Ett flygande tefat

Många UFOn flyger runt, men jag har gjort mig ett flygande tefat jag.
För visst ser det nästan ut att sväva när det ligger så här i snön? Å andra sidan har jag gummerat undersidan med en antiglidmatta så meningen är i stället att detta UFO (som förstås inte är något UFO mer) ska ligga stilla, tex på en pall. Eller en stubbe i skogen.

Eller på förarsätet i bilen för att sätesvärmen har gått sönder.






Idén till själva utformningen fick jag när jag såg denna bild hos Emilia.

Jag har fyllt min dyna med utnötta ullsockar, klippta i små bitar. Min mamma tycker förstås att man kan stoppa strumpor när det blivit hål på dom, och hon har försökt lära mig hur man gör. Jag har gjort sporadiska försök i den vägen... men jag tycker: OK för att laga något litet hål, men inte hur mycket som helst. Nu fick dessa trasiga sockar en ny uppgift i stället.

Gamla grejer

Min svärmor virkar gärna dukar, hon har tex gjort denna. Hon virkar inte bara gärna utan helt enkelt hon virkar stora mängder av sådana här dukar i två eller flera färger, har gjort det år efter år. När jag såg dessa dukar från början och förstod principen hur de var gjorda så använde jag det till att göra mig en väska:



Eller påse eller vad ni vill kalla det. Jag tog alla olika garn jag hade, i alla olika färger. Alla olika mönster på samma grej. Det var 1990 - årtalet är jag absolut säker på pga att jag var gravid då jag gjorde väskan och mådde illa. Sedan när den var klar dröjde det flera år innan jag ens kunde se den med alla sina grälla färger utan att börja må illa! Men sedan, när det gått några år, blev den använd, mest till att ha handarbetet i som jag tog med till syjuntan.



Kanske tio år senare (något oklarare här!) gjorde jag nästa väska. Denna gång hade jag bestämt att hålla mig till en bestämd färgskala och ett mönster. Det blev gula lodjur på blå botten. Det var mycket lodjur här just kring de där åren.
Den här är också mycket använd!

Och så nu har jag påbörjat något som har litegrann med svärmor att göra igen. Hon fick något slags ryck i somras och ville förnya sig och virka något annat än sina vanliga dukar (antar jag). Bland annat hade hon hittat ett mönster på en virkad kofta i en veckotidning. Men hur det nu var så tyckte hon mönstret var för komplicerat och gav det till mig och undrade om jag kanske skulle klara av det? (Alltså när man får en sån utmaning av sin svärmor, vad gör man?)

Så när jag efter en tid kom på att jag kunde virka efter mönstret men med mina egna små förändringar så blev det till slut av.

Exempel på små förändringar: ett tjockt garn i stället för ett smalt. (Fick ta fram miniräknaren och sitta under en hel ishockeymatch och provvirka och räkna, och räkna om, innan jag fick det rätt. Dom skrek ju så vansinnigt när domaren gjorde fel så jag blev distraherad!!!)



Den är inte mer än påbörjad, men pga det där tjocka garnet så tror jag att den inte ska ta så lång tid att få ihop...
Tror jag alltså.
Ha det bra alla människor!

Ett ynka litet axelband

Tack alla för fina kommentarer till min sjal! Jag har nu varit ute "i verkligheten" med den och fått fler komplimanger. Det känns verkligen inte som det är min egen förtjänst utan det gamla mönstret som bara var så himla smart uttänkt.
Den består faktiskt mest av hål, så den blir inte så tjock utan jag kan rulla ihop den runt halsen tills det inte hänger ner nästan nånting alls där bak, och ändå har jag långa tåtar fram att knyta ihop eller lägga ett dubbelt varv runt halsen.




