Smygmaskvirkning, den bästa tekniken!

Mina smygmaskvirkningsprojekt:

De inkluderar allt möjligt, från...

enkla handledsvärmare...

...till...

mössor...

sockar...

... fuskpolo...

...halsdukar...

... babytröjor...

... och rätt så många vantar!

Jag har hållit på med det här i tio år nu, eller blir det tolv? Det började med att jag upptäckte att man kan virka en ribbmudd med smygmaskor och få den dubbelt så elastisk som den man brukar göra med fasta maskor. Sedan var jag fast. Varför använda den bästa virktekniken bara till mudden? Jag började virka hela mössor i smygmaskor. Hittade en grupp på ravelry och såg att det fanns andra som smygmaskvirkar! Men mest i andra länder. Här i Sverige anordnas då och då kurser som beskriver hur man smygmaskvirkar runt runt och gör (mest) vantar. Den tekniken är gammal och det finns sådana vantar på museer. Jag använder naturligtvis den tekniken också, kombinerar den med de andra sätten att använda smygmaskor.

Jag experimenterade. Några experiment ledde till en flätvirkningsteknik som har fått namnet kortvarvsflätor - short row cables. Här på ravelry finns mina mönster som beskriver den. (Där finns även några andra av mina mönster.).  De är skrivna på engelska, eftersom jag inte hade träffat några svenska smygmaskvirkare när jag skrev dem.

På ravelry har jag för närvarande 150 projekt där jag använt smygmaskvirkning på ett eller annat sätt. Mängden beror bara på att jag är så nördig och tvunget ska testa allt som går att testa... Kan man göra det här, kan man göra det där?  Kan man göra si, kan man göra så?

Även om man inte vill virka sockor eller stora grejer är smygmaskvirkning fenomenalt till muddar, halsringning, tröjkanter! Se tex vad Rachel Parmee har skrivit, hon jämför olika sätt att åstadkomma ribbvirkning, mycket intressant!

 

Nu har jag fått frågan om att hålla en workshop i smygmaskvirkning i samband med textilfesten i Skellefteå. Hur spännande känns inte det?! Det blir som en introduktion till tekniken.

Länk till textilfesten här.

Jag kommer även att hålla en workshop som handlar om hur man kan virka rutor och sätta ihop dem till olika mönster. Det har jag nyligen skrivit om här på bloggen (se här).

Kalla golv

I elbristens tider kan det bli lite kallt på golven! Ullsockar behövs!

Eller varför inte ett par ulltofflor? Dessa gjorde jag mönster till för ett och ett halvt år sedan. Jag har nu fått anledning att virka några par igen.

Här är mönstret på svenska.

Here is the English version.

Någon gång i höstas måste det ha varit det blev aktuellt att börja spara el. Priset skulle plötsligt gå upp och vi fick veta att det fanns risk för elbrist osv. Då stängde vi dörren till ett rum här i huset för att hålla det kallt. Det har sedan stått ouppvärmt hela vintern. Vi är ju bara två som bor i huset numera, barnen har flyttat hemifrån för mer än tio år sedan. Häromdagen gjorde jag en intressant upptäckt, som jag tror har med den sänkta temperaturen att göra. Det kan ju även ha att göra med att det dessutom varit mörkt i det kallställda rummet, som ju inte använts på ett antal månader. En taggig krukväxt som stått i den svala temperaturen har plötsligt skjutit upp två blomknoppar! Har ingen aning om hur de kommer att se ut, det blir spännande att se.

Virka rutor, nu igen?

Nya geometriska utmaningar.

 Jag har virkat rutor igen.

Har försökt göra det enkelt men ändå med kreativa möjligheter.

Idén är att det ska bli en helhet som är något mer än summan av delarna.

2020 höll jag på ganska länge och experimenterade med att virka rutor. Jag gjorde en ruta som jag kallade Pe-O, efter Per-Olof Enqvist. Jag virkade den först fram och tillbaka, sedan även i en runt-runt-version. Jag satte ihop rutorna till olika mönster och använde dem till kuddar. Alla dem har jag sålt eller gett bort, ingen finns kvar här hemma. (Men jag har ju mina bilder.)

Här och här finns bilder.

