Rapport

I höstas virkade jag en väska i ullgarn som jag filtade i tvättmaskin. Jag visste att den skulle krympa, men blev förvånad över att den inte krympte lika mycket på höjden som på bredden. Siffrorna var från 100 till 88 cm (12%) på bredden men ingenting alls på höjden! Proportionerna ändrades alltså. Det spelar ju mindre roll när det gäller en väska, men sämre om man vill göra ett plagg. Jag tänkte inte på det då, men har funderat mer sedan dess - ett annat minne har dykt upp ur hjärnans dammiga arkiv. Virkade en kofta/jacka till en kompis för ett par år sedan. Då erfor jag samma sak! Otroligt att jag inte tänkte på det, men har väl förträngt incidenten. Jag hade virkat den med framstycke, bakstycke och ärmar, sytt ihop och sedan tvättat. Ärmarna satt i 90 graders vinkel mot framstycket och bakstycket, vilket inte gick ihop då delarna krympt på sitt asymmetriska sätt.

Nu har jag alltså gjort ett högst ovetenskapligt test med en liten hög av provlappar som jag tvättat. Jag mätte dem före och efter tvätten. De rosa provlapparna på första bilden är virkade i bomullsgarn, de vita på andra bilden är virkade i vanligt tvåtrådigt ullgarn, samma som det växtfärgade garnet som jag använde till väskan förra året (det fanns ett nystan ofärgat garn i samma påse). Ett ganska strävt stickigt garn, men det blir väldigt lent och mjukt efter tvätten! Jag tvättade alla lapparna i samma maskin i 40 grader tillsammans med några klädesplagg.

Kommentarer:

Bomull krymper ju det också, även om det inte filtar sig som ullen, därför tyckte jag det var vitsigt att ha med det som jämförelse. Proportionerna ändras efter tvätt även med bomullsgarn.

Jag ville också se om det var skillnad på olika maskor, vilket ju tydligt visar sig att så är fallet.

Flerfärgsvirkningen är gjord i bakre maskbågen. liksom slätvirkningen. Med slätvirkning menar jag vartannat varv fasta maskor, vartannat varv aviga fasta maskor. Jag har tagit till mig och översatt Carol Venturas uttryck "flat crochet" som hon använder för samma sak.

Naturligtvis måste man förstå att man inte kan dra för stora slutsatser av ett sånt här litet test, särskilt när det gäller millimetrar och decimaler! Men det kan ge en fingervisning. 

Ullen har tex generellt krympt mer än bomullen, vilket var väntat. Slätvirkningen är lite speciell i det fallet; läser man bredden och höjden för sig så har bomullen krympt mer än ullen på bredden! Men lägger man ihop siffrorna så stämmer det även på slätvirkningen att ullen krympt mer totalt än bomullen.

Det hade varit pedagogiskt om man kunnat se ett mönster, som att tex höga maskor som stolpar stod i motsatsförhållande till riktigt låga maskor som smygmaskor... men så är det ju inte.

Just när det gäller flerfärgsvirkningen ser det i alla fall ut som att i båda fallen har provlappen krympt rätt mycket mer på bredden än på höjden.

Nästa test måste göras med superwashgarn, det ska väl inte krympa alls?

Nu håller jag på med en ny väska av det växtfärgade garn som blev över efter den förra.

Den här gången är bakgrunden ljusare och mönstret mörkare. (Det blålila garnet är från Ullcentrum.) Jag har ritat om mönstret litegrann, gjort slingorna en aning bredare eftersom jag tyckte de bitvis syntes för dåligt mot bakgrunden.

Det har blivit en del sådant här flerfärgsvirkande på slutet. Och jag gör det alltså enligt den nordiska traditionen i bakre maskbågen.

Fick nyligen hem två böcker av Carol Ventura. Varför jag inte skaffat dem förrän nu är endast ett stort förbiseende! Jag har hyllmeter efter hyllmeter med andra virkböcker, men så insåg jag en dag i höstas att jag saknade Carol Ventura. Jag har nämnt henne tidigare på den här bloggen, första gången (tror jag) just i samband med slätvirkningen, då jag skrev att intet är nytt under solen.

Jag har alltså beställt dessa secondhandböcker från Alibris UK. (Det är More tapestry crochet från 2002 och Bead and felted tapestry crochet från 2006. På första sidan i den första boken fick jag också förklaringen till att jag inte hittat hennes första bok om ämnet, som helt enkelt heter Tapestry crochet. Hon publicerade den under sitt flicknamn Carol Norton! Så nu har jag hittat och beställt ett exemplar av den också.) De är skickade från USA! Det var därför de häromdagen damp ner i min brevlåda, några månader efter beställningen. Det kändes lite spännande första gången jag gjorde en sådan beställning, och innan den anlände hit hann jag naturligtvis glömma bort den flera gånger om. Men eftersom det har funkat så har jag fortsatt att köpa gamla böcker på det sättet, från här och där i världen.

