Korg med handtag

I vintras virkade jag en korg och det var så roligt att nu har jag gjort en till! Denna har handtag så att jag kan bära omkring saker i den. Jag ska visa med en liten bildserie hur jag gjorde handtaget. Själva korgen är gjord på samma sätt som den förra: Jag har klippt decimeterbreda remsor av ett kasserat påslakan och virkat runt det med garn.  Här är inlägget om den första korgen.

Till handtaget klippte jag tre remsor knappt en meter långa. När korgens botten var lagom stor virkade jag in dem i tre maskor i yttersta varvet. 

Remsornas andra ändar virkades fast i bottenplattans andra sida. 

Sedan virkade jag korgens sidor runt runt. För varje varv virkades handtagen fast när jag passerade dem. Som kanske framgår av den här bilden råkade ändarna hamna på utsidan av korgen. Om man vill ha dem inåt får man vända tygremsorna åt andra hållet när man först virkar fast dem.

Korgens insida efter några varv. Det är garnet som går från en maska till nästa (på virkningens baksida) som jag lagt bakom handtaget/tygremsorna varje gång. 

När sidorna sedan var färdiga virkade jag vidare direkt ut på handtaget, först med det ljusa garnet som jag virkade runt mittenremsan, sedan med det mörkare garnet runt remsorna på ömse sidor.

Så här ser korgens insida ut färdig. Jag ville ha handtaget fäst så här långt ner för att det skulle kännas stadigt och hålla för lite tyngd! Inte bara sys fast i överkanten eller något sådant.

Och så här ser det ut på utsidan där handtaget är fäst.

Korgen är helt stadig och står för sig själv - handtaget likaså!

Rutiga tofflor

Rutiga tofflor!

Många har säkert stickat sådana, jag har provat att smygmaskvirka några par.

Det är ett jättebra projekt för att få användning för sina restgarner, och samtidigt öva på smygmaskvirkning.

Så här gjorde jag:

Garn: sockgarn, blandade sorter, ca 100 g behövs till ett par

Virknål 7 mm

Jag virkade med två trådar tillsammans, någon gång faktiskt tre då jag tyckte garnen var alltför tunna. Har man raggsocksgarn kan man nog virka med en tråd.

Varje ruta är 15 maskor bred och 19 varv hög, varje ruta ska vara ca 9x9 cm. Jag provade både smygmaskor i främre maskbågen och i bakre. Dvs jag virkade ett par tofflor helt i främre maskbågen och ett par helt i bakre. De blev ganska lika, men möjligtvis föredrar jag ändå de som är virkade i främre, de andra är jättefluffiga, sitter lösare på foten.

Virka alltså rutor enligt bilden ovan. Man kan virka ruta nummer två direkt på ruta numer ett, och fortsätta så tills man har en lång remsa bestående av sex rutor. De sista två virkas sedan på andra ledden, så som syns på bilden, en åt höger och en åt vänster.

Jag sparade en trådände både i början och i slutet av varje ruta för att sy ihop dem med.

Hur man monterar dem till en toffel kan man se på denna video från Drops!

Simsalabim så blev den långa remsan en toffel!

Jag la till ett moment på slutet, nämligen att även sy ihop de två rutorna som går upp på benet. Då blir det ingen "krage" som viker sig utåt utan mer likt en socka. Det där är väl personligt vad man gillar.

Längst upp - ett par virkade i främre maskbågen.

I mitten på högra kanten - ett par virkade i bakre maskbågen.

Längst ner - ett par i barnstorlek, eller i alla fall för små för mina fötter storlek 39. Dessa var första försöket, dem gjorde jag med 8 cm stora rutor. 

Alla tre paren är stretchiga så de passar flera storlekar. Men ska man göra i herrstorlek (vilket jag inte provat) får man nog lov att gå upp till 10 cm stora rutor. 

Höjden av långsamhet

 

Måste få visa att jag fått den andra växtfärgade väskan klar. Ja det är nog två månader sedan - allt utom fodret. Men nu, till slut, fodrad och klar. 

Som jag alltså nämnt tidigare så gjorde jag denna av det växtfärgade garn som blev över efter att jag virkat den förra väskan, den som jag gjorde i höstas. Till den hade jag tagit de färgstarkaste garnerna - vad som var kvar var alltså nu de grådaskiga, beigeaktiga, tråkiga...