Då jag fått smak för rutvirkningen skapade jag denna ruta 2021, virkad i flerfärgsvirkning med stolpar. Skrivit om den flera gånger, se tex här.   24 rutor av den satte jag ihop till kompositionen som jag vill kalla Livsvägar:

Livsvägar. Vi ingår ju alla i den här komplicerade livsväven. Vi är alla beroende av varandra. Våra livsvägar är aldrig raka utan krokiga och korsar varandra ideligen. Man kan också se här att för de flesta av oss går livet bara runt i samma banor! Endast ett fåtal kommer någon vart här i världen - och även de hamnar ofta till slut tillbaka där de kom från...

Nu en nykomponerad ruta: är den för simpel?  Men det har blivit en kudde av den i alla fall, med två olika sidor. Har virkat med ullgarn, använt upp några gamla växtfärgade och svampfärgade garner som jag hade liggande.

Så till slut... Är jag tillbaka på "ruta ett"? Om man får vitsa lite.

Jag har alltså även börjat om med PeO-rutan... 

Snöskottningsvantar

Hela hösten gick utan något större snöfall. I oktober och november hade vi visserligen vitt på marken, men det var mest frost. Det snöade några flingor ibland, men det blev liksom aldrig något. Bara någon centimeter på marken, gräs och strån stack upp genom snölagret. Men så igår kom snön ordentligt i stället. Ska det vara så ska det liksom. Allt på en gång! Har skottat snö nu fram till lunch.

Till snön passar det med ett par nya kraftiga vantar i helull! Jag hade köpt två härvor Järbos Svensk ull för ett tag sedan utan att ha någon särskild plan med garnet. Ville bara känna på det.

Färgerna går väl fram dåligt på bilderna då ljuset är minimalt den här tiden på året men vantarna är i alla fall virkade i grönt och vitt.  De är inte virkade på längden som jag haft för vana att göra ibland, utan virkade i rundvarv. De vita maskorna är stickmaskor. De gröna däremellan är vanliga fasta maskor.

Stickmaskor är det som på engelska kallas för center single crochet, shallow stitch, split stitch eller waistcoat stitch. Man sticker virknålen mellan de två vertikala trådarna som är under maskans topp där man vanligtvis virkar. Det går rätt trögt, det är ju trångt med garn just där i mitten av maskorna. Jag har ibland gjort försök att använda tekniken till mönstervirkning men det är dels besvärligt, dels blir maskorna verkligen väldigt låga, så man måste eventuellt kompensera i mönstret. Och resultat  blir rätt stabbigt. Nåja, just till ett par riktiga snöskottningsvantar passar det bra. Och genom att blanda med  vanliga fasta maskor så blev vantarna ändå överkomliga att göra! Och resultatet lagom tätt.

Mönstret är som vanligt ganska improviserat...  Jag tycker att det enkelt randiga blev bättre än det rutiga. Och hjärtat kunde ju ha varit placerat lite högre opp i stället för längst ner i ytterkanten... Kanske gör jag en tillfixad version av vantarna vid något tillfälle. Kanske gör jag det i ett lite tunnare garn då. Inget bestämt.

Just nu känns det ganska säkert att vi får en vit jul i alla fall.
 

Yarn under

Vad står det i ett svenskt virkmönster att man gör när man hakar nålen om garnet och drar fram det genom maskan? I engelskspråkiga mönster heter det "yarn over" dvs "garn över". Man lägger garnet över nålen när man drar fram det. Jag kollar mina svenska virkböcker. Det uttrycks i stort sett på samma sätt i alla böcker: "gör ett omslag runt nålen och dra garnet genom öglan" - "gör ett omslag (linda garnet runt virknålen)" - "lägg garnet om nålen". Och så finns i alla böcker en illustration där man ser hur garnet läggs över virknålen.

Men man kan ju alltså lägga garnet under virknålen i stället. Det är det jag gjort i min lilla provvirkning här ovan. Nedre halvan är fasta maskor virkade i bakre maskbågen och i övre halvan är maskorna virkade under båda maskbågarna. I båda fallen har jag lagt garnet under virknålen. Maskorna blir liksom mindre och tätare, hela virkningen blir fastare. Jag vet inte exakt vad man kan använda den här kunskapen till men jag är som vanligt intresserad av själva kunskapen i sig!

På engelska heter det yarn under. Vad kan det heta på svenska? Underslag?

Och hur kom jag att börja fundera på detta? Jo jag läste en artikel i Moorit.

