Mysteriet med ullgarnets krympning

Att ullgarn krymper när man tvättar det är väl inget mysterium, det är ju välbekant. Vi använder ju också effekten medvetet som en teknik för att filta virkade alster. (Ja, stickade också om man är lagd åt det hållet.) 

Jag hade en hel kasse med växtfärgat garn i alla möjliga kulörer. Små kvantiteter av de flesta färger - ja ni vet såna där prover som man gör när man går på kurs. Och så ett par färger som fanns i lite större mängd, ett eller två nystan av dem.

Av dessa garnprover blev det en väska. Som vanligt är den ett resultat av min vana att delvis planera mitt jobb, delvis improvisera! Jag ritade upp ett mönster (motsvarande de gula slingorna) och sedan började jag virka. Bakgrunden fick randas allt eftersom, de små minihärvorna räckte till ett och ett halvt eller två varv per färg.

Hela väskan är gjord i flerfärgsvirkning i bakre maskbågen. Det mörkblå garnet tillhör inte de växtfärgade utan var ett köpt ullgarnsnystan som jag tyckte komplementerade de andra färgerna perfekt.

Sedan klippte jag ett foder ur en gammal grårandig kjol som jag själv haft för flera årtionden sedan! (Bilden ovan är tagen lite tidigare än de andra, som ni ser innan snön kom, men nu har vi riktig vinter här i Västerbotten!)

Den som framför allt skrivit om flerfärgsvirkning (på engelska) är Dr. Carol Ventura. Hennes sida om flerfärgsvirkning (tapestry crochet) finns här. Hon är inte bara virkare, hon är doktor också: Professor Emerita of Art. Hon har rest världen runt och studerat flerfärgsvirkning i alla världsdelar! 

En pedagogisk och tydlig video hur man gör finns här på Youtube.

Se också Carol Venturas beskrivning av "flat tapestry crochet"! Det är en teknik som får ett liknande resultat som det jag får med mina så kallade aviga maskor. Jag skrev om detta 2011.

Hur var det då med mysteriet? Jo jag visste ju i förväg att väskan skulle krympa, och det var ju själva poängen. Att den skulle bli tätare och lite stadigare. Men jag hade inte helt koll på exakt hur den skulle krympa. Lika mycket på bredden som på höjden? Nej - det var just grejen! På bredden krympte den från 50 cm (eller 100 runt om) till 44 cm (88 runt om). På höjden krympte den inte alls! Snarare tyckte jag den hade ökat en halv centimeter efter tvätten (från 26,5 till 27 cm).

Detta måste undersökas vidare...

Smygmaska med omslag

Virkningens variationsrikedom tycks inte ha några gränser. Inte heller min fascination för olika maskor och deras användningsområden! Den senaste i raden är smygmaskan med omslag, som jag nämnde lite i förbigående förra veckan. (Den jag använt till den grå halsduken.)

Förutom den här halsduken har jag gjort en vit och grå halstub, första bilden, och en smal-sjal, nedan.

Halstuben: den består helt enkelt av två fyrkantiga stycken, hopvirkade i sidorna, men inte ända ner utan det är lämnat ett litet sprund på var sida.

Ja, jag vet, jag har hållit mig till en lagomt trist grå färgskala, men poängen med den här virkningen är ju reliefeffekten.

Hur gör man då? Gör ett omslag, stick nålen i nästa maska, hämta garn och dra upp en ögla, dra den sista öglan genom de båda första öglorna på nålen. Det är detta att man inte gör något ytterligare omslag utan drar igenom garnet på en gång som gör att den kallas smygmaska.

På engelska kallas den ibland för half double slip stitch och ibland yarnover slip stitch.

Den virkas oftast fram och tillbaka i bakre maskbågen, och det är så man får den här relief-effekten, som ser ut som patentstickat.

Fastän den är en smygmaska kan man relativt snabbt täcka större ytor, helt jämförbart med tex fasta maskor. Nu är det bara att sätta igång och testa!

Små och stora krokar

Virke och virkning hör verkligen inte ihop. Eller? När jag spanar efter virkböcker på Bokbörsen eller Tradera kommer det ofta upp även virkesböcker, ha ha.