Man kan ju flerfärgsvirka på olika sätt, jag har provat flera. Carol Ventura använder sig av fasta maskor om båda maskbågarna. I boken visas flerfärgsvirkning i bakre maskbågen som exempel från Europa, närmare bestämt Schweiz, i den historiska bakgrunden. Sedan använder alla hennes mönster den andra varianten, att virka om båda maskbågarna. Det finns fördelar och nackdelar med båda! Hon verkar inte uppskatta den vågräta tråden som blir synlig i maskans överkant när man gör på det här "europeiska" sättet. OK, jag ser den också (som i bilden ovan). Men det finns en fördel med den här metoden, nämligen att man kan få virkningen rätvinklig. Att göra på det andra sättet blir alltid lutande, och mönstren i hennes böcker är anpassade efter den lutningen. 

Jag gjorde ett sånt anpassat mönster en gång:

(Fler bilder här!)

Men den här gången vill jag ha rätvinklighet.

Tema ljus

Visst är det något särskilt med ljus som lyser genom en virkning?

Det kan vara ett värmeljus eller det kan vara solen!

Gardiner är kanske inte något som vi virkar så mycket nu för tiden, och kanske inte lampslöjor, men man måste ändå förstå att de som gjort det en gång i tiden gjorde det för att de också ville se ljuset sila genom ett mönster!

Utbudet av tips och mönster på enkla ljuslyktor att virka är stort. Jag googlade och fann en hel hög, olika modeller, och jag avhåller mig från att tipsa om något som skulle vara mer intressant än de andra. Det finns mycket att välja på. På bilden ovan är det en västerbottensstjärna som jag lite slarvigt (ser jag nu) virkat runt en burk. Jag håller på med ett större projekt av västerbottensstjärnan och det jag gjort en ljuslykta av är en del av min provlapp! Hoppas kunna visa något resultat så småningom.

Bilderna nedan är inte mina alster, utom den sista då, men i alla fall bilder på ljus som silar genom en virkning.

Sista bilden är en trekantsjal som jag virkade och sedan satte upp som gardin (se här). Den är den enda av sakerna på dessa bilder som jag är riktigt ansvarig för själv.

Virkad korg

Länge har jag velat virka någon form av korg eller låda. Alltså något som är stadigt och står för sig själv. Jag har provat att virka med trasor - men det är ju så förtvivlat tungt för händerna! Jag har aldrig orkat slutföra en hel grej. 

För länge sedan virkade jag en rund matta av trikåtrasor. Den blev väldigt tung. Inte så snygg heller, väldigt ojämn. 

Jag vet att man kan köpa trikågarn, och någon gång kanske jag gör det. Men just nu har jag gjort mig en korg ändå! Av kraftiga bomullstrasor (sönderrivna lakan) och vanliga restgarner i blandade material. Jag har helt enkelt virkat garnet runt omkring en kärna av trasor.

Jag klippte och rev ett trasigt påslakan till långa remsor, 8-10 cm breda. Virkade sedan runt tygremsan med 4-5 blandade garntrådar och en 5 mm virknål. Det blir helt stadigt!

Jag mönstrade också precis på vanligt sätt genom att virka in en färg i taget tillsammans med tygremsan.

(Läs också här om min korg med handtag!)

Mysteriet med ullgarnets krympning

Att ullgarn krymper när man tvättar det är väl inget mysterium, det är ju välbekant. Vi använder ju också effekten medvetet som en teknik för att filta virkade alster. (Ja, stickade också om man är lagd åt det hållet.) 

Jag hade en hel kasse med växtfärgat garn i alla möjliga kulörer. Små kvantiteter av de flesta färger - ja ni vet såna där prover som man gör när man går på kurs. Och så ett par färger som fanns i lite större mängd, ett eller två nystan av dem.

Av dessa garnprover blev det en väska. Som vanligt är den ett resultat av min vana att delvis planera mitt jobb, delvis improvisera! Jag ritade upp ett mönster (motsvarande de gula slingorna) och sedan började jag virka. Bakgrunden fick randas allt eftersom, de små minihärvorna räckte till ett och ett halvt eller två varv per färg.