 

Moorit är ett oberoende virkmagasin som har sin bas i Skottland och drivs av  Alyson Chu. Man vill råda bot på bristen på tryckta publikationer för virkare. Hur underbart låter inte detta?! Man fokuserar på bärbara moderna plagg och accessoarer i naturfiber. Bara virkade plagg, ingen stickning. 

De vill vara inkluderande på alla olika plan, värdesätter diversitet och arbetar mot rasism och andra former av diskriminering. 

Upplagan som jag har här är nummer 3 - höst-vinter 2022. Den innehåller tio virkmönster, är tjock som en bok (136 sidor) och med lyxiga bilder.

Och här är den intressanta undersökningen gjord av Faye Dashper-Hughes. Hennes namn känner jag igen från The crochet circle podcast.  Här i Moorit har hon jämfört hur virkning med olika maskor påverkas av att garnet läggs under i stället för över virknålen. Tack Fay för din seriösa inställning till virkning!

(Podden har hon tyvärr slutat med nu, nummer 79 är den sista.)

Ett sockgarn är ett sockgarn är ett sockgarn

I augusti fick jag frågan om att skriva ner ett mönster för hur jag gör mina smygmaskvirkade sockar. Alltså ett grundmönster. Jag startade omedelbart genom att virka upp ett antal i olika storlekar. Sedan har en massa andra saker kommit emellan... som det brukar göra. Nu försöker jag återuppta arbetet. 

Och då blir jag så fundersam när jag ställs inför detta: att olika garn beter sig på olika sätt. Det är det bilden här ovan visar. Till höger en socka som jag virkat med ett sockgarn som heter Sockz (från Falkgarn). På banderollen står det 210 meter per 50 gram. Sockan blev bra, tyckte jag, men lite för liten för mig och min storlek 39-fot. Okej, den får gå som storlek 36-37 då. Så jag börjar om, men med ett annat garn. Jag lägger till både på antalet maskor och varv. Men när den är färdig är den ändå inte större än den första! Garnet i den här sockan är Järbos Junior Raggi. Det är 200 meter på 50 gram. Borde alltså inte vara tunnare än Sockz-garnet (hellre tvärtom då), ändå blir maskorna mindre på något sätt. 

Man tänker ju att garner är utbytbara. Hm. Den som ska provvirka mitt mönster bor inte i Sverige så hon använder helt säkert ett helt annat garn än något av dessa två köpta i Sverige som jag använt. Och vad går man efter när man byter? (Jo de här siffrorna.) 

Ska jag lägga till ytterligare på maskantalet? Känns ju säkrast just nu.

Samtidigt: se nedan. Sockan går ändå på min fot! En socka ska ju ha "negative ease" som det heter, dvs vara mindre än foten man sätter den på, men vara töjbar så den sträcks ut. Den här sockan funkar, men det är på gränsen... Verkar som garnen har olika stretchighet?... Att de två sockorna ser ut att vara precis samma storlek när de bara ligger bredvid varandra, men att den virkad i Junior Raggi har mera stretch i sig, blir större när man tar den på. Båda garnen innehåller 75% ull och 25% polyamid och är superwashbehandlade, det som kallas sockgarn.

Nåja, såna här små svårigheter är väl till för att övervinnas! Dessutom är mitt bas-sockmönster justerbart på tre ställen. Det går alltså att prova under arbetets gång och lägga till eller dra ifrån efter behag.

Bara att kämpa på.

På västfronten något gammalt

2015 var jag på virkkurs med Maria Gullberg. Jag har skrivit om det här. 

Det var på Textilarkivet i Sollefteå. Nu finns inte textilarkivet kvar längre. Synd!

I samband med kursen var det ordnat en utställning med olika typer av virkade föremål. (Egentligen var det kanske tvärtom, att det var kursen som var ordnad i samband med utställningen...) Bland annat fanns den här fantastiska röda jackan utställd. Den är från 1800talet. Tekniken är krokning, eller tunisisk virkning som det också kallas. När jag såg den, och resten av virkutställningen för den delen, fäste jag mig väl inte så särskilt mycket vid den. Jag såg den som ett virkat museiföremål bland alla många andra. Som om det skulle finnas en uppsjö av liknande grejer från 1800-talet och framåt. Virkade plagg i olika utföranden. Jag hade ingen kunskap eller förståelse för hur lite sånt det finns!

Jag har nu återsett den röda 1800-talsjackan! Den finns inte utställd någonstans, utställningen 2015 var en engångshändelse, men jackan finns bevarad i alla fall och jag har fått ynnesten att komma och titta på den.

