Små framsteg är också framsteg

Två steg fram och ett tillbaka blir det ibland. Då går det inte fort framåt. Det gör det ju inte heller om man försöker göra många saker samtidigt. "Multitasking" är bara dåligt enligt alla experter, jag hörde det senast för en stund sedan på nån nyhetssändning. Man tappar fokus och koncentration, och känner stress.

Men att ha flera virkprojekt pågående samtidigt kan förstås inte räknas in under den rubriken, eller att ha andra intressen i livet som tar tid. Jag ser att det gått en månad sedan mitt senaste inlägg, och då skrev jag om ett mönster till den där halvvanten. Det är alltså fortfarande inte färdigt. Jag skriver några rader då och då - och däremellan handlar det som vanligt om att ta instruktiva bilder. Det är jättesvårt. Att förklara en teknik som inte finns förklarad nån annanstans - ingen gammal teknik som "alla" lärt sig redan i skolan eller av farmor. Det är ju det som är grejen med det här mönstret, att det handlar om något nytt.

Samtidigt har det blivit årstid för att omplantering av bonsaier som håller på och vaknar, en efter en, därute i vårt garage. Då måste jag ta in dem, plantera om dem och ägna dem mera daglig uppmärksamhet. Vattning och sånt.

Här har jag i alla fall ett bakstycke till en kofta som jag ska virka likadan som den blågröna som jag gjorde förra året. Jag ska göra den till en kompis. Det är en utmaning - att få rätt storlek fast jag inte använder samma garn. Jag har gjort en provlapp och jag mäter och mäter...

Vill gärna visa något helt annat. När jag läste om Yulia Ustinova tidigare råkade jag hitta ytterligare ett par konstnärer som använder virkning som sin konstart. Och de här två virkar platta bilder, inte skulpturer. Bilden ovan är virkad av Patrick Ahern. Läs också en intervju med honom. 

Bilden nedan är virkad av Jo Hamilton, och här kan du läsa mer om henne.

Jag är så imponerad, helt häpen över båda två, hur de gör, hur de faktiskt målar med garn!

Bästa tiden

Visst är den här tiden den bästa på hela året? Ljust på dagen men inga mygg, och inget gräs att klippa. Av någon anledning accepterar jag bättre att skotta snö än att klippa gräs.

Bara ett problem - fortfarande lite för kallt utomhus för att sitta ute och virka...

Så inomhus har jag åstadkommit den här ojämna paraden av torgvantar. Jag har gjort dem för att skriva ner mönstret. Var bara tvungen att göra så här många innan jag blev riktigt nöjd med form och storlek - men nu till slut tycker jag att jag är det, nöjd. Återstår skrivandet, beskrivandet.

Det blir i så fall det fjärde mönstret med "short row cables", min egen smygmaskvirkningsteknik för att göra såna här flätmönster.

Men om ni vill titta på något alldeles extra märkvärdigt virkat, så läs här om Yulia Ustinova, en rysk konstnär som virkar fantastiska skulpturer!

De är helt enkelt enastående, one of a kind, jag har inte sett något liknande tidigare.

Ett FO i februari!

Här är det långt mellan inläggen. I januari blev det plötsligt mycket bonsai som upptog min lediga tid, och då fick allt virkande stå tillbaka. Men nu har jag till slut gjort färdigt min fågelväska!

Det är ju det där sista momentet, att fodra den med tyg, som är det värsta. Kanske det också bidrar till att jag tycker alla andra saker är viktigare! För jag gillar verkligen inte att sy, jag har sagt det förut och jag säger det igen. Tycker bara att det är besvärligt och inte blir nåt bra resultat.

Delarna är i alla fall hopsatta, axelbandet fastsytt på själva väskan. Axelbandet är rundvirkat och fyllt med ett långt tygstycke för att det inte ska sträcka ut sig. Både det inre tyget och själva den virkade tuben är sedan fastsydd i väskan.

Till foder hittade jag en gammal blus som jag tyckte passade precis i färg med de rödrosa stjärnorna.

Har redan tagit väskan i bruk! Det gjorde jag väl samma dag som jag hade sytt de sista stygnen.

Dagens väderbild: Det snöar.

Fåglar på längden och på tvären

I höstas påbörjade jag en flerfärgsvirkad väska med mönster av fåglar. Nu har jag gjort en lång remsa som ska fungera som axelrem till den väskan.

Hela remsan är dekorerad med fåglar, alla olika.

