Slöjd och maskrosor: form och funktion

 

Maskrosor, maskrosor nu igen.

Varför har jag hakat upp mig på det här med maskrosor? 

För ett par veckor sedan var jag på en trädgårdsmässa. Dvs jag var där som representant för en förening, Svenska bonsaisällskapet. Vi fanns med för att ge råd och svara på frågor samt informera om vår verksamhet. Att bonsai är min stora passion vid sidan om virkningen har kanske framgått någon gång på den här bloggen.

Jag fick även äran att hålla en litet föredrag om bonsai och om några kända bonsaimästare.

På slutet av dagen gick jag runt på mässan för att titta på de andra utställarnas montrar. Stannade då vid hemslöjden, som hade en ganska stor monter. Två personer satt där och täljde i trä, en yngre och en äldre. Den yngre sa "Hej, jag hörde ditt föredrag om bonsai." Vad kul, tyckte jag. Då började den äldre mannen att fråga saker. "Varför vill man göra bonsai? Vad är egentligen drivkraften?" frågade han. Jag började så där lagom lamt "tja, en del är från början intresserade av växter, en del är intresserade av Japan och annat som är japanskt - ..." 

För min egen del handlar det ju mest om att få formge och skapa. Att skapa något som är levande och ständigt förändras är väl den största utmaningen, hur skulle jag kunna låta bli?

Men innan jag hann säga det så började han om igen: "Varför ska det vara så kalt och sterilt i trädgårdarna? Varför finns det så mycket sten och betong att köpa här?" 

Va? tänkte jag. Jo, visst fanns det sten och såna saker att köpa på trädgårdsmässan. Jag försökte hålla med den aggressiva slöjdaren som fortsatte att ondgöra sig över den rådande trädgårdstrenden. Samtidigt kände jag mer och mer att han såg mig som en del av den här steril-trenden. Trodde han att jag hade en kal stenträdgård där hemma, med en ensam bonsai i ena hörnet? Jag tänkte på våran maskros-matta här hemma, gobelängmattan (fast jag ännu inte hört det ordet vid den här tidpunkten). Våran trädgård består ju av maskrosor tänkte jag. Och så stod jag där plötsligt som en representant för motsatsen, så ironiskt.

"En del gillar att göra burkar, och andra gillar att göra bonsai" sa jag. Det var träburkar han satt och gjorde, satt och skar ut mönster på dem. Det stod ett antal färdiga burkar till salu på en hylla bakom honom, med utskurna geometriska mönster, målade i glada färger. Snygga.

Men denne aggressive slöjdare fick då ett nytt ämne att strida om: "Det här är ju bruksföremål! De här burkarna kan man använda!"

Jaha?

"Jag vet köpare som använder dem till kryddor och te och... en massa andra saker!"

Jättebra, tyckte jag.

Han började sedan beklaga sig över skillnaden mellan konst och hantverk, dvs skillnaden i momsbeskattning: det är tydligen inte moms på konst, men på hantverk. 

Jodå, så är det förstås. Trodde han nu också att jag säljer mina bonsaier och tjänar massor av pengar på dem? Utan att behöva lägga moms på priset, för att det handlar om konst? Han upplevde helt klart en orättvisa som han i stort sett anklagade mig för, som om jag var ansvarig.

Jag har aldrig sålt någon bonsai och inte tjänat ett öre på den hobbyn, bara lagt ut tusentals kronor på  den! Och jag skulle vilja säga att detsamma gäller för alla mina bonsaikompisar.

Jag vet verkligen inte vad jag ska tänka om det här minnet. Jag vet bara att jag återigen haft en dålig erfarenhet av hemslöjden. Jag ville heller inte ta strid och börja vara otrevlig (som han var) för jag kände mig den här dagen som en representant för vår förening och ville uppträda på ett någorlunda värdigt sätt. Jag försökte ta mig från hemslöjdens monter på ett så lugnt sätt som möjligt.

Om man tänker efter. Vad är viktigt på de där träburkarna? Han tjatade om att de är bruksföremål. Att de har en funktion. Men, har jag tänkt senare, sedan jag hämtat mig från upplevelsen, om det nu är funktionen som är viktig - varför då över huvud taget lägga ner tid på att skära ut de där mönstren? Det gör han väl för att det är roligt att skapa något. Hitta på nya mönster. Tänka ut färgkombinationerna.

