Det är den tiden då man inte bara vill linda en halsduk om halsen utan lagret av vantar måste också inventeras och uppgraderas... Sonen/Charmören påtalade att just hans lager av vantar inte var helt tillfredsställande - måste åtgärdas. Jag använder mig av den vantmodell som jag lärt mig utantill, de smygmaskvirkade.
Jag har läst nu på flera ställen nyligen om olika sätt att hålla virknålen, vad som är bättre/sämre eller vanligare/mindre vanligt. Så här tokigt ser det i alla fall ut när jag virkar smygmaskor: (Vet inte hur tydligt det syns egentligen men det går som vanligt att klicka på bilden så den blir större.)
Jag håller alltså virknålen uppochned för att få den tjocka och trubbiga nålen genom maskorna! Jag sticker med "hullingen" i stället för med nålens egentliga spets för att få nålen genom maskan. Har provat en riktig smygmaskvirkningsnål (faktiskt två olika) men inte tyckt att det fungerade. Den är så spetsig så den trasslar in sig i maskorna och ofta går genom halva garnet. Om sånt tycker man INTE.
Vad gäller den röda "julottehalsduken" - som jag nu döpt den till - så syns det verkligen ingen skillnad på det ena och det andra garnet. Det borde däremot kännas skillnad - men som sagt så kan inte jag eller andra kännare uppleva den skillnaden...
Jag skulle också vilja tala om att det egentligen inte är särskilt svårt eller tar exeptionellt lång tid att virka på det här sättet. Däremot tar det förstås lång tid om man lägger arbetet åt sidan och sysslar med annat i månad efter månad!
3 kommentarer:
Tjusig halsduk!
Kram
Vantarna ser jätte fina ut redan!! =)
Beautiful scarf!
Skicka en kommentar