GOD JUL!

En god jul önskar jag er alla!

Snabbvirkade klappar

Jag har städat ur gästrummet för att min mamma ska komma hit över julen och sova där. På sista tiden har rummet i stort sett använts som ett enda stort garnförråd, och när jag var där och rotade så insåg jag att med så mycket garn borde det räcka till åtminstone någon mjuk julklapp.

Stor del av lagret består dock av olika ullgarn och jag vågar inte riktigt göra så ylliga saker till vem som helst för jag har lärt mig att andra människor tycker att ull sticks - det tycker inte jag, utan har gärna vilket grovt ullgarn som helst mot kroppen.

Jag hade i alla fall liggande tre nystan av ett garn som heter Duett från Sandnes, det består av den ovanliga blandningen bomull och merinoull. Det är helt mjukt och lent och jag kan inte tro att någon kan känna något kliande av det. Köpte det en gång på en garnaffär som lades ner när de reade ut hela sortimentet, jag var helt enkelt där i slutet när det mesta redan var sålt. Jag tog det hon hade kvar: tio svarta och tre vita nystan av denna nya kvalitet. De svarta har jag tagit till koftan som jag började på för ett tag sedan, men vad kan man göra med tre 50-gramsnystan? Jo denna sjal, som är lång och bred som en halsduk. Här med katt!

Sen hade jag även en 200gramshärva akrylgarn, naturligtvis bara köpt just för den läckra blå färgblandningen, och utan att veta vad det skulle kunna bli. Nu blev det en snabbvirkad sjal till min syster, som också kommer hit i jul:




Och så har den röda halsduken blivit så här lång, och nu gör jag den inte längre. Den är tänkt till mamma, och hon är inte förtjust i långa halsdukar. Skulle hon ha ändrat sig sen sist så kan jag ju alltid virka vidare på halsduken senare så den blir precis så lång hon vill, det finns åtminstone lika mycket garn kvar som det jag har använt. Den här har jag gjort i Bambino ull, 100 % merinoull.



Nu blir det nog inte virkat så mycket mer innan jul, förutom att den grå halsduken måste bli klar förstås. Nu måste det städas och sånt också...

Den mörkaste tiden

Det är mörkt den här tiden på året.
Hela dagen går jag liksom och väntar på att jag ska bli pigg och börja orka något. Hela förmiddagen väntar jag på morgonen, sedan på eftermiddagen känns det som det redan är kväll och då orkar jag ingenting heller.

På jobbet gör man ju det man måste, men hemma blir det inte mycket gjort.
Så det känns som en bedrift, ett dagsverke!, att jag har fått ihop en pepparkaksdeg och en plåt hallongrottor. Att jag hittat adventsstjärnan! Nu ska jag också söka fram en adventsljusstake med fyra ljus.



Jag tyckte min röda virkning gick så sakta framåt att den började kännas som en meditation. En maska i taget liksom. Kanske som att brodera (fast det är en dålig jämförelse för broderat har jag i stort sett aldrig gjort).
Jag menar en del saker gör man ju mera på rutin, och de kan gå relativt fort att få ihop.
Jag såg framför mig en skala där den ena ändan hette "produktion" och den andra "meditation" - och nånstans mellan de ytterligheterna kan man placera in sina handarbeten! Försökte förklara denna mycket eteriska och filosofiska tanke för maken/jägarn, men jag tror inte han förstod vad jag menade.

Kunde inte låta bli att göra den abstrakta tanken mera konkret:






Den gråa halsduken: bara halvstolpar, rakt fram, inget mönster att hålla reda på, inga färgbyten. (Jo okej jag gjorde en svart rand.) Typisk "produktion"! Enkelt att göra men blir tråkigt efter en stund.
Såna här saker kan man ta med sig till syjuntan och jobba på medan man pratar. (Fast nu har ju juntan julledigt.)

