Städa på freda!

Hur lär man sina barn att städa? Är det enda svaret hot och tvång?! 

Hur lär man dom att när man säger "städa överallt" så menas verkligen överallt, dvs under, bakom, inuti osv... Här en ganska sensationell bild av just den här nittonåringen - sysselsatt på ett för honom rätt ovanligt sätt! "Titta det ser ju ut som cafe latte" tyckte han när han såg färgen på skummet som bildades...

 Han, det är sonen alltså, har flyttat från en trång mörk vindsskrubb till en något större, eventuellt något ljusare källarskrubb. (Det låter bakvänt men kan bero på att vindsskrubben endast har ett takfönster och källarskrubben har flera fönster åt olika håll, så även om de är små så blir ljuset sammanlagt bättre.)  Vad som återstod i samband med flyttningen var att städa ur vindsskrubben. Vi - föräldrarna - har tjatat på honom och försökt förklara "nu måste du städa ALLT och ÖVERALLT". Han sade sig ha gjort det. Idag var jag där, tillsammans med sonen och hyresvärden för att lämna tillbaka nycklarna... Trodde jag. Hyresvärden skrev en lista på det som han tyckte fortfarande var ogjort! Hå hå ja ja, det vara bara att ta fram trasor och borstar igen och göra klart det som var lämnat.

Förmodligen ändå det bästa sättet för den städ-ovane att lära sig. Jag menar att det fungerar bättre om nån annan säger något än när mamma kommer med sitt vanliga tjat.

Jag hade väl inte sagt uttryckligen att tex ugnen självklart måste rengöras INUTI.

Eller golvbrunnen i badrummet.

Eller golvet BAKOM toan.

Plus ett antal ytterligare detaljer som var glömda/struntade i.

Vantarna provades och de är något stora. Här vid ratten för övningskörning - han ska förhoppningsvis klara av att ta ett körkort - eventuellt under detta eller nästa år.

Jag hade provat ut vantarna på maken/Jägarn, hade för mig att sonen skulle passa i ungefär samma storlek. Men trots att sonen är åtminstone en decimeter längre än sin far så verkar han behöva vantar i en mindre storlek. Måste ha något att göra med vad man använder sina händer till - sågar ved med motorsåg eller mest sitter vid datorn...

Eller så är det bara åldersskillnaden.

Det ska bli fler vantar framöver, alla storlekar kommer att behövas hur som helst.

Slutet av oktober och vantar på

Det är den tiden då man inte bara vill linda en halsduk om halsen utan lagret av vantar måste också inventeras och uppgraderas... Sonen/Charmören påtalade att just hans lager av vantar inte var helt tillfredsställande - måste åtgärdas. Jag använder mig av den vantmodell som jag lärt mig utantill, de smygmaskvirkade.

Jag har läst nu på flera ställen nyligen om olika sätt att hålla virknålen, vad som är bättre/sämre eller vanligare/mindre vanligt. Så här tokigt ser det i alla fall ut när jag virkar smygmaskor: (Vet inte hur tydligt det syns egentligen men det går som vanligt att klicka på bilden så den blir större.)

Jag håller alltså virknålen uppochned för att få den tjocka och trubbiga nålen genom maskorna! Jag sticker med "hullingen" i stället för med nålens egentliga spets för att få nålen genom maskan. Har provat en riktig smygmaskvirkningsnål (faktiskt två olika) men inte tyckt att det fungerade.  Den är så spetsig så den trasslar in sig i maskorna och ofta går genom halva garnet. Om sånt tycker man INTE.

Vad gäller den röda "julottehalsduken" - som jag nu döpt den till - så syns det verkligen ingen skillnad på det ena och det andra garnet. Det borde däremot kännas skillnad - men som sagt så kan inte jag eller andra kännare uppleva den skillnaden...

Jag skulle också vilja tala om att det egentligen inte är särskilt svårt eller tar exeptionellt lång tid att virka på det här sättet. Däremot tar det förstås lång tid om man lägger arbetet åt sidan och sysslar med annat i månad efter månad!

Hur det kan gå för den slarviga

 Idag på morgonen är det dimma och fyra grader kallt. Det ligger is på bortre delen av sjön! Min mossvirkning är klar. Jag kan dock meddela en miss som plötsligt uppenbarade sig när jag nästan nästan var färdig: slutet av halsduken blev virkat med fel garn!!! Det visade sig att jag hade ett svart garn av samma märke som merinoullgarnet, men som var vanligt sockgarn... etiketten är snarlik, båda heter Viking, är exakt lika tjocka, lika svarta. Jag hade råkat ta fel nystan. Blev ganska sur förstås och hela projektet kändes som "ska jag kasta bort den" ungefär... Sen när jag hade lagt bort den några dagar och tänkt på annat så tog jag fram den och kände på den, och funderade och funderade. Den mittersta delen som man har mot halsen är gjord med det rätta garnet, det är ena änden som är fel... Så till slut bestämde jag att den får vara som den är. Hå hå ja ja.

