Dimmigt och grått

Dagarna blir kortare, snart försvinner de väl helt. Vi har haft en del kalla nätter (ner till minus 10). Trädgårdsmöblerna har åkt in i lagårn (idag, om nån av juntadamerna tycker att jag ljuger), bonsaiträden är nergrävda respektive inställda i garaget, klockorna är omställda, bilarna har vinterdäck. Imorgon är det Alla helgons dag, då ska jag sjunga i kyrkan på förmiddagen och sedan jobba eftermiddag och kväll. Idag är det frost och dimma, och jag har till slut fått maken att hjälpa mig fota min grå kofta. Den har varit färdig ett tag och ännu längre var den nästan färdig. Dvs jag hade virkat färdigt, och sytt ihop delarna, sedan tänkte jag sy dit knappar för att kunna stänga den.

Dock, när jag väl tog itu med det där knappsyendet så insåg jag att man kan inte ha knappar på en kofta av den här modellen. Det passade inte alls. Jag gjorde i stället ett skärp så att jag helt enkelt kan dra ihop den som en morgonrock.

Kragen och framstyckena är gjorda enligt en enkel modell som jag hittade i ett mönster som heter Beginner cardi av en designer med det fantastiska namnet Shannon Mullett-Bowlsby. Mönstret finns i en bok i min virkbokssamling.

Blommönstret är detsamma som i Midsommarblomster och mina senaste sjalar.

Sjalkragen är ribbvirkad av halvstolpar i bakre maskbågen.

Skärpet är helt i smygmaskor, virkat på längden.

Garnet är Superwash från Viking of Norway, 100 % ull.

En hel virkhelg

  En mycket ovanlig helg har passerat! För det är väl inte ofta jag har haft möjlighet att ägna hela helgen åt virkning - i form av både kurs och utställning!

Jag menar: varken det ena eller det andra inträffar egentligen nästan aldrig.

Det är i Sollefteå jag har varit.

Där finns Textilarkivet.   

Av en kompis, som inte alls virkar själv, fick jag veta att det skulle vara en utställning med virkat här. (Tack Lotta!) När jag läste om den såg jag att Maria Gullberg skulle komma och hålla kurs också, och då bestämde jag mig för att fara till Sollefteå just den här helgen.

Virkutställningen (kvar till den 15e november) visar dels gamla föremål från museets samlingar, dels den nya virkningen representerad av Sandra Magnusson och Maria Gullberg.

Kontrasten kunde väl inte vara större mellan de två konstnärerna. Sandra Magnussons skapelser i fri virkning, blandat med alla möjliga material och tekniker! Som den jättelika moderkakan här ovan. Under den satt vi och fikade.

Medan Maria Gullbergs kreationer har distinkta mönster i ett strängt stiliserat formspråk. Hon har skapat bärbara föremål som jackor, vantar, muddar och väskor, men utställningsföremål är de i alla fall, menar jag, i lika hög grad som Sandra Magnussons "tavlor" och skulpturer.

Under Maria Gullbergs ledning testvirkades en rad olika mönster och tekniker. Jag testade tex för första gången noppvirkning, pärlvirkning och öglevirkning. Ovan är min testremsa, resultatet av en hel helgs virkande...

Marias speciella nisch är det fast virkade, det stadiga. Det gör de grafiska mönstren rättvisa! Bra för mig att prova att tänka i dessa banor som kontrast till allt annat jag gör, som jag brukar försöka att virka mjukt och följsamt, för att det ska vara användbart.

Jag tror många känner igen de här sakerna, åtminstone om man intresserat sig för virkning ett tag. Maria Gullberg är väl den enda virkaren som släppts in på Hemslöjdens förlag.

Här några av de gamla föremålen, några exempel på flerfärgsvirkning. (Bilderna är som de är för att jag fotat genom monterglas.)

De gamla sakerna är ibland helt otroliga. Den här västen kan man knappast tro att den är virkad. Maskorna är så små, så små. Det mörka garnet som man virkat mönsterbården med är invirkat i hela resten av varvet. Den är virkad först som ett stort stycke, som man sedan har klippt ut västformen ur, som om det var ett tyg på metervara. Jag tänker: vilket arbete att göra alla de där pyttesmå maskorna, som sedan ska klippas bort!

Här en anslående röd jacka, som ser förvånansvärt fräsch ut för att vara från 1800-talet. Den är krokad och någon arbetar tydligen just nu på att försöka återskapa mönstret till den.

Till sist passade jag även på att se de icke virkade delarna av Textilarkivets samlingar. Tex de stickade filtarna av Märta Stina Abrahamsdotter. Fantastiska och inspirerande de också.

Hösthalsdukar

Här har jag tvingat maken att stå modell till två halsdukar - och den här första är väl i hans stil i alla fall!

Den är grön och beige, passar väl en riktig skogsmänniska.

Det gröna garnet är Onion Fino Organic Wool + Nettles, alltså ett ullgarn med nässelfibrer inblandat. Jag var tvungen att testa och gillar det skarpt! Nässlor bränns alltså inte när de har blivit garn.

Det beiga är Drops Alpacka, också underbart mjukt garn.

Jag har tagit upp en idé jag påbörjade för flera år sedan. Titta på det här inlägget från 2012 och jämför!

En färg på ena sidan och en annan på den andra. Ja och med bakgrundsfärgen lysande igenom så det blir en randig effekt liknande stickad flerfärgspatent.

Nu har jag testat olika varianter och förfinat tekniken. Det har blivit en tjock och liksom burrig virkning, med mycket luft i, så den håller ett värmande luftlager.

Jag har beskrivit hur man gör i ett sorts grundmönster, en enkel rak halsduk, som man kan virka i vilket garn man vill.

Färgbytena som jag gjort i den gröna halsduken, de sneda ränderna, ska jag också försöka skriva ner så småningom.

Tack vare några duktiga och tålmodiga testvirkare så blev mönstret både mer noggrannt och innehållsrikt skrivet än jag hade förstått att det måste vara. Stort tack till er som hjälpt mig med detta!

Den blåröda halsduken är virkad i Schachenmayr Bambino Ull (det röda) och Ullcentrums tvåtrådiga, det blå med de fina färgskiftningarna i lila.

 Mönstret finns på ravelry, i min "Ravelry Store". Där har jag kallat det Oliksidig halsduk.

Så här vitt och frostigt är det på morgonen hos oss, precis nu när solen går opp. Det har varit åtta grader kallt inatt, ja det är det fortfarande faktiskt. (Men blir väl varmt på dagen bara solen kommer opp!)