Två steg fram och ett tillbaka blir det ibland. Då går det inte fort framåt. Det gör det ju inte heller om man försöker göra många saker samtidigt. "Multitasking" är bara dåligt enligt alla experter, jag hörde det senast för en stund sedan på nån nyhetssändning. Man tappar fokus och koncentration, och känner stress.
Men att ha flera virkprojekt pågående samtidigt kan förstås inte räknas in under den rubriken, eller att ha andra intressen i livet som tar tid. Jag ser att det gått en månad sedan mitt senaste inlägg, och då skrev jag om ett mönster till den där halvvanten. Det är alltså fortfarande inte färdigt. Jag skriver några rader då och då - och däremellan handlar det som vanligt om att ta instruktiva bilder. Det är jättesvårt. Att förklara en teknik som inte finns förklarad nån annanstans - ingen gammal teknik som "alla" lärt sig redan i skolan eller av farmor. Det är ju det som är grejen med det här mönstret, att det handlar om något nytt.
Samtidigt har det blivit årstid för att omplantering av bonsaier som håller på och vaknar, en efter en, därute i vårt garage. Då måste jag ta in dem, plantera om dem och ägna dem mera daglig uppmärksamhet. Vattning och sånt.
Här har jag i alla fall ett bakstycke till en kofta som jag ska virka likadan som den blågröna som jag gjorde förra året. Jag ska göra den till en kompis. Det är en utmaning - att få rätt storlek fast jag inte använder samma garn. Jag har gjort en provlapp och jag mäter och mäter...
Vill gärna visa något helt annat. När jag läste om Yulia Ustinova tidigare råkade jag hitta ytterligare ett par konstnärer som använder virkning som sin konstart. Och de här två virkar platta bilder, inte skulpturer. Bilden ovan är virkad av Patrick Ahern. Läs också en intervju med honom.
Bilden nedan är virkad av Jo Hamilton, och här kan du läsa mer om henne.
Jag är så imponerad, helt häpen över båda två, hur de gör, hur de faktiskt målar med garn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar