Randiga vantar

 Jag skulle vilja tacka Siw för tipset om pannlampa! Det blir nog nästa grej för mig att testa.

 Vad jag har testat nu är ett (för mig) nytt virksätt igen.

 När man virkar med två färger, alltså mönster där man använder två färger på samma varv, så kan man virka in den tråden som inte används. Det brukar kallas flerfärgsvirkning, och det har jag skrivit om flera gånger förut. Jag gillar det så himla mycket! För vad jag inte gillar är när det ligger lösa trådar på baksidan. Så blir det ju när man stickar, om man stickar mönster. Och, hm, även när man smygmaskvirkar! 

 Smygmaskan virkas ju inte runt någon annan maska utan bara igenom, eller hur man ska uttrycka det.

 Så alla mina smygmaskprojekt har alltid varit enfärgade, eller så har jag randat genom att byta färg vid varvbyte. Att ha med mig två trådar på samma varv har jag helt och hållet undvikit. Tills nu!

För någon gång måste man våga. De här vantarna har jag smygmaskvirkat med varannan maska av ett rött/ljusrosa garn och varannan av ett brunt. Färgövergången från ljust till rött finns i själva garnet, som är Mellanraggi, och tydligen hade jag använt några meter av det ena nystanet innan jag satte igång med vantarna, för ni ser ju att färgerna är inte riktigt synkroniserade mellan höger och vänster. 

Det var svårt att hålla en jämn spänning i garnet då man ska lämna den där lösa biten på baksidan. Det behövs också mycket fler maskor per varv än när man har bara en tråd, och det måste absolut ha med den där bakomliggande tråden att göra. Jag började de här vantarna med 24 maskor runt om i nederkanten. När jag gick över till den randiga delen ökade jag till 28 och sedan ökade jag några maskor per varv ända upp till tummen. På de två översta bilderna syns ju att vantarna ändå är som smalast en bit upp i det randiga. Det ser ut som jag har minskat där jag i själva verket ökat.

När man ser på baksidan, alltså insidan av vanten så ser man de bakomliggande trådarna.De gör förstås vanten dubbelt så tjock, vilket inte är helt fel!

Precis som jag brukar så har jag virkat båda vantarna parallellt. Några varv på den ena, några på den andra. Bland annat för att jag då kan improvisera och göra ökningar och minskningar allteftersom utan att anteckna eller försöka hålla några siffror i minnet, inte längre än en liten stund i alla fall.

Lite blodad tand fick jag. Lust att prova fler gånger. Få det snyggare och prydligare. Och göra nån variation på ränderna...