Virka rutor, nu igen?

Nya geometriska utmaningar.

 Jag har virkat rutor igen.

Har försökt göra det enkelt men ändå med kreativa möjligheter.

Idén är att det ska bli en helhet som är något mer än summan av delarna.

2020 höll jag på ganska länge och experimenterade med att virka rutor. Jag gjorde en ruta som jag kallade Pe-O, efter Per-Olof Enqvist. Jag virkade den först fram och tillbaka, sedan även i en runt-runt-version. Jag satte ihop rutorna till olika mönster och använde dem till kuddar. Alla dem har jag sålt eller gett bort, ingen finns kvar här hemma. (Men jag har ju mina bilder.)

Här och här finns bilder.

Då jag fått smak för rutvirkningen skapade jag denna ruta 2021, virkad i flerfärgsvirkning med stolpar. Skrivit om den flera gånger, se tex här.   24 rutor av den satte jag ihop till kompositionen som jag vill kalla Livsvägar:

Livsvägar. Vi ingår ju alla i den här komplicerade livsväven. Vi är alla beroende av varandra. Våra livsvägar är aldrig raka utan krokiga och korsar varandra ideligen. Man kan också se här att för de flesta av oss går livet bara runt i samma banor! Endast ett fåtal kommer någon vart här i världen - och även de hamnar ofta till slut tillbaka där de kom från...

Nu en nykomponerad ruta: är den för simpel?  Men det har blivit en kudde av den i alla fall, med två olika sidor. Har virkat med ullgarn, använt upp några gamla växtfärgade och svampfärgade garner som jag hade liggande.

Så till slut... Är jag tillbaka på "ruta ett"? Om man får vitsa lite.

Jag har alltså även börjat om med PeO-rutan...