Väskans andra sida

Till slut har jag färdigställt min gröna väska. Det ena som fattades på väskan var att fodra insidan, det andra var att sätta dit ett ormhuvud i änden på den långa slingan - så att den blev en orm! Nu kan man följa ormen från huvud till svans runt hela väskan! Själva huvudet virkade jag löst för sig och sydde fast. Tungan tvekade jag om först, men mitt smakråd syjuntan var säker på att den skulle vara med. Och när man tittar på den nu: utan tungan skulle man inte ens vara säker på att huvudet verkligen hörde till en orm, utan kanske det kunde vara en fågel - en svan?

Fodret är ett randigt svart och grått bomullstyg, som tills jag satte saxen i det var en kjol... Inga utsvävningar när det gäller fodret - inga små sidofickor, knappar, dragkedjor eller andra finesser blev det den här gången.

 

 

 

Sommarvirkningar på gång?

Fågelskådning: jag var med Jägarn och sonen/Datanörden och studerade sångsvanarna som kommit till ån där vattnet är öppet. Minst femtio svanar räknade vi till på påskdagens kväll. De låg allihop så där rofyllt i vattnet medan solen sjönk på himlen. Hela tiden hördes ett lagom lågmält och väldigt trevligt kacklande, som steg lite i volym när vi råkade komma för nära.

En del är inte vita utan mer grå, jag tror det är ungarna från förra året.

Nu tänkte jag skriva några virkrelaterade rader också. Några bilder blir det inte, det finns ingenting att visa så ni får titta på svanarna.

Med tanke på hur sur jag blev över Kristin Omdahls fantastiska bok med fantastiska mönster  och nya revolutionerande teknik etc etc... så vet jag inte om alla inser hur glad jag verkligen blir när jag då och då får en antydan att någon läst vad jag skrivit, följt en länk, fått en idé eller rent av försökt virka efter ett mönster jag lagt ut här. Inte för att de är så överväldigande många, mina mönster. Jag vill rikta ett tack till alla som hört av sig på ett eller annat sätt, muntligt eller skriftligt, direkt eller indirekt, och talat om att de hittat ett eller annat litet korn här i virkstaden!

En otrolig upplevelse jag fått vara med om var att plötsligt (ute i "verkligheten") få se ett cykelsadelskydd med en blomma på - mitt mönster - och ägaren säger "min mamma hittade mönstret på internet"! Hur overkligt och speciellt känns inte det?

Och så får jag en känsla av att det finns några människor där ute som just nu håller på och virkar shorts - med tanke på vilken trafik jag haft på shorts-sidorna nu under våren. Ja sommaren kommer väl i år också får man hoppas, så varför inte!
Dock orkar jag själv inte engagera mig mera i de där shortsen nu så här ett år senare. Jag minns inte ens varför jag gjorde två versioner av mönstret eller vad som är skillnaden mellan dem. Mönstret finns här för var och en som vill försöka sig på det - men jag tar inte ansvar för att räkna ut större eller mindre storlekar eller annat liknande. (Fel och obegripligheter har jag lovat att rätta till bara jag får veta om dem!)

Inte heller kan jag ta på mig att virka några shorts på beställning. Jag har fått flera förfrågningar och jag är ju en som ogärna säger nej - till det ena eller det andra. Men till detta måste jag säga nej, jag skulle inte få göra annat än virka shorts om jag skulle gå med på det.

Att jag gjorde det första paret på beställning var ju för att det innehöll en kreativ utmaning! Jag hade inget mönster att gå efter och det spännande momentet var just att tänka ut hur jag skulle göra.

Att göra en till av samma har jag ju så svårt för att jag till och med har svårt att få ihop ett par - tex två vantar eller två ärmar på en tröja: Jag är tvungen att göra dem parallellt, lite på den ena, lite på den andra osv tills båda blir klara samtidigt! Jag är säker på att jag sagt detta förr, och det är fortfarande sant.

Så tyvärr kan jag inte göra på något annat sätt när det gäller detta.

Den tredje från vänster, den med lång vit hals, är inte det den som brukar bo hemma hos oss i våran sjö?

Nästan en väska

 Inte färdig, men en bra bit på väg i alla fall är den gröna väskan, som ute i solljuset ser ut att nästan inte ha nån färg alls!

Handtagen är dubbelvikta och även överkanten: nervikt två centimeter och fastsydd på insidan - så blir kanten stadig, slät och fin!

Jag har också förfinat sättet att göra böjarna som jag tidigare var missnöjd med. Kanske är det mest jag själv som ser det men det är faktiskt en liten skillnad mellan böjarna på de nedersta varven och de längst upp på väskan, de sist gjorda ser något bättre ut än de första. Så värst mycket rundare ser de ju inte ut, det var vad jag klagade på, men de är i alla fall skarpare avskilda från "underlaget"/bottenfärgen. Jag brydde mig inte om att ändra något på det jag redan hade gjort - det är ju bara jag själv som ska ha väskan (den passar perfekt till körpärmen). Som vanligt och precis som mina andra virkningar är den här mest som en övning där jag bara provar olika saker. (Man kan ju fråga sig vad man tränar inför - när kommer OS liksom? - Men det är som att det är en drivkraft i sig att ständigt utöka sin förmåga.)

