Julklappssockar

Nu har jag virkat sockar igen. Jag gör det med den här smygmasktekniken som jag brukar skriva om med jämna mellanrum.

För resultatet blir så bra så jag ser ingen anledning att börja sticka sockar.

Till paret på bilden nedan (julklapp till yngre sonen) har jag använt ett garn från Falkgarn som heter Sport, färg 608.

Till de grå på bilden ovan (julklapp till maken) har jag använt mest Tresko från Sandnes garn, tretrådigt färg 1042, men också blandat med lite restgarner i blått och brunt.

Tomten är på väg!

 Som vanligt vid den här tiden på året syns det i omgivningarna att Tomten är på väg!

 (Men åt vilket håll ska vi egentligen? funderar renarna.)

Ett tecken förutom alla renar är ju att jag virkar saker som jag har tänkt packa in och skicka iväg som julklappar. Som en sjal i finaste Drops Lace. När jag skaffade garnet hade jag tänkt att jag skulle gilla att virka något tunt och fint. Ha ha, känner jag inte mig själv vid det här laget? Jag har ju gjort samma sak flera gånger! För jag står verkligen inte ut med det där sytrådstunna och klarar inte att virka så fina detaljer. 

Nej jag tog garnet dubbelt till den här sjalen. Och då gillar jag det, det är verkligen underbart mjukt och lent!

Mönstret är inte särskilt välplanerat utan fram-improviserat varv för varv. Jag har virkat stolpar och ökat ungefär åtta eller nio gånger per varv.

Nästa gång ska jag planera mer noga.

Första advent

Jag är inte mycket för att julpynta i förtid, men till första advent vill jag åtminstone hänga upp en stjärna och ta fram en ljusstake till fönstret. Och jag gör visst på samma sätt varje år: hämtar in två jättestora flyttkartonger med julsaker. Tycker att jag har jättebra ordning, det står ju "jul" på lådorna. Börjar rota bland tomtar och julgransprydnader, som jag absolut inte har tänkt ställa fram ännu! Ända ner i botten måste jag gräva - i båda lådorna - innan jag kommer ihåg att jag hade stoppat in stjärnan och ljusstaken på ett annat ställe, för att slippa gräva i de här två överfulla lådorna just till första advent...

Så har det ju blivit vinter här! 

Det snöade och snöade.

Vi skottade och skottade. 

Det töade, regnade, frös om igen.

Just nu har vi snö på marken men plusgrader.

Dagarna är korta så bilderna ser mest ut som skymnings- och gryningsbilder.

 

 

Sen vill jag gärna visa en gammal uppfinning.
Jag råkade träffa en kvinna som hade denna konstruktion till sitt garnnystan när hon virkade. Det är en träställning med en löstagbar smal pinne genom, ungefär som en hushållspappershållare. Klädd med fin blå sammet!

 Hon har rullat ihop ett tunn pappbit till en rulle så smal att den gick att sticka genom nystanet, därefter spänner den ut sig av sig själv när man släpper den, då kan man sticka den smala träpinnen genom den och sätta nystanet i hållaren. Nystanet rullar hur fint som helst under virkandet!

 Bilderna har inte så bra kvalitet, eftersom fotandet var helt oplanerat.

Fåglar fåglar

Efter att ha nött på min virkade handväska i fyra, nej nästan fem år, så fick jag för mig att göra en ny.

Formatet är detsamma som den förra. Den ska rymma plånbok, mobil, almanacka och ett paket näsdukar.

Denna dekorerar jag med fåglar, både fram och bak.

Har en idé om ett virkat axelband med fåglar också, får se om jag verkligen gör det eller om det blir en enklare variant.

Mer träslöjd blir nya virknålar!

Här är det senaste tillskottet till min samling av hemgjorda virknålar! Dessa har jag täljt av syrenträ. Visst ser de lite läckra ut, nästan som godis?

 Det har blivit en mani att prova olika sorters trä att göra virknålar av, så min lilla samling av egna virknålar har växt till en hel kollektion, ett set med alla storlekar mellan 5 och 10 mm. Ja storlekarna är ju som ni förstår ungefärliga, och det finns även fler av samma storlek.

Jag har använt de träslag som råkar finnas i vår trädgård. Plus björk och en, som var de första jag gjorde.

Man ska ju ändå såga bort nån gren ibland, då har jag passat på att spara en liten kvist - om jag hittat nån någorlunda rak.