Och ibland arbetar jag faktiskt med andra sorts krokar än virknålar, tex med en sån här lyftkrok! (timmersax)  Den är som ett sorts löst handtag som man kan haka fast en trästock med för att kunna lyfta den. Den använder jag när jag hjälper min man i skogen, tro't eller ej.

Den är givetvis bra mycket större än någon av mina virknålar, även om jag har en förkärlek för att virka med stora virknålar. De här bambuvirknålarna, nedan, är de som jag använt mest på sista tiden. Dvs till mina smygmaskprojekt; jag virkar ju ibland andra saker också, och då använder jag helt vanliga smala virknålar.

Älskar faktiskt bambuvirknålarna! Köpte ett helt set för ett tag sedan. Ett par stycken hade jag väl dessförinnan (de ljusare), så jag visste att jag tyckte om dem. 

Se det fina tumgreppet en bit ner från kroken räknat.

På bilden syns också att jag spetsat till de flesta nålarna för att få den eftertraktade formen anpassad för smygmaskvirkning. Det är verkligen så enkelt att göra det med just dessa bambunålar! De har en riktigt bra form redan från början.

På min sida om smygmaskvirkning visar jag hur man kan slipa till en virknål till perfekt form. Där gör jag det på ett ganska dåligt utgångsmaterial - men med en av de här bambuvirknålarna är det bara lite sandpapper på sidorna som behövs.

Varför kallar man dem ens för nålar, när de är upp till centimetertjocka och faktiskt helt nål-olika?!

På engelska heter de ju hook, alltså verkligen krok. 

Jag förstår naturligtvis att när virknålarna används att virka spetsar med så är det fråga om smala spetsiga verktyg, ja, alltså mer nål-lika än de tjocka träpinnarna som jag använder.

I  Encyklopedia of needlework (Therese de Dillmont, 1886) används faktiskt båda orden hook och needle om virknålen "Hooks, or needles, as they are generally called" står det där. Vidare att de som ska användas till tjockt ullgarn eller bomull är gjorda av trä, ben eller sköldpaddsskal, och de smalare av stål för finare tråd.

Det är väl bara sköldpaddsskalet som bytts ut mot plast nu för tiden då. Tur för sköldpaddorna.

Smygmaskvirkat på sistone:

En mössa. Ja, det är inte exakt densamma men den påminner om mitt allra första publicerade smygmaskvirkningsmönster "Manfreds hat". Det finns på ravelry på engelska. Min ambition är att  skriva ner dessa mönster på svenska. Det är det jag jobbar på, men hur lång tid ska det ta?

Jag har också virkat en halsduk. Här har jag använt mig av smygmaska med omslag. (Half double slip stitch eller yarnover slip stitch - googla gärna på de orden.)

Till slut måste jag också få visa lodjursmössan jag virkade åt barnbarnet! Den är jag mest stolt över.

Virksymboler

När började vi använda symboler i virkbeskrivningar? En intressant fråga som jag nyss fick anledning att ställa mig. Jag blev tvungen att genomsöka mitt virkbibliotek för att eventuellt komma svaret på spåren.

Jag älskar ju de där symbolerna. Många mönster är mycket lättare att följa bildledes än textledes så att säga. I texten tappar man lätt bort sig bland upprepningar och förkortningar.

Minns att det var i den här boken jag själv såg dem för första gången. Den heter Virkboken, författare Heidi Fuchs och Maria Natter, utgiven av Ica bokförlag. Det är en översättning från tyska ("Häkeln") med copyright 1986.

Symbolerna är lite mer "teckningslika" i den här boken än de vi använder idag, alltså mer som om man helt enkelt ritat av maskan på ett förenklat sätt. Tex har alla maskor en oval ring som överkant, där vi idag bara ser ett rakt streck (ibland inte ens det). Jag har alltid tänkt mig att symbolerna senare förenklades till de former de har idag, men egentligen fanns de enklare formerna redan tidigare (som det nu visat sig).

James Walters använder sig också av de här symbolerna. Den bok jag äger - Crochet workshop - är ett nytryck men kallas för "unabridged republication of the work originally published in 1979".

Den här boken är märkvärdig på många sätt! Den avslöjar hemligheter och detaljer som sällan berörs i andra virkböcker alls. Matematiska beräkningar och liknande. Bilderna är små och svartvita, han har verkligen sett till att få med så mycket som möjligt på de 250 sidorna. Den är en skatt.