Och motsatsen:





Den röda halsduken: jag måste räkna maskor för att få till mönstret, och dessutom titta noga var och hur jag sticker ner virknålen för rätt som det är kommer den ut på fel ställe på andra sidan. En typisk "meditation". Kräver uppmärksamhet och koncentration för att inte bli fel. Går långsamt. Blir "aldrig" färdig. Om någon pratar med en gör man fel. Men på något sätt är den ändå mycket roligare att göra än den tråkiga rakt-fram-virkningen!

Och jag vill alltid ha båda sorterna på gång, för att kunna byta efter en stund.

...

En adventsljusstake var det.

Flera halsdukar

Nästan som ett julmönster? En röd halsduk tänkt som en julklapp, om jag får till den i tid, detta är ju bara början.
(Jag är inte lika bra som frualbertsson på att utnyttja dygnets timmar och minuter och varje kafferast...)
Den röda halsduken virkas på samma sätt som jag gjorde min lila halsduk (varannan luftmaska, varannan fastmaska om luftmaskan på förra varvet). Bara för att det blir så mjukt och följsamt. Det går alltså också mycket bra att använda till att göra flerfärgade mönster!


Jag skulle bara ha haft ett rutat papper där rutorna inte ligger rakt utan snett ovanför varandra som tegelstenar. Det kanske finns. Då kunde man rita mönster på det.




Ingen fram- och baksida, båda blir lika.

Håller på med en grå halsduk samtidigt, i tjockare garn, den blir mera typ omönstrad.

Ett flygande tefat

Många UFOn flyger runt, men jag har gjort mig ett flygande tefat jag.
För visst ser det nästan ut att sväva när det ligger så här i snön? Å andra sidan har jag gummerat undersidan med en antiglidmatta så meningen är i stället att detta UFO (som förstås inte är något UFO mer) ska ligga stilla, tex på en pall. Eller en stubbe i skogen.

Eller på förarsätet i bilen för att sätesvärmen har gått sönder.






Idén till själva utformningen fick jag när jag såg denna bild hos Emilia.

Jag har fyllt min dyna med utnötta ullsockar, klippta i små bitar. Min mamma tycker förstås att man kan stoppa strumpor när det blivit hål på dom, och hon har försökt lära mig hur man gör. Jag har gjort sporadiska försök i den vägen... men jag tycker: OK för att laga något litet hål, men inte hur mycket som helst. Nu fick dessa trasiga sockar en ny uppgift i stället.

Gamla grejer

Min svärmor virkar gärna dukar, hon har tex gjort denna. Hon virkar inte bara gärna utan helt enkelt hon virkar stora mängder av sådana här dukar i två eller flera färger, har gjort det år efter år. När jag såg dessa dukar från början och förstod principen hur de var gjorda så använde jag det till att göra mig en väska:



Eller påse eller vad ni vill kalla det. Jag tog alla olika garn jag hade, i alla olika färger. Alla olika mönster på samma grej. Det var 1990 - årtalet är jag absolut säker på pga att jag var gravid då jag gjorde väskan och mådde illa. Sedan när den var klar dröjde det flera år innan jag ens kunde se den med alla sina grälla färger utan att börja må illa! Men sedan, när det gått några år, blev den använd, mest till att ha handarbetet i som jag tog med till syjuntan.



Kanske tio år senare (något oklarare här!) gjorde jag nästa väska. Denna gång hade jag bestämt att hålla mig till en bestämd färgskala och ett mönster. Det blev gula lodjur på blå botten. Det var mycket lodjur här just kring de där åren.
Den här är också mycket använd!

Och så nu har jag påbörjat något som har litegrann med svärmor att göra igen. Hon fick något slags ryck i somras och ville förnya sig och virka något annat än sina vanliga dukar (antar jag). Bland annat hade hon hittat ett mönster på en virkad kofta i en veckotidning. Men hur det nu var så tyckte hon mönstret var för komplicerat och gav det till mig och undrade om jag kanske skulle klara av det? (Alltså när man får en sån utmaning av sin svärmor, vad gör man?)