Det som inte är färdigt är en detalj på väskans andra sida, jag hoppas kunna fixa den snart.

Annars är det mycket icke-virkning nu, mycket jord under naglarna och så.

Samt virkning av hemliga projekt.

Så passar jag på att önska alla en

GLAD PÅSK!!!

 Jag virkar inga ägg eller kycklingar, ska i stället försöka städa undan det värsta skräpet, hundhår, katthår och blomjord från golven innan min mamma kommer hit...

Bara en till... nu igen

Vårtecken: Orrspel hör jag varje morgon! Igår kom kråkan hit, och två sångsvanar flög förbi och tutade som för att annonsera sin ankomst. När de såg att inget öppet vatten fanns på sjön flög de vidare... eller tillbaka därifrån de kom antar jag. 

 

 Jag har gjort ett halsband som matchar mitt blom-armband och ett armband som matchar mitt knappdekorerade halsband. Det blir som med de virkade knapparna - bara en till, bara en till... Kan inte låta bli att testa vidare.

Äkta juveler

Halsband: fantasier kring dragkedjedrag.

Armband: bara virkat.

 Idag har solen strålat från en blå himmel. På morgonen var vi ute, jag och Jägarn, och gick på snön - ja i och för sig följde vi ett skoterspår, men det var inte långt från möjligt att gå direkt på skaren! Bara här och där gav ytan vika så man föll igenom. Sedan sökte jag förgäves efter de tovade sittunderlagen jag gjorde ifjol för att kunna sitta ute i solen. Fattar inte var jag har gjort av dem. Jag tog ett vanligt köpt sittunderlag, i brist på bröd får man äta kaka, och inget fel på det var det förstås, men däremot att det blåste, så det blev hur som helst ingen lång sittning i solen.

 Men det kommer väl fler soliga dagar får man hoppas!

Har fantiserat kring några olika virkade smycken. Dragkedjedragen har intresserat mig sedan jag gjorde ett halsband av ett sådant förra året, och sedan dess har jag sparat ihop några stycken för att ha och experimentera med. Till slut kommer jag kanske att komma på något riktigt snyggt sätt att kombinera dem med virkat! De är ju redan som smycken genom att de har lite tyngd och dinglar.

 Armbandet är bara virkat. Eller för resten, det är virkat med min seamless crochet technique... Alltså med en enda tråd utan skarvar. Nå nå men nu tänker jag inte gräva i det där mer. Inte orda mer om det.

 

Ikväll ser jag fram emot sista avsnittet av Äkta människor. Tycker den serien har en hel hög med komiska poänger. Människorna är så mänskliga. Robotarna, hubotarna, kanske också är lite väl mänskliga kan man säga, men just hur människorna beter sig och tänker och tycker, det tycker jag de har fått fram så träffsäkert. De är så fulla med fel och brister, så irrationella och mänskliga. De byter åsikt allt efter hur det gagnar dem själv. Det finns massor av paralleller med alla möjliga delar av vårat verkliga mänskliga samhälle, jag har skrattat mycket åt de tidigare avsnitten.

Och ikväll ska vi få se hur det går med alltihopa!

Siri solar. Hon kan ligga direkt på snön, hon! Behöver inget sittunderlag.


.

Lite virkat

Virkas det nånting i den här virkstaden nån gång? Jo det händer förstås även om det varit mycket annat på sista tiden. Jag kan väl visa den här påbörjade väskan. Den är ett projekt som jag haft i huvudet ganska länge, och nu till slut startat med. Den är grå, grön och vit, och virkas i soft cotton bomullsgarn.

Det är alltid spännande att överföra en vision som finns inne i huvudet till en fysisk sak. Tex att se hur ett ritat mönster gör sig som virkat. Det här mönstret har jag ritat på rutat papper som jag hela tiden måste ha framför mig och titta på när jag virkar. Ja ok inte exakt hela tiden förstås men titta ner då och då i alla fall. Varför blir alla mina projekt just såna som behöver dessa stora mönsterpapper (i det här fallet en gånger en halv meter)? Det gick åt typ ett halvt kollegieblock med skisser innan jag hade fått till det som jag ville. Nu har jag kommit till en punkt då jag funderar på om jag verkligen ska genomföra hela mönstret som det var tänkt från början, eller om jag ska ge upp och avsluta det på nåt förenklat sätt. Det ser nämligen inte riktigt ut som jag tänkt mig. Det gör det nästan aldrig, men oftast duger det ändå på ett ungefär. Den här gången vet jag inte.
De vita ränderna är virkade med reliefstolpar, på samma sätt som mönstret på både sjalen och mössan i "eldgarnet". Jag tyckte flätmönstret på sjalen blev runt och fint i formen, även fast den såg kantig ut på rutpappret. Ja den är också ett sånt projekt som måste ha ett meterstort papper när jag jobbar på den. Det blir så besvärligt att ta med sig såna projekt tex på syjuntan. Man fyller hela bordet med det där stora pappret. Den är fortfarande inte färdig den där sjalen heller.
Nu tycker jag att de vita ränderna är för kantiga i formen på det här väskprojektet.
Kanske för att den här virkningen är hård stel och tät, sjalen är mer lösvirkad, och stolparna blir inte så spända.