Virksymbolerna är handritade - ser ut ungefär så som jag själv brukar rita dem.
 

På svenska har jag hittat den här boken som faktiskt använder sig av symboler. Här är fastmaskan en trekant och luftmaskan ett streck, men bilderna är helt begripliga och går att följa. Boken heter Virkboken, författarna Ellen Tűrkis och Sanna Dammann, bokförlaget Prisma. Ja, det är en översättning från tyska igen.

Utgivningsåret är 1977.

Jag har tre japanska böcker som är fulla av symboldiagram. På grund av språket är det lite svårt att tvärsäkert avgöra årtalet på dessa, men jag tror att de är från 70-talet. Bland alla japanska tecken har jag hittat copyrightsymbolen © tillsammans med   '75  respektive  '76.  Jag tolkar det som att böckerna är från 1975 och 1976. 

Till sist har jag hittat Stora stick- och virkboken (Schachenmayr). Den använder sig i stort sett inte av symboler, men med ett undantag. Ett mönster som tydligen tjänade på en visuell förklaring beskrivs jämte texten med ett diagram. Ett streck för en stolpe, en cirkel för en luftmaska. Den som ritade det diagrammet, kom hon eller han på det själv eller hade hen sett något liknande någonstans?

Även denna är en tysk översättning. 

Det tyska originalet är från 1968. 

Så långt kom jag bland böckerna. Jag har även en del virkmagasin och tidskrifter som jag inte har genomsökt men antar att mönstren i dem följer virkböckerna i stil och form.

Walk on wool

  

This is a fun and easy pattern for slip stitch crochet slippers, intended for scrap yarn.

(In Swedish here!)

You work with several strands of yarn held together which create a thick fabric that holds a layer of air between your feet and any cold floor!

It is also a good project for practising slip stitch crochet. The use of a large hook lets you finish your slippers in a short time, and make many of them!

For one pair you need about 150 g (or up to 200 for larger size) of yarn. Use any sort of yarn that would normally keep you warm, for example sock yarn, wool, acrylic, alpaca, mohair... You can mix different sorts. (What I haven't tried is cotton, don't know if it would work well here.) The pattern is made for two or more strands of yarn held together. As a guideline - worsted or aran weight yarn - take the yarn double, fingering - take four or five strands together. This is only a rough indication! You can make a swatch (in slipstitch naturally) to find out how many strands are best with the yarn that you are using. If you want the slippers softer, more like socks - use fewer strands, if you want them sturdier and more shoe-like - use more strands together.

Crochet hook: 10 mm, preferably with a pointy tip.

This slipper is crocheted from the toe up. Start with a slip knot and 2 chain stitches. Crochet 1 slip stitch in the first chain stitch, then 1 chain stitch, repeat 2 more times = you have 6 stitches.

Round 2: In each stitch make 1 slip stitch in the front loop and 1 slip stitch in the back loop = 12 stitches.

Continue to work spiraling rounds. Increase 4 stitches per round like this:

F = slip stitch in the front loop,    B = slip stitch in the back loop

R 3:   2 F,  1F and 1B in the next stitch, repeat 3 more times.   (16 stitches)

R 4:   3 F,  1F and 1B in the next stitch, repeat 3 more times.   (20 stitches)

R 5:   4 F,  1F and 1B in the next stitch, repeat 3 more times.   (24 stitches)

R 6:   5 F,  1F and 1B in the next stitch, repeat 3 more times.   (28 stitches)

R 7:   1 F in each stitch.   (28 stitches)

R 8:   6 F, 1F and 1B in the next stitch, repeat 3 more times.   (32 stitches)

After the last increase, put a marker in this stitch and leave it while you crochet the straight part of the slipper. This is so that you can easily check the number of rounds made and make sure the left and right slipper become the same size. It is very good to make them both at the same time, like I have done in the picture above.

Work in spiraling rounds without increases until the slipper is about 15 cm  (about 13 rounds above the marker).

For larger size: After round 8, make one more round with 4 increases = 36 stitches. Work rounds without increases until about 16 cm.

Picture above: the slipper is turned inside-out. See how clearly the rounds can be seen and counted! Here are 12 rounds above the marker.

The heel:

Make a turning chain, turn, and crochet 1B (slip stitch in back loop only) in each stitch until end of round.  (32 stitches) The round is now a row and the heel is worked back and forth.

