I virkstaden virkas det, virkställande direktören Mmatilda basar över virksamheten och hittar på nya virksamhetsområden hela tiden.
lördag 11 december 2010
Den mörkaste tiden
Det är mörkt den här tiden på året.
Hela dagen går jag liksom och väntar på att jag ska bli pigg och börja orka något. Hela förmiddagen väntar jag på morgonen, sedan på eftermiddagen känns det som det redan är kväll och då orkar jag ingenting heller.
På jobbet gör man ju det man måste, men hemma blir det inte mycket gjort.
Så det känns som en bedrift, ett dagsverke!, att jag har fått ihop en pepparkaksdeg och en plåt hallongrottor. Att jag hittat adventsstjärnan! Nu ska jag också söka fram en adventsljusstake med fyra ljus.
Jag tyckte min röda virkning gick så sakta framåt att den började kännas som en meditation. En maska i taget liksom. Kanske som att brodera (fast det är en dålig jämförelse för broderat har jag i stort sett aldrig gjort).
Jag menar en del saker gör man ju mera på rutin, och de kan gå relativt fort att få ihop.
Jag såg framför mig en skala där den ena ändan hette "produktion" och den andra "meditation" - och nånstans mellan de ytterligheterna kan man placera in sina handarbeten! Försökte förklara denna mycket eteriska och filosofiska tanke för maken/jägarn, men jag tror inte han förstod vad jag menade.
Kunde inte låta bli att göra den abstrakta tanken mera konkret:
Den gråa halsduken: bara halvstolpar, rakt fram, inget mönster att hålla reda på, inga färgbyten. (Jo okej jag gjorde en svart rand.) Typisk "produktion"! Enkelt att göra men blir tråkigt efter en stund.
Såna här saker kan man ta med sig till syjuntan och jobba på medan man pratar. (Fast nu har ju juntan julledigt.)
Och motsatsen:
Den röda halsduken: jag måste räkna maskor för att få till mönstret, och dessutom titta noga var och hur jag sticker ner virknålen för rätt som det är kommer den ut på fel ställe på andra sidan. En typisk "meditation". Kräver uppmärksamhet och koncentration för att inte bli fel. Går långsamt. Blir "aldrig" färdig. Om någon pratar med en gör man fel. Men på något sätt är den ändå mycket roligare att göra än den tråkiga rakt-fram-virkningen!
Och jag vill alltid ha båda sorterna på gång, för att kunna byta efter en stund.
...
En adventsljusstake var det.
Etiketter:
halsduk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Forstår godt hva du mener. For min del blir det lite produksjon, men mye meditasjon! For selv om jeg kan hekle enkle ting, liker jeg å kjenne etter at jeg slapper av i kroppen mens jeg hekler, og jeg teller masker. Lite prat hos meg under heklingen... ;)
Känner så igen mig i dina "trötta" tankar mitt i vardagslunken. Ett steg i taget liksom... jag handarbetar också för att rädda mig.. på din fina skala är det meditationsvirkning jag gör just nu. Förresten din julstjärna är verkligen jul för mig- i min barndom fanns en sådan.
Jag älskar också pappersstjärnan. Vet inte om det är för att vi också hade en sån när jag var barn, eller om det helt enkelt är ljuset som lyser genom pappret som jag tycker är fint? Eller lite av båda.
DU är så klok! Försökte förklara idag att det gör ingenting att det tar tid att spinna garn på slända för då kopplar jag av, det är meditation för mig och mycket lite produktoíon! Men jag behöver också många arbeten att växla mellan! Tyvärr har ljust min julstjärna slocknat, vad kan det betyda?
Om julstjärnan slocknar betyder det att det kommer att bli en underbar jul, för du måste leta i nån skrubb efter en ny päronlampa, som brukar finnas där, eftersom du förstås vet att dom alltid slocknar just när man sätter upp dom, och har köpt i förväg, och alldeles intill päronlampan ligger nåt annat, som du hade glömt bort att du hade, och det var det som var meningen att du skulle hitta!
Skicka en kommentar