Så när jag efter en tid kom på att jag kunde virka efter mönstret men med mina egna små förändringar så blev det till slut av.

Exempel på små förändringar: ett tjockt garn i stället för ett smalt. (Fick ta fram miniräknaren och sitta under en hel ishockeymatch och provvirka och räkna, och räkna om, innan jag fick det rätt. Dom skrek ju så vansinnigt när domaren gjorde fel så jag blev distraherad!!!)



Den är inte mer än påbörjad, men pga det där tjocka garnet så tror jag att den inte ska ta så lång tid att få ihop...
Tror jag alltså.
Ha det bra alla människor!

Ett ynka litet axelband

Tack alla för fina kommentarer till min sjal! Jag har nu varit ute "i verkligheten" med den och fått fler komplimanger. Det känns verkligen inte som det är min egen förtjänst utan det gamla mönstret som bara var så himla smart uttänkt.
Den består faktiskt mest av hål, så den blir inte så tjock utan jag kan rulla ihop den runt halsen tills det inte hänger ner nästan nånting alls där bak, och ändå har jag långa tåtar fram att knyta ihop eller lägga ett dubbelt varv runt halsen.




Jag tänkte göra en "veckans uppdatering" - och när jag tittade efter så verkade det som att jag inte har virkat nånting alls de senaste dagarna. Jag har nog ägnat många kvällar åt det där sjalmönstret. Frågan var hur man kan få sjalen bredare utan att den blir längre. En utmaning som jag inte kunde låta bli att anta! Och jag har verkligen tänkt göra en till sjal - någon gång - så jag har funderat, ritat och provvirkat och nu finns några olika varianter liggande i form av små papperslappar. Men nu packar jag ner dom i en påse och lägger undan tills jag råkar på det perfekta garnet...

Ett axelband till min svarta väska har jag i alla fall åstadkommit. Nu fattas bara fodret. Och någon form av knapp.

Jag använde samma mönster som till det blå skärpet som jag gjorde i somras.

Nu måste jag skynda mig in i duschen innan jag ska fara och jobba!
Trevlig helg till allihopa!

Avslutning

Jag har gjort en kant på min sjal. Här tycker jag att garnet kommer till sin rätt med de gradvisa övergångarna mellan färgerna!
Ser ni garnstumpen? Den är 67 cm lång och exakt vad som blev över när jag var klar. Ibland måste man ha tur också.
Alltså kan jag säga att det gick åt exakt fyra nystan!



Kanten är något större än sjalen, vilket gör sjalen lite vågig i ytterkanterna. Bättre än att den drar ihop sig i alla fall. Tog ut den för att fotografera: det blev kallt om fingrarna och vinden drog i sjalen hela tiden.



Ville inte riktigt att kanten skulle ytterligare dra ut spetsen där bak, den var redan så spetsig. Så jag liksom avslutade kanten innan jag kom fram till nedersta spetsen, kanske inte en perfekt lösning... Dessutom syns det här hur kanten lägger sig i olika vinkel på den ena och den andra sidan, förmodligen för att den är virkad uppifrån och ner på ena sidan och nerifrån och upp på den andra. Man kanske kan göra om det och virka även den andra uppifrån och ner.




Å andra sidan är det väl mest framsidan som ska synas? Hopknölad runt halsen?

En award!

Jag har fått en award av Mia stickar. Först fick jag alltså kaffe och hembakade kakor på hennes improviserade stickkafé, sedan när jag kom hem på kvällen fick jag se detta!

Så ni ser: man kan fara på stickkafé i glesbygden också. (Förut har vi bara haft "syjunta" men någon ska ju var den som inför nya traditioner!)