Jag började med en rund botten och fortsatte sedan att virka runt runt. Den lila färgen är från lysticka, den härrör från en kurs i svampfärgning som jag själv deltog i för ett par år sedan.

Till mönstret på sidorna kombinerade jag allt det beigeaktiga med ett mörkblått ullgarn, som inte fanns bland det växtfärgade.

Tvättade alltihopa i maskin precis som förra gången.

De smygande färgövergångarna (eller åtminstone försöken till dem) har jag åstadkommit genom att virka med två färger samtidigt, och byta den ena först och den andra sedan, aldrig samtidigt.

Handtagen är gjorda efter min justerbara modell, kort eller lång vilket som passar bäst för stunden.

Så var det fodret då. Ville gärna ha något blått. Så vad hittade jag i mina gömmor? Detta handtryckta med mönster av kundvagnar! Jag har själv tryckt det någon gång på åttitalet.

Höjden av långsamhet: garnerna växtfärgas av min mamma, lagras av henne i några årtionden, ärvs av mig, virkas, filtas, och fodras till slut med ett tyg som jag handtryckt med screentryck ungefär vid samma tid som mamma färgade garnet. Som alltså legat ungefär lika länge... Då kan man väl tolka kundvagnarna som en ironisk kommentar till konsumtionssamhället?

Virkad västerbottensdräll

Ända sedan i vintras har jag kämpat med en virk-idé som nu börjar klarna... Idén är att göra min egen virkade tolkning av ett vävmönster som kallas västerbottensdräll. Det vävda originalet syns här nedan och min virkade version i bilden ovan.

Första försöket tyckte jag blev lite stort. För många maskor per yta liksom, det borde inte behövas så många. Jag ville tajta ihop mönstret. Bilden är från februari! Jag ute på skidor, väskan i perfekt färgmatch med omgivningen.

Hela mönstret är här virkat med fasta maskor i bakre maskbågen, som enligt den gamla nordiska traditionen.

Andra försöket blev aldrig fotat ordentligt innan jag gav bort väskan. Och här var det visst botten som var viktigast när jag tog bilden... 

På den här väskan provade jag flera olika sätt att virka. 

Blev inte nöjd förrän jag hittat på den lilla fyrkantiga maskan som syns i det översta partiet, det som har en ljusare blå färg.

Så här ser den ut, min tvåbenta maska. Inte lika taggig i kanterna som den vanliga flerfärgsvirkningen med fasta maskor. Ingen lutning åt ena eller andra hållet heller.

Försöker nu skriva ett mönster för den här sista väskversionen!

På spaning efter den tid som flytt

Alla dessa dukar!

Så tänker jag när jag sitter och bläddrar i gamla virkböcker. Jag har snöat in på ett visst mönster och har nu bläddrat igenom en stor del av min samling av gamla virkböcker i jakt på detta specifika mönster. Hundratals bilder av andra virkade dukar passerar framför min syn. Alla dessa dukar. Fanns det utrymme för dem i något hem en gång? Eller virkades de (som jag tror) mest för att det är så roligt att virka? Själv har jag aldrig gjort det, virkat dukar. Men den här mängden av mönster! Den fascinerar mig. 

Efter en stunds bläddrande och tittande på dessa bilder förflyttas jag liksom bakåt i tiden. Särskilt där det finns interiörbilder och inte bara virkade dukar. För att inte tala om bilder med människor...

När det gäller just det här mönstret som jag nu fått på hjärnan började det med att jag tyckte jag såg samma dukar "överallt". Dvs hemma hos de olika vårdtagare jag arbetar hos i mitt arbete i hemtjänsten. Inte alltid exakt samma heller, men variationer på samma tema. Olika storlekar, ibland en liten fyrkantig duk, ibland en hel löpare.

Ja, och bland min mammas efterlämnade grejer hittade jag dem ju också. (Första bilden och sista bilden. Om man tittar noga ser man att de hör ihop, de har samma mönster i mitten.)

Det gemensamma är en fyrkantig innerdel som inramas av runda, luftiga, skira bågar (=spindelnät!) placerade på hörnen,  och mellan bågarna trappstegsformade trekanter av stolpgrupper.

Den fyrkantiga innerdelen kan dekoreras eller utsmyckas på olika sätt, och ibland är en bara ett enkelt rutmönster.