När jag täljer virknålar, då kan man snacka om funktion. Då är ingen utsmyckning inblandad.

Han tjatade om hur svårt det är för en konsthantverkare att klara sig ekonomiskt.

Men man kan ju se på saken på ett annat sätt.  Man kan ju arbeta inom vården i stället, eller något annat som verkligen behövs, och syssla med skapandet på sin fritid. Då får man betala riktig skatt på sin inkomst. Man får inte så mycket tid för skapandet, men är det en mänsklig rättighet att ha det?

Och om man använder sin lilla fritid till det där skapandet, hur fel kan det då vara om man gör något som kallas konst? Den konsten man gör då motsvarar de utsnidade mönstren på de där burkarna. Arbetet man gör på dagen - kan det duga som funktion?

Gobelängmatta

Gobelängmatta, vad är det, ett slöjdalster, vävt, broderat eller virkat nu då kanske? Fast ordet var om jag ska vara ärlig egentligen gobelänggräsmatta. Jag hörde det på ett trädgårdsprogram på radion härom sistens. Med det menades en gräsmatta som består av en massa andra växter än gräs. En trädgårdsarkitekt (eller var det landskapsarkitekt) hade kommit på denna nyhet. Nyhet?!

Men hallå, en sån gräsmatta har vi minsann haft här jämt! Jag brukar säga att jag skulle få ihop 100 arter på tomten om jag bara skulle räkna noga. Vet förstås inte om jag överdriver då eller.

Den ser grön ut, i stort sett, när man tittar på den. Men det finns små blå prickar om man tittar noga.

Tittar man närmare får man se hur vackra de är. Jag har försökt hitta namnet på denna i min flora och kommit fram till att den kan heta jordreva.

Andra små blå prickar vi har i gräsmattan just nu är de här pyttesmå blekblå-lila violerna, kärrviol kallar jag dem.

...Åkerviol...

 Och om man tittar lite utanför själva gräsmattan finns de här "vanliga" violerna, kanske heter de ängsviol.

Tussilago, fast det är ett hemskt ogräs, har redan blommat tidigare...

...så nu är det dags för maskrosorna. Även dem kan man ju försöka hålla efter, men de kommer igen ändå.

Nej det finns helt enkelt ingen skarp gräns mellan vilt och odlat i vår trädgård. Den här ganska tråkiga blomman brukar jag kalla åkersenap, fast när jag nu tittade efter i floran (för att inte sprida några felaktigheter!) så är det kanske hellre åkerkål.

Till sist den vackra gullvivan, den blommar också just nu i gräsmattan.

Och senare på säsongen blir det förstås andra sorter som avlöser dessa.

Ja, det är mycket att göra utomhus nu, därför blir det väldigt lite virkat...

Tälja virknålar

Att tälja sina egna virknålar är eventuellt det mest nördiga och onödiga man gör. Om man tänker på priset för en virknål i plast, som man dessutom kan hitta på vilken matvaruaffär som helst, så framstår ju hantverket att tälja egna virknålar som ren dumhet. Å andra sidan, om man börjar tänka så, då kan man ju fortsätta med att grubbla över meningen med hantverk eller handarbete över huvud taget. Gissa om jag har grubblat. Just nu är det i alla fall en mani bland mina övriga att tälja egna virknålar av olika träslag.

Anledningen till att jag över huvud taget började med den här speciella formen av träslöjd var att jag inte tyckte de vanliga virknålarna dög till smygmaskvirkning, det var just när jag hade börjat med det. Jag ville ha en virknål som var spetsigare i toppen än de vanliga som man kan köpa. Till slut tänkte jag att jag nog skulle kunna göra mig en egen, precis sån jag ville ha den. Med en träpinne och en kniv, man kan inte veta om det går förrän man tar testat. Den jag gjorde blev så bra att det sedan blev en till, och en till, och en till...

Hur man kan spetsa till en vanlig köpt trubbig virknål så den passar bättre för smygmaskvirkning har jag skrivit om här.

Men den här gången visar jag en bildserie om hur man kan tälja sin egen virknål - i vilken form man vill, trubbig eller spetsig, tjock eller smal, med grund eller djup hals, av vilket träslag man vill och avsedd för vilka virkningar som helst!

