Höjden av långsamhet

 

Måste få visa att jag fått den andra växtfärgade väskan klar. Ja det är nog två månader sedan - allt utom fodret. Men nu, till slut, fodrad och klar. 

Som jag alltså nämnt tidigare så gjorde jag denna av det växtfärgade garn som blev över efter att jag virkat den förra väskan, den som jag gjorde i höstas. Till den hade jag tagit de färgstarkaste garnerna - vad som var kvar var alltså nu de grådaskiga, beigeaktiga, tråkiga...

Jag började med en rund botten och fortsatte sedan att virka runt runt. Den lila färgen är från lysticka, den härrör från en kurs i svampfärgning som jag själv deltog i för ett par år sedan.

Till mönstret på sidorna kombinerade jag allt det beigeaktiga med ett mörkblått ullgarn, som inte fanns bland det växtfärgade.

Tvättade alltihopa i maskin precis som förra gången.

De smygande färgövergångarna (eller åtminstone försöken till dem) har jag åstadkommit genom att virka med två färger samtidigt, och byta den ena först och den andra sedan, aldrig samtidigt.

Handtagen är gjorda efter min justerbara modell, kort eller lång vilket som passar bäst för stunden.

Så var det fodret då. Ville gärna ha något blått. Så vad hittade jag i mina gömmor? Detta handtryckta med mönster av kundvagnar! Jag har själv tryckt det någon gång på åttitalet.

Höjden av långsamhet: garnerna växtfärgas av min mamma, lagras av henne i några årtionden, ärvs av mig, virkas, filtas, och fodras till slut med ett tyg som jag handtryckt med screentryck ungefär vid samma tid som mamma färgade garnet. Som alltså legat ungefär lika länge... Då kan man väl tolka kundvagnarna som en ironisk kommentar till konsumtionssamhället?