Hela väskan är gjord i flerfärgsvirkning i bakre maskbågen. Det mörkblå garnet tillhör inte de växtfärgade utan var ett köpt ullgarnsnystan som jag tyckte komplementerade de andra färgerna perfekt.

Sedan klippte jag ett foder ur en gammal grårandig kjol som jag själv haft för flera årtionden sedan! (Bilden ovan är tagen lite tidigare än de andra, som ni ser innan snön kom, men nu har vi riktig vinter här i Västerbotten!)

Den som framför allt skrivit om flerfärgsvirkning (på engelska) är Dr. Carol Ventura. Hennes sida om flerfärgsvirkning (tapestry crochet) finns här. Hon är inte bara virkare, hon är doktor också: Professor Emerita of Art. Hon har rest världen runt och studerat flerfärgsvirkning i alla världsdelar! 

En pedagogisk och tydlig video hur man gör finns här på Youtube.

Se också Carol Venturas beskrivning av "flat tapestry crochet"! Det är en teknik som får ett liknande resultat som det jag får med mina så kallade aviga maskor. Jag skrev om detta 2011.

Hur var det då med mysteriet? Jo jag visste ju i förväg att väskan skulle krympa, och det var ju själva poängen. Att den skulle bli tätare och lite stadigare. Men jag hade inte helt koll på exakt hur den skulle krympa. Lika mycket på bredden som på höjden? Nej - det var just grejen! På bredden krympte den från 50 cm (eller 100 runt om) till 44 cm (88 runt om). På höjden krympte den inte alls! Snarare tyckte jag den hade ökat en halv centimeter efter tvätten (från 26,5 till 27 cm).

Detta måste undersökas vidare...

Smygmaska med omslag

Virkningens variationsrikedom tycks inte ha några gränser. Inte heller min fascination för olika maskor och deras användningsområden! Den senaste i raden är smygmaskan med omslag, som jag nämnde lite i förbigående förra veckan. (Den jag använt till den grå halsduken.)

Förutom den här halsduken har jag gjort en vit och grå halstub, första bilden, och en smal-sjal, nedan.

Halstuben: den består helt enkelt av två fyrkantiga stycken, hopvirkade i sidorna, men inte ända ner utan det är lämnat ett litet sprund på var sida.

Ja, jag vet, jag har hållit mig till en lagomt trist grå färgskala, men poängen med den här virkningen är ju reliefeffekten.

Hur gör man då? Gör ett omslag, stick nålen i nästa maska, hämta garn och dra upp en ögla, dra den sista öglan genom de båda första öglorna på nålen. Det är detta att man inte gör något ytterligare omslag utan drar igenom garnet på en gång som gör att den kallas smygmaska.

På engelska kallas den ibland för half double slip stitch och ibland yarnover slip stitch.

Den virkas oftast fram och tillbaka i bakre maskbågen, och det är så man får den här relief-effekten, som ser ut som patentstickat.

Fastän den är en smygmaska kan man relativt snabbt täcka större ytor, helt jämförbart med tex fasta maskor. Nu är det bara att sätta igång och testa!

Små och stora krokar

Virke och virkning hör verkligen inte ihop. Eller? När jag spanar efter virkböcker på Bokbörsen eller Tradera kommer det ofta upp även virkesböcker, ha ha.

Och ibland arbetar jag faktiskt med andra sorts krokar än virknålar, tex med en sån här lyftkrok! (timmersax)  Den är som ett sorts löst handtag som man kan haka fast en trästock med för att kunna lyfta den. Den använder jag när jag hjälper min man i skogen, tro't eller ej.

Den är givetvis bra mycket större än någon av mina virknålar, även om jag har en förkärlek för att virka med stora virknålar. De här bambuvirknålarna, nedan, är de som jag använt mest på sista tiden. Dvs till mina smygmaskprojekt; jag virkar ju ibland andra saker också, och då använder jag helt vanliga smala virknålar.

Älskar faktiskt bambuvirknålarna! Köpte ett helt set för ett tag sedan. Ett par stycken hade jag väl dessförinnan (de ljusare), så jag visste att jag tyckte om dem. 

Se det fina tumgreppet en bit ner från kroken räknat.

På bilden syns också att jag spetsat till de flesta nålarna för att få den eftertraktade formen anpassad för smygmaskvirkning. Det är verkligen så enkelt att göra det med just dessa bambunålar! De har en riktigt bra form redan från början.

På min sida om smygmaskvirkning visar jag hur man kan slipa till en virknål till perfekt form. Där gör jag det på ett ganska dåligt utgångsmaterial - men med en av de här bambuvirknålarna är det bara lite sandpapper på sidorna som behövs.