Mia som avslöjade mig av misstag när hon skulle berätta på syjuntan (det var några dagar tidigare) om bloggen hon hittat där någon visat sin teknik avigvirkning, var det inte likt det jag pratat om någon gång? Och hon förstod inte att det var jag. Jag som givit så många ledtrådar i bilderna jag publicerat. Och när vi träffades på juntan hade jag med mig den svarta väskan som (trodde jag) en ytterligare bekräftelse. Har du gjort en likadan? undrade hon... och jag var tvungen att säga nej, inte en likadan utan det är samma väska.

Tänk så det kan gå.


Med denna award följer frågan om något som ligger mig varmt om hjärtat eller som jag är tacksam för. Och naturligtvis finns de nära o kära närmast hjärtat, både man och barn och syskon och föräldrar och ... för mig precis som för Mia eller vem som helst. Mia hoppar över dessa självklarheter, men jag tycker inte att jag tjatat och tjatat om dessa nära och kära i min blogg. Jag bloggar om mina virkningar jag, och maken/jägarn får ibland möjligtvis hjälpa till i bakgrunden, med fotograferandet tex - det kan jag väl vara tacksam för! Han har också stått ut med mig i många år vid det här laget, tjugosex år är det sedan vi träffades. Han kan gott få bli omnämnd här.

Så har jag två söner också. De är så stora att de inte bor hemma längre. Sonen Datanörden (det låter negativt men ska läsas positivt) finns i en universitetsstad i närheten, på någon slags ingenjörsutbildning - tack för all teknisk hjälp med datorn! Så har vi sonen Charmören (det låter positivt men ska läsas negativt) Han går fortfarande på gymnasiet men har ändå blivit tvungen att flytta hemifrån pga hemmets avlägsna position ute i skogen. Tack för att du faktiskt kommit ihåg mina födelsedagar ibland och ringt hem självmant!

Sedan ska jag skicka vidare awarden till tre bloggvänner och då väljer jag att skicka den till tre som varit med mig nästan från första början:

Anelma,
Gunilla och
fröken Linda.

Tack för att ni hört av er med kommentarer och stöttat och hejat på! Jag uppskattar verkligen detta och är tacksam. Lycka till med alla framtida kreativa projekt!

Ha det bra!

Tack!

Tack alla människor för snälla positiva kommentarer!
Tröjan: Jag har den väl ett tag.
Sjalmönstret: Efter att ha kommit lite längre och - titta här på bilden - man ser inte ringarna för färgränderna. Så detta mönster skulle nog göra sig bättre i ett enfärgat garn. I alla fall. Som jag hade från början.

Kanske blir det alltså tredje gången gillt någon gång i framtiden för dessa Ringar?

Repar upp den gör jag dock inte denna gång, utan jag gör den nog färdig nu och använder.
Och gör sedan en till så småningom!


Jag har hört att det väntas snöoväder söderut, här uppe i norr har vi i stället ganska kallt. Imorse: -17 grader. Det var lite kallt om fingrarna att gå ut och fotografera!

Veckans uppdatering, vecka 44

Jag har hittat ett nytt garn som jag tror passar till Mary Olkis "ringar". Detta är ett mönster som är otroligt lätt att upprepa och när det blir större och större ser det bättre ut, det är då ringarna riktigt framträder. Så här ser det ut just nu, jag har bara gjort en provbörjan. Det är tänkt att bli en sjal.
Garnet heter Fantasi från Järbo (50% ull och 50% akryl). Både färgerna och kvalitén föll mig i smaken.

Mönstret har jag modifierat en liten liten smula: för jag tyckte det var ologiskt på ett ställe och ändrade antalet luftmaskor på det ena varvet.




Har också jobbat med min bomullströja. Utmaningar man ställs inför när man virkar efter eget huvud och inte har något mönster att gå efter: en smal ärm och en vid ärmöppning. Jag löste det också, med många ökningar på undersidan av ärmen, och till slut blev det en färdig tröja av det hela!




Okej det finns en sak jag har svårt för att acceptera på tröjan: de oplanerade ränderna i den ljusa delen. Det ser ut som skuggränder, som vill förstärka bilringar och valkar som finns under tröjan... Jag hade som sagt inte insett att det var så det skulle bli, det syntes inte på garnet. Alla nystanen var liksom "blekt jeansblå" (den färgen som "skuggränderna" är nu) utanpå när jag köpte dom och började virka.