I bok 5 av Virka-serien finns den som tallriksmellanlägg, där i sin enklaste form, en liten knubbig fyrkant. Ser kanske ut så för där är den virkad med ett något tjockare garn. 

Och till slut hittar jag - inte svaret jag söker, men början till en ledtråd i alla fall. Det är i Virka stjärnor 7, Året Runts handböcker 2 från 1973. Där står det att den heter Spindeludd och att den skulle vara från 1800-talet.

Är det någon som vet något mer så vill jag gärna veta! 

 

Här har jag hittat beskrivningar (olika versioner och varianter av mönstret):

Virka 5, Semic, Åhlen & Åkerlunds förlag, IngerLise Skjöldebrand. Liten fyrkant, kallas Tallriksmellanlägg.

Virka stjärnor 7, Året Runts handböcker 2,Semic i samarbete med Året Runt, IngerLise Skjöldebrand. Här är den en löpare och kallas Spindeludd.

Nygamla virkningar, Mölnlycke sytråd AB, ett tunt häfte med 6virkmönster.  Här står också namnet Spindeludd och finns samma mönster som i Virka stjärnor.

Marks Dukar och löpare, Gustaf Werner AB, Ing-Marie Jerlov. Här finns en lite större duk.

Virka spetsar, en idebok, Rabén & Sjögren. Här finns faktiskt en sexkantig duk med namnet Solfjäder. Spindelnätskanten är dock lätt igenkännlig.

Floral crochet, Mary Carolyn Waldrep, Dover Publications. Mönstret är på engelska. En irländsk tredimensionell ros i mitten, och sirliga, riktigt tunna och fina spindelnät på kanterna.

Rapport

I höstas virkade jag en väska i ullgarn som jag filtade i tvättmaskin. Jag visste att den skulle krympa, men blev förvånad över att den inte krympte lika mycket på höjden som på bredden. Siffrorna var från 100 till 88 cm (12%) på bredden men ingenting alls på höjden! Proportionerna ändrades alltså. Det spelar ju mindre roll när det gäller en väska, men sämre om man vill göra ett plagg. Jag tänkte inte på det då, men har funderat mer sedan dess - ett annat minne har dykt upp ur hjärnans dammiga arkiv. Virkade en kofta/jacka till en kompis för ett par år sedan. Då erfor jag samma sak! Otroligt att jag inte tänkte på det, men har väl förträngt incidenten. Jag hade virkat den med framstycke, bakstycke och ärmar, sytt ihop och sedan tvättat. Ärmarna satt i 90 graders vinkel mot framstycket och bakstycket, vilket inte gick ihop då delarna krympt på sitt asymmetriska sätt.

Nu har jag alltså gjort ett högst ovetenskapligt test med en liten hög av provlappar som jag tvättat. Jag mätte dem före och efter tvätten. De rosa provlapparna på första bilden är virkade i bomullsgarn, de vita på andra bilden är virkade i vanligt tvåtrådigt ullgarn, samma som det växtfärgade garnet som jag använde till väskan förra året (det fanns ett nystan ofärgat garn i samma påse). Ett ganska strävt stickigt garn, men det blir väldigt lent och mjukt efter tvätten! Jag tvättade alla lapparna i samma maskin i 40 grader tillsammans med några klädesplagg.

Kommentarer:

Bomull krymper ju det också, även om det inte filtar sig som ullen, därför tyckte jag det var vitsigt att ha med det som jämförelse. Proportionerna ändras efter tvätt även med bomullsgarn.

Jag ville också se om det var skillnad på olika maskor, vilket ju tydligt visar sig att så är fallet.

Flerfärgsvirkningen är gjord i bakre maskbågen. liksom slätvirkningen. Med slätvirkning menar jag vartannat varv fasta maskor, vartannat varv aviga fasta maskor. Jag har tagit till mig och översatt Carol Venturas uttryck "flat crochet" som hon använder för samma sak.

Naturligtvis måste man förstå att man inte kan dra för stora slutsatser av ett sånt här litet test, särskilt när det gäller millimetrar och decimaler! Men det kan ge en fingervisning. 

Ullen har tex generellt krympt mer än bomullen, vilket var väntat. Slätvirkningen är lite speciell i det fallet; läser man bredden och höjden för sig så har bomullen krympt mer än ullen på bredden! Men lägger man ihop siffrorna så stämmer det även på slätvirkningen att ullen krympt mer totalt än bomullen.