All rows: 1 turning chain, turn, 32 B.

Repeat until you have 14 rows  (7 ribs) as in the picture above.

For large size make 16 rows (with 36 stitches) = 8 ribs.

Finally the back is closed. Hold the right and left half of the heel side by side and let the yarn from the ball run inside the slipper. Put the hook under a loop on one side, then under the corresponding loop on the other side, yarn over and pull through all loops on hook. Note the direction of the hook - it is always inserted from the fabric towards the gap, both from the left and from the right side. Again - as you see in the picture!

This is what I call the zipper joining method. 

Alternatively you can cut the yarn and sew the back with mattress stitch with a needle.

Weave in ends. Finished! The slipper should be a bit shorter than your foot and stretch out when you put it on.

This is a basic pattern that can be changed and varied in any way you want with different yarns, colours, sizes... 

 

Tofflor

 Tofflor, tossor... eller vad ni vill kalla dem. Det här är ett roligt, enkelt restgarnsmönster på smygmaskvirkade tofflor.

Till ett par behövs ca 150 g  (eller ca 200 för en större storlek/herr) garn, gärna raggsocksgarn, men jag blandar glatt ull och akryl och gamla nystan som jag inte vet vad det är. Ta garnet dubbelt, eller 3-4 trådar om det är tunnare. 

Virknål: 10 mm helst med spetsig topp.

Toffeln virkas från tån. Börja med en löpögla och virka 2 luftmaskor. Virka sedan 1 smygmaska i den första luftmaskan, 1 luftmaska, upprepa 2 gånger till = du har 6 maskor.

Varv 2: I varje maska virkas en smygmaska i främre maskbågen och en smygmaska i bakre maskbågen. = 12 maskor.

Fortsätt virka runt i spiral. Öka med 4 maskor per varv enligt ordningen nedan.

F = smygmaska i främre maskbågen,   B = smygmaska i bakre maskbågen

V 3:    2 F,   1F och 1B  i nästa m, upprepa ytterligare 3 ggr.    (16 m)

V 4:    3 F,   1F och 1B  i nästa m, upprepa ytterligare 3 ggr.    (20 m)

V 5:    4 F,   1F och 1B  i nästa m, upprepa ytterligare 3 ggr.    (24 m)

V 6:    5 F,   1F och 1B  i nästa m, upprepa ytterligare 3 ggr.    (28 m)

V 7:    1 F i varje m.     (28 m)

V 8:    6 F,   1F och 1B  i nästa m, upprepa ytterligare 3 ggr.    (32 m)

Efter den sista ökningen, sätt en stickmarkör i den maskan, och låt den sitta kvar medan du virkar den raka delen av toffeln. Detta för att kunna räkna varven och på så sätt försäkra dig om att göra den högra och vänstra lika stora. Det är bra att göra båda samtidigt, som jag visar i bilden ovan.

Ovan: tofflen vänd avigt. Se hur tydligt varven syns, här är det 12 varv ovanför markören.

Virka runt i spiral utan ökningar tills toffeln är ca 15 cm eller omkring 13 varv ovanför markören. Det beror lite på vilket garn du använder.

För större storlek, "herr":  Öka maskantalet  en gång till efter varv 8 så du får 36 maskor på varvet. Virka sedan utan ökningar tills toffeln är ca 16 cm lång. 

Hälen:

Gör en lm, vänd och virka smygmaskor i bakre maskbågen (B)  tillbaka längs hela varvet  (32 m). 

Ny lm, vänd igen, upprepa (32 B) tills du har 14 v, vilket ser ut som 7 "ribbor" (se bilden).

För den större storleken, gör 16 varv (med 36 maskor) = 8 "ribbor".

Till slut virkas sidorna ihop längst bak. Håll sidorna intill varandra och låt tråden som går till nystanet ligga under, i mitten. Stick virknålen först i en maska på ena sidan, därefter i motsvarande maska på andra sidan, hämta garn och dra igenom alla maskor på nålen. Obs att riktningen på nålen ska vara inåt mot mellanrummet från båda hållen! Detta är vad jag kallar zipper joining method, alltså dragkedjemetoden.

Alternativt kan man klippa av garnet och sy ihop med maskstygn.

Detta är ett grundmönster som du kan anpassa och variera som du vill!