Jag ska låta tiden gå och fundera på saken.

Jag har gjort en till egen virknål - lite smalare än den första. Den här är i björk.

 För att ingen ska tro att det var så himla tvär-enkelt, så visar jag samlingen av eventuellt-blivande-virknålar och burken med halvdana till dåliga exemplar. De sistnämnda borde egentligen kastas.

Det visar sig ibland att en pinne som först ser rak och fin ut blir krokig när den torkar och då är den inget att ha. (Jag formar dom i färskt tillstånd, har fått för mig att det är lättare då.)

 Sen är dom från början sträva och det går trögt att virka med dom och det är först när man använt dom ett tag som dom blir så där släta och glansiga som man vill ha dom.

Den grönaktiga stickningen blev en tröja till sonen. Han ligger gärna på soffan trots att soffan är för liten.

Andra som tycker om att ligga:

Siri.

Hanibal.

.

Virkbok! - ett boktips

Gårdagens solnedgång, visst är det fint.

 

Och dagens solljus.
Idag är det inte lika kallt som igår då vi faktiskt hade ner till -36,9. Det har man som tur är inte behövt prova på så många gånger. Ett år då vi hade liknande temperaturer minns jag att det blev ett stort och långvarigt strömavbrott. Då hann det bli kallt i huset innan strömmen kom tillbaka.

Den gångna veckan har varit mer varierad än vanligt. Jag har hunnit med att vara både till Skellefteå och Umeå. I Skellefteå träffade jag mina "lunch-kompisar" - vi kan väl kalla oss det eftersom vi brukar äta lunch ihop? En kväll fick jag förmånen av en fantastisk konsert med två fantastiska musiker, nämligen bröderna Näsbom, som spelade både Bach och folkmusik på fiol och nyckelharpa. På jobbet har jag hunnit med både medarbetarsamtal med chefen och första delen av en kurs i arbetsteknik. Mycket givande faktiskt. Igår var det meningen att jag skulle ha farit till Umeå igen för ett bonsaimöte, men pga kylan ville jag inte fara någonstans alls.

 .

I Umeå, den dagen jag faktiskt var där, snurrade jag runt och tittade på det ena och det andra, handlade mest till Jägarn, men (nästan) ingenting till mig själv. Sen tänkte jag på allt som jag inte hade köpt - ju mer man har tittat på desto mer har man ju avstått, eller hur? Och så hittade jag en stor tjock virkbok och köpte den. Den är mer färggrann och inte så blek i färgen som det ser ut på bilden. Här finns det mesta från grunderna till diverse specialtekniker. Faktiskt väldigt roligt att se det. Författarinnan Margaret Hubert bekräftar saker som jag listat ut själv, och saker som jag googlat  fram på internet. (Och läst i andra böcker naturligtvis.)

Jag har inte lusläst den ännu men bläddrat flitigt.

Förutom alla grundmaskor och grundtekniker så innehåller den tex beskrivning av hur man virkar flätor - mormorsrutor o andra motiv o rutor - sicksackmönster, snäckmönster, flerfärgade mönster - korgflätningsmönster - olika blommor - korkskruvar - Catherines hjul - en fyrfärgad spiral - en upppifrånonerkofta (barn-) - några sidor om krokning - ett antal kanter o bårder - gaffelvirkning - bruggespetsar - fri virkning - mm mm!!! Ett vändbart tvåfärgat snäckmönster som jag tycker är jättefint.

Och så står det om dubbel filévirkning! Aha! Det är nämligen detsamma som interlock filet stitch, tydligen. Så då har jag fått en svensk översättning av det, vilket känns bra.
Jag har nu ändrat på min sida med beskrivning av interlock filet stitch, så den får det svenska namnet i stället!

När det gäller översättningen i övrigt så finns det en sak som jag blev lite fundersam över. Hon har döpt om reliefstolparna till "stolpe upphöjd från framsidan" resp "stolpe upphöjd från baksidan". Är det för att förvirra eller är det meningen att detta ska gälla framöver?

...undrar amatörvirkaren.

Men obs! jag tycker att boken är jättebra och att den är verkligen värd att skaffa om man vill prova olika virkningar.