Nu ser det ut så här i alla fall.
Kanske kan man färga över alltihopa med en mörk färg nån gång.


Denna tröja har jag virkat nerifrån och upp, alltså på vad man kan kalla det traditionella viset. Men genom att virka hela varvet runt (framstycket och bakstycket i ett, det bildas en vändning i ena sidan) så har jag kunnat prova tröjan allteftersom och göra om den tills den blev precis lagom. Gjorde likadant med ärmarna, nerifrån och upp, varven virkas fram och tillbaka och sätts ihop i varje varvs början. Vartannat varv virkas så att säga från avigan.





Här har jag tagit ett kort mitt under ärmen. Tänkte att man skulle kunna se både vändningen mellan fram och bak och vändningen på ärmen. Och min ärminpassning! Och sömmen: jag virkade fast ärmen på fram/bakdelen med smygmaskor i sicksack, fungerar mycket bra och blir inte stelt. Gjorde likadant på äxeln.

När jag så fått ihop delarna till en färdig tröja så provade jag den bland folk igår kväll: på min syjunta. Vi hade mycket trevligt och dessutom blev jag avslöjad som bloggare!


Angående avig virkning så har det egentligen inte med flerfärgsvirkning att göra. (Men det passar bra ihop!) Jag ska försöka visa fler bilder och exempel framöver.

Hejsan hoppsan!

Och så här kan det bli

Så här ser alltså den andra delen av min svarta virkning ut. Alltså den som ändå till slut blev en väska. Här har jag gjort locket med min avigvirkningsteknik. Lite folkdräkt är det kanske över mönstret? Men så passar det ju desto bättre ihop med den större väskans mönster. Detta har jag inte hittat i nån gammal bok utan ritat ihop efter eget huvud.

Som ni ser så har snön smält bort och det är grönt och fint igen. Och blött.

Nu fattas bara en axelrem av något slag. Och ett foder, samt gärna blixtlås och/eller någon annan form av stängningsanordning eller knapp.

Jag tänkte den här väskan skulle vara bara så stor att den skulle rymma min plånbok, almanacka och den lilla svarta boken som jag alltid måste ha med mig ifall jag får en intressant virkidé som jag inte har möjlighet att prova omedelbart. Det händer när man minst anar det!




Men vad är detta?! Det har smugit sig ner ett monster i väskan. Och han säger: Känner du inte igen mig? Tvivlar du fortfarande på att det är jag som är jag?

Helt obegripligt.

Aviga virkade maskor

Aviga virkade maskor finns ju inte, men jag virkar dem ändå! Det började med att jag funderade på skillnaden mellan rundvirkat och fram-och-tillbaka-virkat: Jag tyckte den randiga effekten man får när man virkar fram och tillbaka inte passade i alla lägen. Så jag kom på att helt enkelt sticka nålen mot mig i stället för från mig på vartannat varv. Det är ett förenklat sätt att beskriva det. Här ska jag försöka illustrera med några bilder. (Jag är ingen proffsfotograf men kanske själva poängen ändå går fram!)



Den högra virkningen är gjord på vanligt sätt, med fasta maskor, fram och tillbaka. Den vänstra har jag virkat med "aviga" maskor på vartannat varv. På den här bilden ser man kanske mest att den ena rullar sig, men inte den andra!



Om man vänder på lapparna så ser man att den vanliga virkningen är likadan på båda sidor, som alla vet!, men den andra har en baksida som inte ser likadan ut som framsidan.



När jag virkar den aviga maskan sticker jag nålen under garnet och in i nästa maska från "fel" håll, alltså mot mig!



Sedan drar jag garnet genom maskan och ut på bortresidan, och gör färdigt maskan på vanligt sätt.











