Randiga vantar nr 2

Jo då, vi var i Umeå och såg invigningen av kulturhuvudstadsåret. Tillsammans med många tusen andra, säkert inte bara umebor utan även inresta som vi, såg vi invigningsshowen igår kväll. Oavsett hur bra eller halvbra det funkade att se en sån show på det sätt och det avstånd som det var, så var det en speciell upplevelse att vara där tillsammans med så många andra. Så det känns roligt att vi var där!

Och vad är virkning om inte kultur? Så här kommer ett kulturinlägg:

 - ett par vantar som jag virkat på samma sätt som mitt första randiga par. Jag ville undvika den smala midjan som de första vantarna fick vid övergången från nederkanten till det randiga mönstret, så jag såg till att utöka maskantalet ordentligt just i övergången, det lyckades jag med tycker jag. Sedan tänkte jag mig kanske inte för helt och hållet utan gjorde ändå samma ökning för tummen som sist. Därför fick de här vantarna, som är gjorda till maken/Jägarn, ganska vida tummar - ser inte så snyggt ut, men gör dem bekväma!

Att hitta ett tillfälle att fota dem har varit helt hopplöst - jag som helst vill ha dagsljus. Till slut tog jag dessa bilder i skenet av den lampa vi har på tomten. Som ni ser är det lite si och så med skärpan...

Virkfakta: hela vanten är smygmaskvirkad runt runt i spiral. Nederkanten är virkad bara i bakre maskbågen, resten av vanten i främre maskbågen, precis som vanliga traditionella smygmaskvirkade vantar. Varannan maska brun, varannan blå/grå. Jag håller de två trådarna på varsin sida om pekfingret när jag virkar.

Jag började med 28 maskor i kanten, ökade med 8 maskor till 36 vid övergången till det randiga. Sedan ökade jag ytterligare upp till 46 maskor vid tumhålet. (Skulle ha räckt med ca 40-42?) Minskningen i toppen av vanten är gjord med fyra maskor per varv, två i varje sida, tills 10 maskor återstod som jag drog ihop.

Garn: det blå heter Sport från Falkgarn, med en snygg blandning av blå toner.

Det grå är Raggi.

Det bruna är ett gammalt nystan som heter Alafoss Icelandic LOPI light, som jag inte vet exakt varifrån det härstammar.

Ikväll ska jag se sista avsnittet av Äkta människor! Folk reagerar ibland lite konstigt när jag talar om hur bra jag tycker att den tv-serien är. Som om jag tittade på barnprogram. "Jaha, vad är det? - det har jag aldrig sett", är en vanlig kommentar. Och jag som tycker att det är så bra! Det är så filosofiskt, handlar om vad som är mänskligt - eller ska man säga var gränsen går för det mänskliga. Man har också lyckats med konststycket att skapa en konflikt, men inte tvinga tittaren att hålla på den ena eller andra sidan. Nej, som tittare har man verkligen förståelse för båda sidor, och tycker att alla har rätt - och det är imponerande!