Jag vill också tala om att jag sökt efter om någon annan gjort en beskrivning av hur man kan göra, visst borde det finnas? Här finns en sån beskrivning. Jag gör inte riktigt på samma sätt som den hemslöjdskonsulenten - så här kommer min version:

Jag börjar med en träkvist i lämplig storlek. Rönn hade jag aldrig provat tidigare, så den här gången letade jag upp en passande, någorlunda rak kvist från en rönn. Jag använder en färsk kvist. Tidigare har jag provat bland annat björk, ek, äppelträd, en, syren, ölandstok och aronia. Att kvisten har sidokvistar som här på bilden gör ingenting, bara de inte sitter just i toppen där man ska försöka forma själva kroken. Diametern på den färdiga virknålen kommer att bli lite mindre än kvisten eftersom barken ska skalas bort och pinnen sedan ska putsas slät och fin. Mindre diameter än knappt 5 mm har jag inte vågat göra av rädsla att den färdiga virknålen ska brytas av för lätt.

Det andra som behövs är en kniv. Man använder förstås den kniv man själv föredrar, jag använder en sån här universalkniv med utbytbart blad. Slutligen behövs några olika sandpapper, ett grövre och ett finare. På de sandpapper jag har här just nu står det P120 och P240.

Börja med att skala av barken och skär/slipa bort resterna av sidokvistarna så att det blir en slät och fin pinne som känns bra att hålla i handen.

Forma toppen: Skär med kniven fram en ungefärlig form, putsa sedan med sandpapper, först det grovkorniga sedan det finare, så den blir så jämn som möjligt runt om.
Den ser onödigt spetsig ut här på bilden men det brukar jag finjustera allra sist.

 Känn efter hur virknålen ska hållas, om det är någon skillnad åt vilket håll (tex om den inte är helt rak utan ska hållas i ett visst läge). Gör ett rakt snitt eller litet jack tvärs över där ingröpningen ska vara för kroken. Jag gör helst "huvudet" lite längre än det är brett.

Med kniven tar jag sedan bort flisa för flisa så halsen blir djupare. Sedan gör jag även ett jack lite snett uppåt på vardera sidan, för att påbörja "spåret" som ska leda garnet.

När jag har kommit så här långt fortsätter jag bara med sandpapper för att finslipa halsen och spåret. Jag viker en liten bit av sandpapper och drar den snett uppåt genom spåret, omväxlande åt höger och vänster. På det sättet gör man halsen djupare och slätare, och spåret gradvis bättre och bättre.
På den här bilden syns det att det plötsligt gick en flisa från huvudet. Aj aj. Jag bedömde att det skulle gå att använda virknålen ändå, slipade bara lite ytterligare för att det lilla hacket skulle märkas av mindre. Det får ju inte finnas några vassa kanter nånstans som garnet kan fastna i.

Nu är det provvirkning som gäller. Det är då det visar sig om virknålen funkar. Är kroken tillräckligt djup? Finns det nåt litet vasst hack nånstans? Är spetsen för vass eller för trubbig? Det är bara att justera till de små detaljerna tills man är nöjd!

Till slut när man fått den form man vill ha slaskar man på med vanlig matolja som får dra in i träet ett tag innan man torkar av den. Jag brukar ha den inoljade virknålen liggande över ett kaffefat över natten och är den oljig fortfarande efter det så torkar jag av den. (Men det brukar den inte vara, den brukar ha torkat helt och all olja ha dragit in i träet.)

Sedan är det bara att börja virka! Själva målet med resan. Kanske upptäcker man att man måste justera formen ytterligare.

Eller så börjar man fundera på vilka fler träslag som finns tillgängliga i närheten... Nästa virknål kanske ska vara av en lite annan modell? Kortare, längre, tjockare, med tumgrepp, eller med djupare krok eller spetsigare topp?... ... ...

Hårt virke

Oj vilken sommardag vi har haft idag! 20 grader varmt, våren formligen exploderar.

Så jag skulle ägna den här dagen åt trädgårdsarbete, kratta gräs och sånt. Och så skulle jag klippa ner en buske, en ölandstok. Den var jätterufsig, för den var ganska gammal. Ful. När jag kämpade med de hårda grenarna insåg jag vilket bra virke de måste vara att tälja virknålar av.

Sagt och gjort. Jag kunde helt enkelt inte låta bli! Sparade några lämpliga pinnar, så raka som möjligt, karvade lite med min mattkniv, sandpapprade och provvirkade några varv. Oljade in med matolja.

Två virknålar blev det, en ca 4,5 mm och en 8 mm.