Det är roligt att se hur olika de är i färgen, det blir en hel palett. Från vänster till höger:

1. björk

2. syren

3. äppelträd

4. rödblommande prydnadsapel

5. äppelträd

6. syren

7. ek

8. en

9. den här minns jag inte vad det är

10. aronia

Visst är det roligt att jag kan skryta med en ek i vår norrländska trädgård? Men det är ingen tusenårig jätteek som man inte når runt stammen, utan en cirka meterhög buske som sett ungefär likadan ut i tolv år.

Om man vill göra en virknål för smygmaskvirkning men inte vill börja helt från grunden så kan man köpa en och bara forma om toppen. Hur man gör har jag beskrivit i min sammanfattning om smygmaskvirkning.
(Jag vet att det finns virknålar som är bättre än den jag använde till bilderna där. Man måste ju inte börja med sämsta utgångsmaterialet, men det var enkelt att göra min poäng tydlig om vad som är målet med omformningen.)

För att kallas en sammanfattning är det kanske en lång sida att läsa, men jag ville samla allt på ett ställe.
Titta gärna på bilderna och se hur många olika mönster man kan få ihop, fastän jag bara visar de grundläggande varianterna!

Dimmigt och grått

Dagarna blir kortare, snart försvinner de väl helt. Vi har haft en del kalla nätter (ner till minus 10). Trädgårdsmöblerna har åkt in i lagårn (idag, om nån av juntadamerna tycker att jag ljuger), bonsaiträden är nergrävda respektive inställda i garaget, klockorna är omställda, bilarna har vinterdäck. Imorgon är det Alla helgons dag, då ska jag sjunga i kyrkan på förmiddagen och sedan jobba eftermiddag och kväll. Idag är det frost och dimma, och jag har till slut fått maken att hjälpa mig fota min grå kofta. Den har varit färdig ett tag och ännu längre var den nästan färdig. Dvs jag hade virkat färdigt, och sytt ihop delarna, sedan tänkte jag sy dit knappar för att kunna stänga den.

Dock, när jag väl tog itu med det där knappsyendet så insåg jag att man kan inte ha knappar på en kofta av den här modellen. Det passade inte alls. Jag gjorde i stället ett skärp så att jag helt enkelt kan dra ihop den som en morgonrock.

Kragen och framstyckena är gjorda enligt en enkel modell som jag hittade i ett mönster som heter Beginner cardi av en designer med det fantastiska namnet Shannon Mullett-Bowlsby. Mönstret finns i en bok i min virkbokssamling.

Blommönstret är detsamma som i Midsommarblomster och mina senaste sjalar.

Sjalkragen är ribbvirkad av halvstolpar i bakre maskbågen.

Skärpet är helt i smygmaskor, virkat på längden.

Garnet är Superwash från Viking of Norway, 100 % ull.

En hel virkhelg

  En mycket ovanlig helg har passerat! För det är väl inte ofta jag har haft möjlighet att ägna hela helgen åt virkning - i form av både kurs och utställning!

Jag menar: varken det ena eller det andra inträffar egentligen nästan aldrig.

Det är i Sollefteå jag har varit.

Där finns Textilarkivet.   

Av en kompis, som inte alls virkar själv, fick jag veta att det skulle vara en utställning med virkat här. (Tack Lotta!) När jag läste om den såg jag att Maria Gullberg skulle komma och hålla kurs också, och då bestämde jag mig för att fara till Sollefteå just den här helgen.

Virkutställningen (kvar till den 15e november) visar dels gamla föremål från museets samlingar, dels den nya virkningen representerad av Sandra Magnusson och Maria Gullberg.

Kontrasten kunde väl inte vara större mellan de två konstnärerna. Sandra Magnussons skapelser i fri virkning, blandat med alla möjliga material och tekniker! Som den jättelika moderkakan här ovan. Under den satt vi och fikade.

Medan Maria Gullbergs kreationer har distinkta mönster i ett strängt stiliserat formspråk. Hon har skapat bärbara föremål som jackor, vantar, muddar och väskor, men utställningsföremål är de i alla fall, menar jag, i lika hög grad som Sandra Magnussons "tavlor" och skulpturer.

Under Maria Gullbergs ledning testvirkades en rad olika mönster och tekniker. Jag testade tex för första gången noppvirkning, pärlvirkning och öglevirkning. Ovan är min testremsa, resultatet av en hel helgs virkande...