Virkning i värmebölja

Här är en virkning som jag skulle kunna kalla ganska somrig. Dvs det är inte ett ullprojekt utan är någorlunda svalt att hålla i om jag vill sitta ute i värmen och virka. De senaste dagarna har det nu varit så varmt att det i princip inte gått att vara ute alls...  Man sätter sig i skuggan eller går in.

Det här är ett restgarnsprojekt. Enligt mina anteckningar på ravelry har jag haft det sedan sommarn 2019. 

Att det inte är ett ullgarnsprojekt stämmer faktiskt bara delvis, för det finns inslag av ull i de restgarner jag använt.

Att det är ett restgarnsprojekt stämmer dessutom också bara till 50%, det svarta mellan alla blandade färger är inget restgarn utan jag tyckte det var ett sätt att hålla ihop det hela färgmässigt. Det är Adlibris Bamboo Cotton (50% bambu 50% bomull). 

När jag började var det en trekantsjal. Jag började med det blåa i mitten. Sedan har den växt och växt, den är nu 170 cm tvärs över, och nu klassificerar jag den som en filt att lägga över sig i soffan! Jag vet inte hur länge jag vill hålla på med den, helt plötsligt kanske jag gör som med den blå virkningen och bestämmer att nu får det vara nog. (Men man vill ha en snygg ytterkant eller avslutning eller hur?)

Den är virkad helt i fasta maskor i en maskbåge, ibland fram och tillbaka, ibland flera varv runt åt samma håll. När jag virkar på ett varv som går åt samma håll som det förra virkar jag i bakre maskbågen, när jag virkar på ett varv åt motsatt håll virkar jag i främre. Allt för att få ett tunt och slätt resultat, så lite veckat som möjligt.

Ganska skönt att ha en virkning som är så planlös och kravlös. Som ombyte mellan mina andra virkningar som kräver både beräkning och maskräkning! Både planering och omplanering när det inte går som jag tänkt. 

Ullsockar tex. Så mycket sockar jag virkat, till slut har jag kommit fram till att ett mönster måste skrivas. Dvs ett mönster för smygmaskvirkade sockar. Det finns några sådana, men inget som liknar hur jag gör, och inget på svenska. Så detta kämpar jag på med i hettan. Tänker att jag måste försöka medan jag har semester, för tiden och orken blir sämre sedan. Är någon intresserad att testa mönstret så är jag intresserad av feedback!  Meddela mig i så fall på virkstaden(at)hotmail.se  Just nu har jag gjort sockar som passar min fot plus två större och två mindre storlekar (=storlekar ca 35-43). Och det här är den enklaste modellen jag kan tänka mig, så enkel att vem som helst ska kunna klara det. Det är liksom ett grundmönster, flexibelt så att det kan varieras på olika sätt.

Kan för övrigt tala om att de virkade sockar som jag gjorde 2013, mina två första par, (se här och här) använder jag fortfarande och de är inte utslitna! Det är väl garnets förtjänst antar jag, Raggigarnet. Eller det faktum att jag fortsatt virka sockar så att jag har flera att välja på?... Men faktiskt, jag har försökt använda de två äldsta paren i första hand, tänkt att man borde nöta ut dessa först... Naturligtvis syns det att de är använda, de är liksom hoptovade på undersidan. Men fortfarande utan hål!

En betraktelse kring rutor och ringar och annat

 

Att virka är som att klippa gräs. Man går runt runt och varje varv följer längs efter det förra. När man virkar börjar man i mitten och virkar sig utåt, medan gräsklippningen oftast blir tvärtom, man gör mindre och mindre varv tills man nått målet i mitten.

Man kan vända och gå fram och tillbaka också, både med gräsklipparen och virknålen, om det passar bättre. Och varje varv följer intill det förra.

En annan sak är att man kan fundera och filosofera över saker medan man går runt med gräsklipparen. Man går där i det öronbedövande motorljudet och tankarna flyger och far lite hur som helst, man kan till och med lösa problem som legat och gnagt. Man kan bestämma sig för att avsluta något som tär och stressar (en virkning som tar för mycket tid?). Virkningen är ju däremot tyst, då är det lätt att man tar till en ljudbok eller podd eller att man sätter sig framför teven. 