Mössa som tål en snöstorm

Jag har lyckats göra färdigt en grej - en mössa. Den är virkad i samma dubbelteknik som jag använt till halsdukarna från i höstas, fast med mindre virknål för ett tätare resultat.

Onödigt att göra en mössa just nu när våren är här (och snart sommaren också), tänkte jag först. Och när jag tog den här bilden hade ju också marken börjat synas. Tussilago lyste i dikena. Men det var då det! Igår fick jag minsann plötsligt användning för en varm mössa då vi fick en ordentlig snöstorm. (Och vart hade vi ställt undan snöskyfflarna?)

 Ett bakslag för våren, men jag hoppas att den kommer igen!

Det mörkblå garnet som jag använt till insida och uppvik är Drops Alpaca, färg 5575.

Det ljusare gråblå som jag använt till utsidan, och som jag tycker ser ut som slitna jeans, är Drops Fabel, färg 604.

Blooming scarf

Last year I made a scarf pattern called Blommig sjal, "blooming scarf". It was actually just a few handdrawn charts accompanied by some short notes in Swedish. Here is now an English translation of the notes! With the same charts.

Yarn: About 100 g of any fingering weight yarn. I made one scarf in a wool sock yarn (the white one) and one in a bamboo mix (the light pink one). With the bamboo yarn, the scarf got a lovely drape. You can naturally use any yarn, and adjust hook size according to the weight of the yarn and to the desired firmness/drape.

Hook 3,5 mm

Size:You can adjust the pattern to make the scarf shorter, longer or wider. I used 100 g of the sock yarn to get 170 x 21 cm. The bamboo scarf is 170 x 27 cm and used 105 g of yarn.

The shawl is crocheted in dc = double crochet (American crochet terms) in the front loop only. This makes the fabric thin and nice! The charts are naturally possible to read and follow also if you prefer to work in both loops.

The flowers in the pattern are alternating in two different constructions. One has two petals in the first row and one in the last (flower to the left) and the other one has one petal in the first row and two in the last (flower to the right).

The flowers are arranged in a mirroring order like this.

1. Beginning.
Start reading the chart at the arrow in the bottom left corner of the picture. The odd rows are not marked with numbers but they go from right to left in the picture.
You can see that one side of the work is straight while the other side is made wider and wider.
 For increase, work two dc in the same dc in the beginning of every odd row and in the end of every even row.
In the picture I have written "osv" at one point, which means "and so on". What I mean is to keep on increasing one stitch every row until you have reached row 10, which has 12 dc. The first flower appears on rows 11-13.

2. Transition to the middle-section
Beginning from row 40, no more increases are made.
If you want the scarf to be wider, you can keep on increasing (with longer and longer rows) until desired size. In that case, when you are starting a row with flowers, and you want to see how many stitches are made before the first flower, you look every other time at the beginning of row 31 and every other time at the beginning of row 35.

3. Middle
These 16 rows are repeated 4 times, or as many, or as few, times as you want. After row 57 start reading at row 42 again.

4. Decreasing in the other end and finish.
Here I have numbered the rows as if the middle was only crocheted once, I hope you understand what I mean. For decrease, work two dc together in the beginning of every odd row and in the end of every even row. The first decrease is in row 65 (corresponding).

In this part of the scarf, the first flower on a new flower-row is the same model every time. As you can see, the mirroring order is still kept. You can count stitches from the beginning of any flower-row you want, to determine where to put the first flower.
The number of flowers in the part of the scarf not seen in the chart is supposed to be the same as in the beginning of the scarf, but naturally in the opposite order: two flowers, two flowers, one flower, one flower, none. See also picture below.

Bohusrutan - del två

För två veckor sedan skrev jag om Bohusrutan, och om mina upptäckter kring dess ursprung. Den verkar ju egentligen inte ha så mycket med Bohuslän att göra. Här är en inscannad bok från 1914 (cirka?) som heter "Old and new designs in crochet work" av Sophie Tatum La Croix. Hela boken finns med, sida för sida, och man kan bläddra fram och tillbaka. Bläddra ett par sidor så finns den där, bohusrutan! Den finns på bild både på sidan 5 och 6, utförd som två olika versioner av gardiner. Fast den ena ser för mig mera ut som en duk, där rutorna bildar en inramning av kanten och hörnet.

Beskrivningen av hur man gör rutan börjar med meningen:

 This design originated in Bohemia. Many beautiful things can be made as your fancy suggests with these squares as used in No 201.

