med små garnsnuttar, eller få långa lösa trådar på baksidan. Sånt vill man ju undvika.

Jag virkar alltså i smygmaskor: i främre maskbågen på rätan och i bakre maskbågen på avigan. Effekten är stretchig utan att se direkt ribbad ut. Egentligen tycker jag inte så mycket om närbilder av garn, det ser så hårigt och dammigt ut, särskilt när det är lite mohair i garnet, som här. Men - för den pedagogiska effekten gör jag det ändå:

Det vita partiet på bilden är fyra varv brett, alltså två varv virkade från rätan och två virkade från avigan (fram - tillbaka - fram - tillbaka). Det gröna är sex varv, dvs tre varv åt vardera hållet. Se så fina skarpa kanter det blir mellan de olika färgerna! Liksom så ovanligt prydligt. Ett par handledsvärmare har jag tänkt att det ska bli av tulpanerna.

...

Fastän jag mest experimenterar fram egna, nya sätt att virka så läser jag även om gamla... Fick nyligen hem ett par böcker med riktigt gamla mönster... Jag har köpt dem från Slöjdmagasinet, som säkert de flesta känner till. Där har jag även förhandsbeställt Maria Gullbergs nya virkbok som ska komma ut i juni.

Den nya wirkboken är så ny som från året 1848! (En så kallad faksimilupplaga tryckt 1981.)

Vad sägs om ett par fruntimmersskor? Dessa ser väl häftiga ut. Tyvärr är det helt omöjligt att tyda mönstret, det har mera kuriosa-värde.

Att man inte börjar i tån utan på ena sidan är den enda vink man får om hur skon är konstruerad... Och i slutet står det:

Detta slags skor, som äro bland de vackraste, i fråga om virkning, böra göras hos skomakarn; men vill man göra dem sjelf, så virkar man en sula, efter ett passande pappersmönster.