Mini och maxiprojekt

Miniprojekt.


Har jag klagat nån gång att det är svårt att fota sina virkade alster? Det är då lättare än att fota småfåglar i alla fall! Fåglarna är ju aldrig stilla och de flesta sorter är skygga och försvinner så fort man kommer i närheten. Till slut fick jag i alla fall den här bilden på två talltitor - jo de syns om man tittar noga, en längst upp och en längst ner!

Jag har provat att ge dem kokosfettet som blev över efter julens ischokladtillverkning. Varje jul brukar vi göra en sats ischoklad, och köper ett paket kokosfett till det, varav det mesta alltså blir över. Och varje år brukar jag tänka att man borde hänga ut det överblivna fettet till fåglarna. Nu har jag gjort slag i saken och virkat tre små påsar som jag satte in fettet i, i två är det blandat med hasselnötter också.
Kan meddela att fåglarna föredrar dem med nötterna, och dessutom att de föredrar de köpta talgbollarna före dessa "kokosbollar".
Men jag har provat i alla fall och helt oätligt kan det inte vara för det går ändå åt, kokosfettet.



Ett annat miniprojekt är denna nyckelpåse som jag gjorde igår kväll under melodifestivalen. Som vanligt gick det dåligt för den låt som jag röstade på: jag tyckte om hon som sjöng på svenska, hon hette visst Pernilla. Men hon gick åtminstone vidare till andra chansen.







Påsen gjorde jag så att den ska matcha min svarta väska, som ersättning för en liten ficka som jag borde ha sytt in i fodret. Den är virkad med samma garn och fodrad med samma tyg som väskan.


Ett maxiprojekt blev Eva-sjalen, som blev så stor att man kan ha den som en filt omkring sig när man sitter i soffan. Gå på stan med den utesluter jag nog, den är för iögonfallande för det!






Och så några bilder på den svarta koftan, utan knappar fortfarande. (Jag har tjuvanvänt den ändå!) Höll på att frysa ihjäl då vi stod ute och skulle ta bilden och det var 12 grader kallt, och som ni vet blir det inte att ta en bild och vara nöjd med den, utan många... Det är ju det där med att se sig själv på bild, inte roligt...









Till sist, till alla som orkat läsa ända hit, måste jag få dela med mig av en rolig film som jag hittat på Youtube: Crochet kween (Crocheters Anonymous) Även om man inte uppfattar varenda ord de säger så tycker jag poängen går fram: stickning som nåt socialt accepterat, en konstart, och virkning - ett missbruk som man borde söka vård för...