Jag tänkte göra en "veckans uppdatering" - och när jag tittade efter så verkade det som att jag inte har virkat nånting alls de senaste dagarna. Jag har nog ägnat många kvällar åt det där sjalmönstret. Frågan var hur man kan få sjalen bredare utan att den blir längre. En utmaning som jag inte kunde låta bli att anta! Och jag har verkligen tänkt göra en till sjal - någon gång - så jag har funderat, ritat och provvirkat och nu finns några olika varianter liggande i form av små papperslappar. Men nu packar jag ner dom i en påse och lägger undan tills jag råkar på det perfekta garnet...

Ett axelband till min svarta väska har jag i alla fall åstadkommit. Nu fattas bara fodret. Och någon form av knapp.

Jag använde samma mönster som till det blå skärpet som jag gjorde i somras.

Nu måste jag skynda mig in i duschen innan jag ska fara och jobba!
Trevlig helg till allihopa!

Avslutning

Jag har gjort en kant på min sjal. Här tycker jag att garnet kommer till sin rätt med de gradvisa övergångarna mellan färgerna!
Ser ni garnstumpen? Den är 67 cm lång och exakt vad som blev över när jag var klar. Ibland måste man ha tur också.
Alltså kan jag säga att det gick åt exakt fyra nystan!



Kanten är något större än sjalen, vilket gör sjalen lite vågig i ytterkanterna. Bättre än att den drar ihop sig i alla fall. Tog ut den för att fotografera: det blev kallt om fingrarna och vinden drog i sjalen hela tiden.



Ville inte riktigt att kanten skulle ytterligare dra ut spetsen där bak, den var redan så spetsig. Så jag liksom avslutade kanten innan jag kom fram till nedersta spetsen, kanske inte en perfekt lösning... Dessutom syns det här hur kanten lägger sig i olika vinkel på den ena och den andra sidan, förmodligen för att den är virkad uppifrån och ner på ena sidan och nerifrån och upp på den andra. Man kanske kan göra om det och virka även den andra uppifrån och ner.




Å andra sidan är det väl mest framsidan som ska synas? Hopknölad runt halsen?

En award!

Jag har fått en award av Mia stickar. Först fick jag alltså kaffe och hembakade kakor på hennes improviserade stickkafé, sedan när jag kom hem på kvällen fick jag se detta!

Så ni ser: man kan fara på stickkafé i glesbygden också. (Förut har vi bara haft "syjunta" men någon ska ju var den som inför nya traditioner!)

Mia som avslöjade mig av misstag när hon skulle berätta på syjuntan (det var några dagar tidigare) om bloggen hon hittat där någon visat sin teknik avigvirkning, var det inte likt det jag pratat om någon gång? Och hon förstod inte att det var jag. Jag som givit så många ledtrådar i bilderna jag publicerat. Och när vi träffades på juntan hade jag med mig den svarta väskan som (trodde jag) en ytterligare bekräftelse. Har du gjort en likadan? undrade hon... och jag var tvungen att säga nej, inte en likadan utan det är samma väska.

Tänk så det kan gå.


Med denna award följer frågan om något som ligger mig varmt om hjärtat eller som jag är tacksam för. Och naturligtvis finns de nära o kära närmast hjärtat, både man och barn och syskon och föräldrar och ... för mig precis som för Mia eller vem som helst. Mia hoppar över dessa självklarheter, men jag tycker inte att jag tjatat och tjatat om dessa nära och kära i min blogg. Jag bloggar om mina virkningar jag, och maken/jägarn får ibland möjligtvis hjälpa till i bakgrunden, med fotograferandet tex - det kan jag väl vara tacksam för! Han har också stått ut med mig i många år vid det här laget, tjugosex år är det sedan vi träffades. Han kan gott få bli omnämnd här.

Så har jag två söner också. De är så stora att de inte bor hemma längre. Sonen Datanörden (det låter negativt men ska läsas positivt) finns i en universitetsstad i närheten, på någon slags ingenjörsutbildning - tack för all teknisk hjälp med datorn! Så har vi sonen Charmören (det låter positivt men ska läsas negativt) Han går fortfarande på gymnasiet men har ändå blivit tvungen att flytta hemifrån pga hemmets avlägsna position ute i skogen. Tack för att du faktiskt kommit ihåg mina födelsedagar ibland och ringt hem självmant!

