Virkad väst

Läget:

Svärfadern kvar på lassa. Ingen fara, kommer nog hem efter helgen.

Alla översvämmade vattendrag: börjar så sakta sjunka undan, och vägen klarade sig precis.

Min otur med vädret och mina lediga dagar: vi får väl se imorgon...

En helt annan sak: jag blev helt överraskad och rörd när jag fick ett tackbrev från en familj som fått min hjärtekatt Jama till sin dotter, som just hade opererats. Det hade jag verkligen inte förväntat mig. Jag menar vad är en virkad katt jämfört med en hjärtoperation.

Och så nu ikväll, just i solnedgången, gick vi ut, jag och fotografen, alltså maken/Jägarn, och tog de här bilderna. Några blev tagna i de sista varma solstrålarna och några i det kalla ljuset precis då solen gömt sig bakom trädtopparna.

Jag har ju ingen provdocka att hänga mina alster på, man skulle haft det. Man vill ju inte se sig själv på bild. I det längsta går man och tänker att någon ska råka komma förbi, som inget hellre vill än komma på bild på en virkblogg - men det har inte hänt ännu, och över huvud taget råkar ju inte så många människor komma förbi på det här stället...

Det blev alltså en väst den här gången. Men de som gissat på en sjal var inte så fel ute heller, om ni tittar på ryggsidan. Där har jag sytt ihop sjal-delen med själva ryggen, som bara är ett rakt band av nio stjärnrader, lika som de båda "framstyckena". Mitt fram har jag knäppt ihop den med två knappar, som är lösa (och dubbla) och kan flyttas till något annat stjärnhål om så önskas, längre upp, längre ner, eller åt sidan. (Om jag skulle gå ner i vikt tio kilo eller så, skulle jag ju kunna lägga framstycken omlott över varandra tex!!!)

En virkad väst helt enkelt.

.