Varför kallar man dem ens för nålar, när de är upp till centimetertjocka och faktiskt helt nål-olika?!

På engelska heter de ju hook, alltså verkligen krok. 

Jag förstår naturligtvis att när virknålarna används att virka spetsar med så är det fråga om smala spetsiga verktyg, ja, alltså mer nål-lika än de tjocka träpinnarna som jag använder.

I  Encyklopedia of needlework (Therese de Dillmont, 1886) används faktiskt båda orden hook och needle om virknålen "Hooks, or needles, as they are generally called" står det där. Vidare att de som ska användas till tjockt ullgarn eller bomull är gjorda av trä, ben eller sköldpaddsskal, och de smalare av stål för finare tråd.

Det är väl bara sköldpaddsskalet som bytts ut mot plast nu för tiden då. Tur för sköldpaddorna.

Smygmaskvirkat på sistone:

En mössa. Ja, det är inte exakt densamma men den påminner om mitt allra första publicerade smygmaskvirkningsmönster "Manfreds hat". Det finns på ravelry på engelska. Min ambition är att  skriva ner dessa mönster på svenska. Det är det jag jobbar på, men hur lång tid ska det ta?

Jag har också virkat en halsduk. Här har jag använt mig av smygmaska med omslag. (Half double slip stitch eller yarnover slip stitch - googla gärna på de orden.)

Till slut måste jag också få visa lodjursmössan jag virkade åt barnbarnet! Den är jag mest stolt över.

Virksymboler

När började vi använda symboler i virkbeskrivningar? En intressant fråga som jag nyss fick anledning att ställa mig. Jag blev tvungen att genomsöka mitt virkbibliotek för att eventuellt komma svaret på spåren.

Jag älskar ju de där symbolerna. Många mönster är mycket lättare att följa bildledes än textledes så att säga. I texten tappar man lätt bort sig bland upprepningar och förkortningar.

Minns att det var i den här boken jag själv såg dem för första gången. Den heter Virkboken, författare Heidi Fuchs och Maria Natter, utgiven av Ica bokförlag. Det är en översättning från tyska ("Häkeln") med copyright 1986.

Symbolerna är lite mer "teckningslika" i den här boken än de vi använder idag, alltså mer som om man helt enkelt ritat av maskan på ett förenklat sätt. Tex har alla maskor en oval ring som överkant, där vi idag bara ser ett rakt streck (ibland inte ens det). Jag har alltid tänkt mig att symbolerna senare förenklades till de former de har idag, men egentligen fanns de enklare formerna redan tidigare (som det nu visat sig).

James Walters använder sig också av de här symbolerna. Den bok jag äger - Crochet workshop - är ett nytryck men kallas för "unabridged republication of the work originally published in 1979".

Den här boken är märkvärdig på många sätt! Den avslöjar hemligheter och detaljer som sällan berörs i andra virkböcker alls. Matematiska beräkningar och liknande. Bilderna är små och svartvita, han har verkligen sett till att få med så mycket som möjligt på de 250 sidorna. Den är en skatt.

Virksymbolerna är handritade - ser ut ungefär så som jag själv brukar rita dem.
 

På svenska har jag hittat den här boken som faktiskt använder sig av symboler. Här är fastmaskan en trekant och luftmaskan ett streck, men bilderna är helt begripliga och går att följa. Boken heter Virkboken, författarna Ellen Tűrkis och Sanna Dammann, bokförlaget Prisma. Ja, det är en översättning från tyska igen.

Utgivningsåret är 1977.

Jag har tre japanska böcker som är fulla av symboldiagram. På grund av språket är det lite svårt att tvärsäkert avgöra årtalet på dessa, men jag tror att de är från 70-talet. Bland alla japanska tecken har jag hittat copyrightsymbolen © tillsammans med   '75  respektive  '76.  Jag tolkar det som att böckerna är från 1975 och 1976. 

Till sist har jag hittat Stora stick- och virkboken (Schachenmayr). Den använder sig i stort sett inte av symboler, men med ett undantag. Ett mönster som tydligen tjänade på en visuell förklaring beskrivs jämte texten med ett diagram. Ett streck för en stolpe, en cirkel för en luftmaska. Den som ritade det diagrammet, kom hon eller han på det själv eller hade hen sett något liknande någonstans?

Även denna är en tysk översättning. 

Det tyska originalet är från 1968. 

Så långt kom jag bland böckerna. Jag har även en del virkmagasin och tidskrifter som jag inte har genomsökt men antar att mönstren i dem följer virkböckerna i stil och form.