Det hade varit pedagogiskt om man kunnat se ett mönster, som att tex höga maskor som stolpar stod i motsatsförhållande till riktigt låga maskor som smygmaskor... men så är det ju inte.

Just när det gäller flerfärgsvirkningen ser det i alla fall ut som att i båda fallen har provlappen krympt rätt mycket mer på bredden än på höjden.

Nästa test måste göras med superwashgarn, det ska väl inte krympa alls?

Nu håller jag på med en ny väska av det växtfärgade garn som blev över efter den förra.

Den här gången är bakgrunden ljusare och mönstret mörkare. (Det blålila garnet är från Ullcentrum.) Jag har ritat om mönstret litegrann, gjort slingorna en aning bredare eftersom jag tyckte de bitvis syntes för dåligt mot bakgrunden.

Det har blivit en del sådant här flerfärgsvirkande på slutet. Och jag gör det alltså enligt den nordiska traditionen i bakre maskbågen.

Fick nyligen hem två böcker av Carol Ventura. Varför jag inte skaffat dem förrän nu är endast ett stort förbiseende! Jag har hyllmeter efter hyllmeter med andra virkböcker, men så insåg jag en dag i höstas att jag saknade Carol Ventura. Jag har nämnt henne tidigare på den här bloggen, första gången (tror jag) just i samband med slätvirkningen, då jag skrev att intet är nytt under solen.

Jag har alltså beställt dessa secondhandböcker från Alibris UK. (Det är More tapestry crochet från 2002 och Bead and felted tapestry crochet från 2006. På första sidan i den första boken fick jag också förklaringen till att jag inte hittat hennes första bok om ämnet, som helt enkelt heter Tapestry crochet. Hon publicerade den under sitt flicknamn Carol Norton! Så nu har jag hittat och beställt ett exemplar av den också.) De är skickade från USA! Det var därför de häromdagen damp ner i min brevlåda, några månader efter beställningen. Det kändes lite spännande första gången jag gjorde en sådan beställning, och innan den anlände hit hann jag naturligtvis glömma bort den flera gånger om. Men eftersom det har funkat så har jag fortsatt att köpa gamla böcker på det sättet, från här och där i världen.

Man kan ju flerfärgsvirka på olika sätt, jag har provat flera. Carol Ventura använder sig av fasta maskor om båda maskbågarna. I boken visas flerfärgsvirkning i bakre maskbågen som exempel från Europa, närmare bestämt Schweiz, i den historiska bakgrunden. Sedan använder alla hennes mönster den andra varianten, att virka om båda maskbågarna. Det finns fördelar och nackdelar med båda! Hon verkar inte uppskatta den vågräta tråden som blir synlig i maskans överkant när man gör på det här "europeiska" sättet. OK, jag ser den också (som i bilden ovan). Men det finns en fördel med den här metoden, nämligen att man kan få virkningen rätvinklig. Att göra på det andra sättet blir alltid lutande, och mönstren i hennes böcker är anpassade efter den lutningen. 

Jag gjorde ett sånt anpassat mönster en gång:

(Fler bilder här!)

Men den här gången vill jag ha rätvinklighet.

Tema ljus

Visst är det något särskilt med ljus som lyser genom en virkning?

Det kan vara ett värmeljus eller det kan vara solen!

Gardiner är kanske inte något som vi virkar så mycket nu för tiden, och kanske inte lampslöjor, men man måste ändå förstå att de som gjort det en gång i tiden gjorde det för att de också ville se ljuset sila genom ett mönster!

Utbudet av tips och mönster på enkla ljuslyktor att virka är stort. Jag googlade och fann en hel hög, olika modeller, och jag avhåller mig från att tipsa om något som skulle vara mer intressant än de andra. Det finns mycket att välja på. På bilden ovan är det en västerbottensstjärna som jag lite slarvigt (ser jag nu) virkat runt en burk. Jag håller på med ett större projekt av västerbottensstjärnan och det jag gjort en ljuslykta av är en del av min provlapp! Hoppas kunna visa något resultat så småningom.

Bilderna nedan är inte mina alster, utom den sista då, men i alla fall bilder på ljus som silar genom en virkning.

Sista bilden är en trekantsjal som jag virkade och sedan satte upp som gardin (se här). Den är den enda av sakerna på dessa bilder som jag är riktigt ansvarig för själv.