Enligt författarinnan skulle mönstret alltså komma från Böhmen, dvs nuvarande Tjeckien ungefär. (Så intressant det vore att fara dit och gå husesyn i stugorna... Bara lite svårgenomförbart så där i all hast.)

Om Sophie Tatum La Croix kan man läsa att hon föddes 1862 i Belleville, Illinois, i USA, hon designade handarbeten och gav ut mönsterböcker (18 st) om olika handarbetsämnen i början av 1900-talet. Lapptäckesteknik, sömnad, broderi, pärlbroderier och frivoliteter arbetade hon sig igenom, men ingen stickning. Hon gifte sig aldrig, dog 1949, 86 år gammal.

Man kan hitta några av de scannade böckerna här i Antique Pattern Library. Titta under L (LaCroix).

Fanns det då ingen koppling alls till Bohuslän? undrade jag och skickade en fråga till Bohusläns museum. Vad jag då fick reda på var att det funnits en förening som hette "Bohusläns virkning". Nu tänker ni "efterföljare till Bohus stickning". Bohus stickning är ju ett begrepp med stort och flott rykte.

"Under sin glans dagar jämfördes Bohus stickning med minkpälsar och diamanter" skrev Malin Vessby i ett nummer av Hemslöjden förra året. Lika glamorös är inte historien om Bohusläns virkning.

Det var hårda tider, 1930-talet. Hårda tider i Sverige och tydligen inte minst i Bohuslän. Det var depression och arbetslöshet. Stenhuggeri och export av gatsten hade varit en stor industri som sysselsatt omkring 7000 personer 1920 - sedan gick exporten plötsligt ner nästan till noll när de utländska köparna började med egen produktion.

1934 startade en grupp kvinnor den lilla föreningen Bohusläns virkning. Så här skriver en av grundarna, Karin Sanne:

Bland alla försök att skapa hjälp till självhjälp åt den bohuslänska befolkningen var säkert föreningen Bohusläns virkning den minsta och obetydligaste.

Men det var ändå de där dåliga tiderna som var orsaken till att man startade. Föreningens medlemmar virkade spetsar för att sälja.

Hur kunde de komma på en sådan idé? Jag tror att de kände till historien om de irländska spetsarna, som utspelade sig ungefär hundra år tidigare i historien. Det var nämligen en relativt framgångsrik historia. Fattiga svältande kvinnor på Irland producerade spetsar som exporterades till andra delar av Europa, läs tex här om de irländska spetsarnas historia.

Men på hundra år hade ju saker och ting hänt, hela världen var ju annorlunda. Det blev inga stora vinster för de bohuslänska spetsvirkarna. Dock existerade föreningen bevisligen mellan 1934 och 1954. (Så de startade några år innan Bohus stickning, inte efter.) Och de hade till och med en affärslokal i Göteborg! Deras virkningar såldes även på NK i Stockholm och naturligtvis i första hand på badorter och hotell till sommargäster i Bohuslän.

En artikel i Bohusläningen från 1946 har rubriken "På jakt efter Bohusstjärnan hos fru Sanne på Morlanda". Men i texten står det ändå inget om mönstret, om det skulle vara något särskilt med det. Artikeln handlar i stort sett om föreningen Bohusläns virkning, om dess historia och om Karin Sanne och hennes uppfattning om god smak...

Det andra tidningsurklippet är från 1967. Då oroar man sig för importen av plagiat av virkade bohusstjärnor! Plagiaten kostar en krona medan de svenska produkterna går på sex kronor.

"I affärerna i Sverige är bohusstjärnan mycket eftertraktad speciellt av engelska och amerikanska turister. Dess mönster är mycket gammalt och speciellt i Bohuslän är det många äldre och handikappade som virkar stjärnan... - ...Något mönsterskydd av den urgamla bohusstjärnan finns det ej längre."

Så står det. Vid den tidpunkten har det blivit en "sanning" att mönstret är urgammalt bohuslänskt och egentligen borde mönsterskyddas...

Jag tycker det var intressant att läsa om föreningen. Men lika många svar som jag fått, lika många nya frågor har uppstått. Men jag är ju inte historieforskare, jag är faktiskt en praktisk virkare i första hand, som bara vill virka vidare! För att det är så roligt! Och det tror jag de där virkerskorna i Bohuslän tyckte också.