Marias speciella nisch är det fast virkade, det stadiga. Det gör de grafiska mönstren rättvisa! Bra för mig att prova att tänka i dessa banor som kontrast till allt annat jag gör, som jag brukar försöka att virka mjukt och följsamt, för att det ska vara användbart.

Jag tror många känner igen de här sakerna, åtminstone om man intresserat sig för virkning ett tag. Maria Gullberg är väl den enda virkaren som släppts in på Hemslöjdens förlag.

Här några av de gamla föremålen, några exempel på flerfärgsvirkning. (Bilderna är som de är för att jag fotat genom monterglas.)

De gamla sakerna är ibland helt otroliga. Den här västen kan man knappast tro att den är virkad. Maskorna är så små, så små. Det mörka garnet som man virkat mönsterbården med är invirkat i hela resten av varvet. Den är virkad först som ett stort stycke, som man sedan har klippt ut västformen ur, som om det var ett tyg på metervara. Jag tänker: vilket arbete att göra alla de där pyttesmå maskorna, som sedan ska klippas bort!

Här en anslående röd jacka, som ser förvånansvärt fräsch ut för att vara från 1800-talet. Den är krokad och någon arbetar tydligen just nu på att försöka återskapa mönstret till den.

Till sist passade jag även på att se de icke virkade delarna av Textilarkivets samlingar. Tex de stickade filtarna av Märta Stina Abrahamsdotter. Fantastiska och inspirerande de också.

Hösthalsdukar

Här har jag tvingat maken att stå modell till två halsdukar - och den här första är väl i hans stil i alla fall!

Den är grön och beige, passar väl en riktig skogsmänniska.

Det gröna garnet är Onion Fino Organic Wool + Nettles, alltså ett ullgarn med nässelfibrer inblandat. Jag var tvungen att testa och gillar det skarpt! Nässlor bränns alltså inte när de har blivit garn.

Det beiga är Drops Alpacka, också underbart mjukt garn.

Jag har tagit upp en idé jag påbörjade för flera år sedan. Titta på det här inlägget från 2012 och jämför!

En färg på ena sidan och en annan på den andra. Ja och med bakgrundsfärgen lysande igenom så det blir en randig effekt liknande stickad flerfärgspatent.

Nu har jag testat olika varianter och förfinat tekniken. Det har blivit en tjock och liksom burrig virkning, med mycket luft i, så den håller ett värmande luftlager.

Jag har beskrivit hur man gör i ett sorts grundmönster, en enkel rak halsduk, som man kan virka i vilket garn man vill.

Färgbytena som jag gjort i den gröna halsduken, de sneda ränderna, ska jag också försöka skriva ner så småningom.

Tack vare några duktiga och tålmodiga testvirkare så blev mönstret både mer noggrannt och innehållsrikt skrivet än jag hade förstått att det måste vara. Stort tack till er som hjälpt mig med detta!

Den blåröda halsduken är virkad i Schachenmayr Bambino Ull (det röda) och Ullcentrums tvåtrådiga, det blå med de fina färgskiftningarna i lila.

 Mönstret finns på ravelry, i min "Ravelry Store". Där har jag kallat det Oliksidig halsduk.

Så här vitt och frostigt är det på morgonen hos oss, precis nu när solen går opp. Det har varit åtta grader kallt inatt, ja det är det fortfarande faktiskt. (Men blir väl varmt på dagen bara solen kommer opp!)

Att läsa virkdiagram

Eftersom jag tog en bild av solförmörkelsen tidigare i år så måste jag ju stiga upp och ta en bild av månförmörkelsen i natt också! Det här är den bästa av bilderna.

Många som tittat på mönstret till min blommiga sjal verkar avskräckas av att det är tecknat som ett diagram med virksymboler i stället för skrivet. Därför vill jag gärna slå ett slag för kunskapen att läsa och förstå virkdiagram. Det är ett superbra internationellt språk för att kommunicera virkmönster! Så även om det känns som att börja studera kinesiska, så lovar jag, det ÄR inte kinesiska. Det finns några stycken symboler, och de liknar den verkliga virkningen så mycket att man lär sig dem meddetsamma.

Jag tar hjälp av fantastiska Anette Petavi igen, hon har gjort en jättebra förklaring som man hittar här.

När man väl lärt sig så har man plötsligt tillgång till virkmönster från hela världen!