Ska fara och jobba eftermiddag och kväll. Sedan ska jag sova över i ett övernattningsrum som finns på jobbet. Jag har provat det ett par gånger hittills och det är en himla bra lösning när jag jobbar sent på kvällen och ska börja tidigt nästa morgon. Särskilt är det bra den här årstiden när det är mörkt och kallt och isigt på vägen. Skönt att slippa köra både sent och tidigt och så sparar man in bensinen!

Dags för halsduk?

Har grävt fram den röda halsduken, som jag inte virkat en maska på på hela sommarhalvåret. Jag hade med den på syjuntan i förra veckan och när jag tittade på den var min första tanke "hur var det jag gjorde egentligen?"...
Och dags för halsduk är det verkligen även om denna nu inte var tänkt till mig själv utan skulle ges bort. Inatt var det fem grader kallt  här hos oss, och  jag vet att det varit ännu kallare längre söderut!

När jag tittar efter verkar det som om jag inte nämnt halsduken här på bloggen sedan den 17e mars. Då hade jag lärt mig att detta kallas mossvirkning. Försökte då också att beskriva hur jag gör.
Nu börjar det kännas som dags att försöka få den färdig. (Hade ju lovat till jul, men det kan ju hända att detta inte är det enda som ska vara klart just då...)

Den är i alla fall just idag drygt två tredjedelar av sin slutliga längd.

Veckans insats för föreningslivet

Ikväll ska jag träffa hembygdsföreningen. Vi är ett gäng "lagom engagerade" individer (med det menar jag att vi alla har en massa andra intressen också som tar tid och energi) som brukar ordna en och annan kulturell aktivitet i byn där vi bor. Huvudaktiviteten - som vi lägger ner mest tid o arbete på varje år - är vad vi kallar kvarndagen: en dag i den nedlagda gamla (men upprustade) kvarnen med olika talare/berättare och musikunderhållning. Mycket trevligt - och mycket arbete med att ordna det hela.

Jag har äran att vara sekreterare i den här föreningen. När styrelsen träffas tar jag alltid med mej den nedersta av dessa tre små påsar, gissa vad man kan rymma i nånting så litet! Ett usbminne med föreningens dokument. Jag gjorde den en gång då jag var rädd för att tappa den lilla saken - usbminnet alltså - och sen experimenterade jag fram två påsar till av bara farten.

Påsen som hör till hembygdsföreningen är virkad i växtfärgade garner vilket jag tyckte passade perfekt i sammanhanget!

 (Siri:)  Visst är vi lika, men jag vill för allt i världen inte att ni ska tro att vi är släkt, för katter har ju så dåligt bordsskick!

Med inspiration från andra

Det som man visar på nätet får man vara beredd på att andra kopierar/tar intryck/låter sig inspireras av! Det är ju meningen.

Jag såg tex det här korgflätningsmönstret hos R's med bloggen Hellre än bra. Hon har gjort en fin krage av det, för mig blev det två disktrasor.

Något som kallas snurreband har nattugglan gjort. Jag var tvungen att prova... I vänsterkanten syns den knaggliga glesa början, längre åt höger ser det bättre ut, när jag efter en stund kom underfund med (tror jag i alla fall!) hur det skulle vara.

Kan bli någonting i framtiden.

Fiff har gjort äppelfodral. Fantastisk uppfinning! Man kastar ju då och då ett äpple i väskan, och det ligger där och kullrar runt bland diverse hårda saker och blir skadat och ser inte lika aptitligt ut när man till slut tar fram det för att äta. Med ett virkat fodral håller sig äpplet hur fint som helst!

Jag virkade mina äppelfodral i dubbelt bomullsgarn, två stycken med knapp (inte lika snyggt som Fiffs kanske men liknande princip) och sen provade jag att göra ett i den vanliga påsmodellen, som jag älskar att använda till allt möjligt, och det gick det också.

När jag ändå var inne på äppelskyddsområdet fortsatte jag med en duk till min fruktskål. Verkar konstigt kanske men har en bra förklaring: den här fina skålen fick jag av en keramiker som jag känner, den hade spruckit som ni ser, så den var "värdelös". Ja den vassa sprickan är förstås inte bra att lägga frukt på. Så i stället för att göra en duk under skålen så har jag gjort en duk att ha inuti skålen, virkad i samma tjocka kvalite som äppelfodralen. Så nu kan jag använda skålen utan fara för frukten!

Uppgradering av ett sadelskydd

Ett tips till alla som virkar sadelskydd.

Denna lite konstiga bild visar ett av cykelsadelskydden jag gjorde i fjol höst. Jag kallade dem stjärtvärmare för jag tyckte det var ändan som sitter på sadeln som skulle skyddas, inte sadeln! Det är mjukt och varmt att sitta på, virkat i raggi ullgarn, med dubbel tråd, men med ett irriterande fel: varje gång man stiger av cykeln glider sadelskyddet av! Så nu efter ett år har jag "uppgraderat" det genom att sy fast en antiglidmatta på undersidan! (Samma sort som jag satte på min sittdyna.) Det fungerar!