Jag tror att den är hopsydd av bakstycke, framstycken och ärmar. Varven tror jag är vertikala, uppifrån och ner eller nerifrån och upp, alltså inte vågrätt över kroppen. Jag är ju ingen tunisiskvirkare, men det är de där lodräta trådarna som man brukar se som jag tänker på, varje maska har en lodrät tråd på det färdiga materialet. Här på jackan ligger de vågrätt.

Ärmarna tror jag däremot är virkade vågrätt - men inte runt hela armen, det gick en söm längs ärmens undersida. Vilket betyder att ärmens form är gjord med ökningar och minskningar, och det syns här på bilden.

Baksidan visar två sömmar samt hur formningen, den tydliga midjan och den utsvängda nederdelen ser ut att ha åstadkommits med förkortade varv.

Hur alla dekorationsplupparna är gjorda vet jag naturligtvis inte heller. Fanns det ett mönster? undrar jag.  Vem krokade jackan? Och när? Kunde hon (troligen inte en han) skapa själv? Är detta det enda hon gjorde? Det är det jag har så svårt att tro! Kunde man göra denna jacka så prydlig och perfekt och med alla detaljerna så måste man ha gjort andra saker tidigare.

Tyvärr finns det ingen information om vem som krokat jackan, inte var den kommer ifrån eller exakt hur gammal den är. Men vilken tur att den är bevarad ändå!

Vet ni att det finns något som heter Digitalt museum? Där kan man söka och hitta bilder på museiföremål. Jag vet inte hur stor del av museernas innehåll som är digitaliserat men jag antar att det är en pågående process. Jag har letat en hel del där bland bilderna på sista tiden. Där hittade jag helt plötsligt en väst som var registrerad som virkad. Av bilden var det omöjligt att avgöra om så verkligen var fallet, och dessutom fanns tillsammans med västen ett gammalt dokument där det stod "broderad med röda blommor på svart botten". Var den virkad? Begreppsförvirringen är ibland stor när det gäller att skilja på olika tekniker, men virkning och broderi är ändå två olika saker! Jag skickade en fråga till museet för att få veta, och det fantastiska är att västen visade sig verkligen vara virkad.

Nu har jag sett även den i verkligheten! Med sjalkrage och fickor och virkad framsida och ett annat tyg på ryggen.

Västen finns i på Örnsköldsviks museum.

Den kallas för brudgumsväst.

Den har ett helt otroligt blommönster flerfärgsvirkat i svart och rött. Maskorna är så små att det går 44 maskor på en decimeter (jag mätte 22 maskor per 5 cm). Tekniken är alltså densamma som i de virkade pälsbältena, samma som i Korsnäströjorna, samma som i Dalarnas virkade mössor och hjärtvärmare. Fasta maskor virkade i bakre maskbågen och hela tiden åt samma håll, från rätan.

Inga ökningar eller minskningar eller förkortade varv syns här. Västens framstycken måste vara klippta ur ett helt virkat platt tygstycke! Att man gjorde så har jag läst om på flera ställen. Man virkade tyget för att man inte hade möjlighet eller råd att få tag på det fina tyg man annars hade velat ha. Virkningen skulle likna ett vävt tyg, därför virkade man så tätt och hårt. Vilket också gör resultatet mer hållbart och slitstarkt.

Vi kunde konstatera att det svarta garnet kom från olika färgningar, då man ser att det blekts på olika sätt på olika varv. Samt att västen verkar vara sydd på symaskin. 

Men precis som med den krokade jackan så finns det inga mera uppgifter sedan! Inte vem som virkat, inte varifrån plagget kommer eller när det är tillverkat. Det ska var från någonstans inom Örnsköldsviks kommun, det är vad man vet, och ha funnits på museet i hundra år.

Hade upphovsmakaren ett mönster att tillgå? Kopierades kanske något modetyg, eller komponerades blommorna av virkaren? Mönstret är så genialiskt komponerat. Se tex blommornas placering på västen, det kan inte vara en slump att blommorna sitter spegelvänt mitt emot varandra på höger och vänster sida.

Precis som när det gäller den röda jackan så tänker jag att den som virkade den här västen gjorde inte det som sitt första virkförsök. Måste ha gjort andra grejer tidigare.

Tack till Maggis Frisk i Örnsköldsvik och Ylva Bergstedt i Sollefteå för att ni ställde upp och visade mig de virkade skatterna!