Detta får räcka så länge. Jag har några bilder till och kanske kan göra några förtydliganden senare!

Mönstrad remsa

Min svarta virkning. Flerfärgsvirkade!

Jag hade ett nystan sk "regnbågsgarn" från hemslöjden, det är blått med lila och turkost i. Ganska tunt bomullsgarn, men fint. Jag ville göra en liten väska, och min första idé var att blanda det tunna garnet med svart, därigenom få det att räcka ganska långt. Då blev det som man ser på bilden från den 14e. Man ser de fina färgerna men jag var inte nöjd, en viss känsla av raggsock uppstod i blandningen av ljust och mörkt.

I samma veva kom maken/jägarn hem med två väskor han fått vid ett företagsbesök i jobbet, av vilka jag skulle få en. Reklamväskor. Den verkade bra tyckte jag, förutom själva reklamen på framsidan... Då rev jag upp den svarta virkningen och gjorde helt enkelt en mönstrad remsa av den att sy fast på framsidan av reklamväskan.





Mönstret kommer från en stickbok (nu igen), det är ett norskt mönster från en gammal stickad underkjol.

Om tekniken: (för dem som är tillräckligt intresserade för att läsa ända hit)
Om man tittar noga eller förstorar bilden ser man att jag gjort de färgade maskorna dubbla, eller hur jag ska uttrycka det. Detta för att kompensera att den färgade tråden är tunnare än den svarta.

Jag har dessutom använt mig av ett sätt att virka fram och tillbaka med "aviga maskor" på tillbakavarven, ett virksätt som jag hittat på själv. Jag har alltså sökt men inte hittat beskrivning på något liknande - om någon annan vet om något liknande så meddela mig gärna i så fall!!!

Jag visar gärna hur man gör detta, för mig har det två fördelar jämfört med att virka "som vanligt" när man virkar fram och tillbaka: 1. Det virkade ser inte ut som en grytlapp. 2. Det rullar sig heller inte i kanterna som det annars gör!

Svart och blågrått

Veckans uppdatering.

Den här veckan har jag haft ganska fullt upp. En kväll körövning, nästa kväll syjunta (då hinner man inte mycket handarbete, men roligt ändå förstås). Så har jag haft medarbetarsamtal med min chef vilket medförde att jag satt hela min lediga dag och förberedde frågorna som jag fått i förväg inför samtalet. Puh! när det var gjort. Varit till stan och klippt mig har jag också hunnit med, och ätit lunch med mina "stadskompisar". De är helt oförstående inför allt vad handarbete heter, så man skryter inte så mycket om sina virk-experiment. De är mer intresserade av inredning och konsumtion, inte riktigt min grej. (Och skulle jag visa detta för dem någon gång i framtiden så är det ingen fara för de vet redan vad jag tycker!)
Vi har mycket gemensamt ändå.

Den svarta virkningen har utvecklat sig till två. Jag försökte ju först att blanda det fina regnbågsgarnet med det svarta i hela virkningen, har nu tänkt om. Regnbågsgarnet blir i stället ett mönster ovanpå det svarta.
Den andra delen är i stället helsvart och så småningom kommer det kanske dit något annat...?

Nedan en bild av den blågrå tröjan: inte så mycket kvar nu. Det gäller "bara" att få ärmen att passa i ärmhålet...

Så fel jag hade!!!

Så fel jag hade! Jag trodde den lilla snön som kom inatt skulle smälta bort meddetsamma. Jag gick ju ut tidigt i morse, det var fortfarande mörkt, och skyndade mig att fotografera innan snön skulle försvinna. Det var plusgrader, det droppade och smälte framför mina ögon.




Och sedan började det snöa och blåsa på riktigt! Nu ser det ut så här. Utomhusaktiviteterna jag planerat för denna lediga dag får utgå, jag har en perfekt ursäkt för handarbete...




En annan sorts ursäkt: varför virkningarna går långsamt ser ni här: en stickning. Måste ju ägna den lite uppmärksamhet också.