Sedan ska jag skicka vidare awarden till tre bloggvänner och då väljer jag att skicka den till tre som varit med mig nästan från första början:

Anelma,
Gunilla och
fröken Linda.

Tack för att ni hört av er med kommentarer och stöttat och hejat på! Jag uppskattar verkligen detta och är tacksam. Lycka till med alla framtida kreativa projekt!

Ha det bra!

Tack!

Tack alla människor för snälla positiva kommentarer!
Tröjan: Jag har den väl ett tag.
Sjalmönstret: Efter att ha kommit lite längre och - titta här på bilden - man ser inte ringarna för färgränderna. Så detta mönster skulle nog göra sig bättre i ett enfärgat garn. I alla fall. Som jag hade från början.

Kanske blir det alltså tredje gången gillt någon gång i framtiden för dessa Ringar?

Repar upp den gör jag dock inte denna gång, utan jag gör den nog färdig nu och använder.
Och gör sedan en till så småningom!


Jag har hört att det väntas snöoväder söderut, här uppe i norr har vi i stället ganska kallt. Imorse: -17 grader. Det var lite kallt om fingrarna att gå ut och fotografera!

Veckans uppdatering, vecka 44

Jag har hittat ett nytt garn som jag tror passar till Mary Olkis "ringar". Detta är ett mönster som är otroligt lätt att upprepa och när det blir större och större ser det bättre ut, det är då ringarna riktigt framträder. Så här ser det ut just nu, jag har bara gjort en provbörjan. Det är tänkt att bli en sjal.
Garnet heter Fantasi från Järbo (50% ull och 50% akryl). Både färgerna och kvalitén föll mig i smaken.

Mönstret har jag modifierat en liten liten smula: för jag tyckte det var ologiskt på ett ställe och ändrade antalet luftmaskor på det ena varvet.




Har också jobbat med min bomullströja. Utmaningar man ställs inför när man virkar efter eget huvud och inte har något mönster att gå efter: en smal ärm och en vid ärmöppning. Jag löste det också, med många ökningar på undersidan av ärmen, och till slut blev det en färdig tröja av det hela!




Okej det finns en sak jag har svårt för att acceptera på tröjan: de oplanerade ränderna i den ljusa delen. Det ser ut som skuggränder, som vill förstärka bilringar och valkar som finns under tröjan... Jag hade som sagt inte insett att det var så det skulle bli, det syntes inte på garnet. Alla nystanen var liksom "blekt jeansblå" (den färgen som "skuggränderna" är nu) utanpå när jag köpte dom och började virka.

Nu ser det ut så här i alla fall.
Kanske kan man färga över alltihopa med en mörk färg nån gång.


Denna tröja har jag virkat nerifrån och upp, alltså på vad man kan kalla det traditionella viset. Men genom att virka hela varvet runt (framstycket och bakstycket i ett, det bildas en vändning i ena sidan) så har jag kunnat prova tröjan allteftersom och göra om den tills den blev precis lagom. Gjorde likadant med ärmarna, nerifrån och upp, varven virkas fram och tillbaka och sätts ihop i varje varvs början. Vartannat varv virkas så att säga från avigan.





Här har jag tagit ett kort mitt under ärmen. Tänkte att man skulle kunna se både vändningen mellan fram och bak och vändningen på ärmen. Och min ärminpassning! Och sömmen: jag virkade fast ärmen på fram/bakdelen med smygmaskor i sicksack, fungerar mycket bra och blir inte stelt. Gjorde likadant på äxeln.

När jag så fått ihop delarna till en färdig tröja så provade jag den bland folk igår kväll: på min syjunta. Vi hade mycket trevligt och dessutom blev jag avslöjad som bloggare!


Angående avig virkning så har det egentligen inte med flerfärgsvirkning att göra. (Men det passar bra ihop!) Jag ska försöka visa fler bilder och exempel framöver.

Hejsan hoppsan!