Jag har hittat dem i boken "859 fåglar" av Britta Johanson, Korsstygnsbolaget.

Så här står det i inledningen till boken:
“Det är mönster som hämtats från textilier som broderats, knutits, trätts, vävts och stickats runt om i världen på 1800-talet eller tidigare. (…) Gemensamt för samtliga mönster är att de är uppbyggda enligt ett rutsystem där en ruta motsvarar ett stygn, en maska eller ett inslag. I vissa tekniker kan en ruta motsvara flera stygn, inslag etc.”
Så nu har ett dussin av dessa broderade, knutna, trädda, vävda och stickade fåglar blivit - virkade!

Återstår att sätta ihop axelremmen och väskan samt att fodra båda delarna.

Det tråkiga alltså!

För övrigt får man ju elda så mycket man kan för vi fick plötsligt riktigt vinterkyla - i skrivande stund är det 29 grader kallt. Jag är tacksam att jag råkade vara ledig idag. Hoppas nu kylan mildras något innan helgen då jag måste ut...

Randiga vantar

Utan att filosofera särskilt mycket över att vi gått över gränsen till ett nytt år tänkte jag visa ännu en julklappsvirkning. (Om man räknar kalenderår, blir 2016 mitt sjunde år av bloggande, kanske är det dags att lägga av då?)

Det här är i alla fall ett par vantar som jag gjorde till äldre sonen. Han sliter inte ut sina sockar i samma takt som sin bror och far, och därför gjorde jag inga sockar åt honom. I stället passade jag på att testa en ny randning.

Vantarna är virkade av tunt garn som jag tagit dubbelt: en grön och en vit tråd tillsammans. De grå ränderna är däremot virkade i enkelt, lite tjockare garn (detaljer här).

Tekniken är smygmaskvirkning, som vanligt höll jag på att säga. Jag har virkat upp och ner längs vanten: ett varv virkas i bakre maskbågen, nästa varv virkas avigt i främre maskbågen. Så får man dessa prydliga ränder.

På utomhusbilderna här ser vantarna mer bruna ut än de är, beroende på det rödtonade ljuset från den lågt stående vintersolens strålar. Bilden togs på juldagen, så vi hade tydligen lite sol då. Sen har det varit väldigt grått.

Dessutom är det isigt och halt överallt utomhus, väldigt tråkigt och framför allt riskabelt, både för biltrafik och promenader! Därav att man inte går utanför dörren utan att hålla sig i en spark, eller något annat.
 Min mamma, 86, som varit hos oss över jul och nyårshelgen, har varit som en fånge inomhus just pga halkan. Jag har skjutsat henne med bilen de ca 100 meterna ner till vägen några gånger för att vi skulle kunna ta en promenad då och då. Vägen är något mera vågrät än vår sluttande gårdsplan och dessutom faktiskt bättre sandad.
 Nu längtar jag efter ett vackert mjukt vitt täcke av fluffig kall snö!

Julklappssockar

Nu har jag virkat sockar igen. Jag gör det med den här smygmasktekniken som jag brukar skriva om med jämna mellanrum.

För resultatet blir så bra så jag ser ingen anledning att börja sticka sockar.

Till paret på bilden nedan (julklapp till yngre sonen) har jag använt ett garn från Falkgarn som heter Sport, färg 608.

Till de grå på bilden ovan (julklapp till maken) har jag använt mest Tresko från Sandnes garn, tretrådigt färg 1042, men också blandat med lite restgarner i blått och brunt.

Tomten är på väg!

 Som vanligt vid den här tiden på året syns det i omgivningarna att Tomten är på väg!

 (Men åt vilket håll ska vi egentligen? funderar renarna.)

Ett tecken förutom alla renar är ju att jag virkar saker som jag har tänkt packa in och skicka iväg som julklappar. Som en sjal i finaste Drops Lace. När jag skaffade garnet hade jag tänkt att jag skulle gilla att virka något tunt och fint. Ha ha, känner jag inte mig själv vid det här laget? Jag har ju gjort samma sak flera gånger! För jag står verkligen inte ut med det där sytrådstunna och klarar inte att virka så fina detaljer. 

Nej jag tog garnet dubbelt till den här sjalen. Och då gillar jag det, det är verkligen underbart mjukt och lent!

Mönstret är inte särskilt välplanerat utan fram-improviserat varv för varv. Jag har virkat stolpar och ökat ungefär åtta eller nio gånger per varv.

Nästa gång ska jag planera mer noga.