Numera är det ju många som har en tystlåten liten elektrisk robot på gräsmattan, den rullar runt alldeles själv och klipper gräset. Men följer längs efter sitt förra varv, det gör den aldrig! Helt planlöst irrar den kors och tvärs.

För några år sedan skrev jag om mängden av ogräs i vår vilda gräsmatta. Bilderna finns under etiketten Gobelänggräsmattan, för det var ett uttryck jag hade hört på radio då.

Kan berätta om ett annat samband mellan växtvärlden och virkningen!

Som barn fascinerades jag av tapetmönster. Hur det upprepade sig utan att man såg skarvarna. Samma ros fanns på flera ställen, själva stjälken kunde helt tydligt vara sammanväxt mellan alla blad och blommor som ingick i mönstret. Jag förstod teoretiskt hur man måste skapa ett sådant mönster så att det skulle se ut att hänga ihop om man kopierade det och la kopiorna intill varandra.  Minns också att jag ritade sådana mönster. En gren som gick ut ur bilden åt höger måste få sin fortsättning från vänster. Jag har inga rostapeter nu för tiden, men mönsterprincipen är förstås helt allmän och gäller överallt, se tex den svarta gardinen här ovan.

Något liknande hade jag i tanken när jag började virka PeOrutan förra året. Sedan gjorde jag ju om och gjorde om, och det som blev kvar var just principen att rutorna skulle sättas ihop och bilda något annat än rutor. Precis just det. Kvistarna som jag hade från början försvann i processen. Kvar blev geometriska figurer. Här ovan är en annan ruta som aldrig blev mer än ett test. Jag provade att sätta en blomma asymmetriskt, alltså inte i mitten av rutan utan på ena sidan. Effekten man kan få fram av detta  är en upprepning som är mindre statisk, mer organisk. Men, idén blev aldrig utforskad vidare.

Gjorde också ett försök att förstora Peorutan och göra den med stolpar. För att kunna virka något stort och få mer virkning, mindre hopsömnad. Men i stället för att börja virka den i större skala gjorde jag plötsligt ett helt nytt mönster, det som jag kallade Kringelikrokar (eller Loops).

Ett kort tag tänkte jag verkligen virka något stort! Andra orkar ju det, varför inte jag?

Men men. Hur kunde jag inbilla mig att jag skulle stå ut med att göra samma om och om igen? Tiden är så knapp, måste ransoneras. Man måste lägga tiden på det som är viktigast. Utforska saker. Den här är färdigutforskad.

 Så, det här är vad det blev av kringelikrokarna. Och nu ska det inte bli mer. Inga fler likadana rutor. 

Den är 104x68 cm. (24 rutor.)

Det betyder att den inte ÄR någonting, bara ett stycke textil. När jag började virka var det ju det att jag  kunde göra något användbart som fick mig att fortsätta. Jag får väl fundera ut någon användning för min fåfänga skapelse.

Blågula sockar

Om man vill virka sockar är smygmaskvirkning en bra teknik att använda.

Jag har virkat ganska många - ett fyrtiotal finns det belägg för på ravelry, jag menar med foto och allt.

Så behövs det göras flera? Absolut! Det gäller ju att fortsätta utmana sig själv och åstadkomma något mer, eller i alla fall något annat än detsamma som man hittills gjort.

Nu har jag gjort ett par mönstrade blågula sockar, och eftersom jag gjort det till en tradition att fota mina alster utomhus så gick jag även ut en sväng i trädgården med dessa.

Tidigare har jag virkat några par med det här hjärtmönstret inlagt på sidorna. Men nu funderade jag på att placera ett mönster mitt fram. Skulle sockan ändå sitta bra på foten eller skulle den flerfärgsvirkade panelremsan bli stel och vecka sig mitt fram i vinkeln?

Visst funkar sockarna!

Tack vare den starka resårvirkningen i sockstaftet, och självfallet den smygmaskvirkade foten också. 

För att åstadkomma den här kombinationen har jag använt två olika virknålar. De smygmaskvirkade partierna är virkade med en 4,5 mm tjock trävirknål medan flerfärgsvirkningen är gjord med 2,5 mm. Jag har alltså bytt virknål under de gula varven. De går uppifrån sockans överkant och ända ner till tån. 

Det ljusblå garnet är Bambu Raggi, därför har det lite olika färgskiftningar. Det mörkblå och det gula är Junior Raggi.