söndag 3 februari 2019

Reflexgarn



Har testat att virka vantar med reflexgarn. Det finns förstås flera sorter, den jag har använt är från Viking garn. I bilden ovan kan man se solen glittra litegrann i maskorna. I bilden nedan har jag fått en liknande effekt genom att fota med blixt.
(Det blå i båda vantparen är inte reflexgarn utan vanligt Viking Alpaca Storm - min nya garnfavorit.)








Här är de första vantarna jag provade att använda reflexgarnet till. De är virkade med samma virksätt som jag använde till en tröja förra året: en fast maska i bakre maskbågen, en fast maska om båda maskbågarna. Förutom att jag tycker kombinationen är snygg så ger den en fin stretchig effekt.

Dock. Själva garnet visade sig vara lite vasst mot händerna - pga reflextråden antar jag. Så. För att få skönare vantar började jag från och med andra och tredje paret att mönstra vantarna med ett mjukare garn och låta de oanvända trådarna ligga på baksidan. 




Det andra jag kom på var att virka innervantar, som blir som ett löstagbart foder. Jag har använt garnrester av Drops Alpaca och något okänt merinogarn. Utseendet är ju inte så noga med dessa utan bara hur de känns mot handen.





Med innervantar blir vantarna riktigt tjocka och varma, ingen nackdel!





Här är till slut en bild av reflexvantarna testade ute i mörkret! Det är maken som får äran att vandra med dem efter den snöiga glesbygdsvägen i snöovädret en kall januarikväll medan jag sitter i bilen och lyser med billjuset.
Som synes lyser vantarna lika bra i mörkret som snökäpparna på vägkanten!

Det bästa om man vill vara säker på att bli sedd av bilisterna är förstås att ha en reflexväst på sig.


Om ni hade svårt att urskilja nattvandraren i bilden så är det här ett litet förtydligande:




lördag 1 december 2018

Nördberget



På den här kartan finns namnet Nörd-Rentjärnberget inskrivet. Det är lätt att förstå att "nörd" i det här fallet betyder "nord" - särskilt som det finns ett Sör-Rentjärnberg alldeles intill. Men ändå känns det som ett litet hemligt tecken. Det dolda budskapet handlar om att en nörd en dag skulle bosätta sig i närheten och börja vandra upp och ner för det där berget. En virknörd.



Virknörden tog med sig sina alster och slängde ut dem för fotografering!



Jag är inne i ett vant-stim.

En sak jag länge uppskattat med virkning är möjligheten att virka in en tråd som inte används, att gömma den inuti maskorna. Dvs om man gör ett flerfärgat mönster så behöver det inte bildas en massa lösa trådar på baksidan som man kan trassla in sig i. När man stickar finns inte den möjligheten. Jag har alltid hatat sådana där lösa trådar.

Men nu har jag plötsligt accepterat dem och bestämt att de i vissa fall kan ha ett syfte!







Man kan med flit låta trådar ligga på baksidan för att få en tjockare virkning. Bilden ovan: Det är insidan som räknas
När jag väl hade kommit över min fobi så blev det i stället en mani. Nu har jag gjort en hel hög med vantar som är "fodrade" på det här sättet med garn på insidan som inte är invirkat. Själva virkandet är lite krångligare tycker jag, än när man virkar in tråden, men har bestämt mig för att det är resultatet som räknas. Och de här vantarna är jättesköna på händerna. Jag har bestämt att inte låta den lösa tråden bli längre än bakom två maskor, så efter varannan maska snor jag trådarna om varandra på baksidan. Det är väl en del av det som gör att jag tycker det känns krångligt.

Av bilderna här nedan är det ungefär fifty-fifty. De som inte har lösa trådar är då vanlig flerfärgsvirkning med invirkade trådar.
Några är virkade i rundvarv och några är virkade på längden.
Alla vantarna finns nu på Nävarnas Hus i Burträsk.





















fredag 12 oktober 2018

Oktober


Det har hunnit bli oktober. Vi har hunnit få årets första snö. (Och den har smält bort igen.)



Jag har virkat några projekt med mönster i två färger. Jag ville virka med en färg i taget, inte byta färg efter en eller två eller tre maskor, utan virka ett varv i vardera färgen - och ändå få det att se mer spännande ut än bara randigt. Den första är ett par halvvantar i grönt och rosa.
(Svampen jag håller på bilden är rödgul trumpetsvamp.)
Tricket är att blanda maskor i bakre och främre maskbågen, samt blanda med aviga maskor.











Sedan har jag gjort ett par "hela" vantar, fast de är gjorda på samma sätt som halvvantarna ovan - därefter har jag virkat ihop toppen.
Även här har jag virkat ett varv blått och ett varv ljusgrått, men fått mönstret att hänga ihop.
Garn mm står att läsa på ravelry.





lördag 25 augusti 2018

Sommarens huvudbonader


Den här varma sommaren tyckte jag det var en bra idé att virka solhattar.
De är virkade på fri hand i bomullsgarn.








Men sen kunde jag förstås inte låta bli att göra några varma yllemössor också - de ligger nu och väntar på att vädret ska slå om till höst...
Båda dessa sista är smygmaskvirkade, den ena rundvirkad, den andra virkad fram och tillbaka och hopsydd i slutet - så som jag brukar göra mössor.





måndag 4 juni 2018

En otrolig gammal bok


 Ja jag erkänner, jag är en boksamlare. Av virkböcker. Nu har jag köpt en till.
Det här är en 100 år gammal bok (copyright 1918 står det) som jag hittade på Tradera, eller var det kanske på Bokbörsen.
Såna här böcker samlar jag ju på för att de är intressanta som kuriosa. Man kan skratta åt de gammaldags modellerna, men jag har inga intentioner att försöka virka efter någon sådan gammal beskrivning.
De flesta virkböcker från 1900-talet beskriver dukar och spetsar. Men i den här boken är det bärbart som gäller. Babykläder, tröjor, koftor, västar, hattar, tofflor. Ja det är några filtar också. Men inga spetsar. Inte ens på de virkade sjalar som finns med är det direkt några iögonfallande spetskanter. Nej just 1918 verkar det ha varit mer rejäla modeller som gällde.

Boken heter the Columbia Book of Yarns, författaren heter Anna Schumacker.
Som synes av omslaget handlar den om både stickning och virkning. Och det är en ovanlig balans mellan stickade och virkade beskrivningar. Ett uppslag med en stickad tröja följs av en virkad motsvarande på nästa uppslag. Det är det ena intressanta med den här boken. Det andra är ännu mer intressant: den innehåller flera mönster som är helt smygmaskvirkade!




Som den här kraftiga koftan eller jackan som virkas med smygmaskor i bakre maskbågen. Hela plagget! Den gossen behöver inte frysa. Smygmaskribb i sin icke uttöjda form är ju som ett dubbelt material. 
På nästa sidan finns en annan pojktröja virkad med fasta maskor i bakre maskbågen (som också bildar ett ribbmönster) och där används smygmaskribb till muddar på ärmarna.




"Bäddsockorna" här: virkas helt med smygmaskor i främre maskbågen, alltså samma som jag använt till massor av sockar, tex de vita med flätmönster.

(Bäddsockor: något jag aldrig förstått mig på.)




Sist men inte minst har jag hittat en damtröja helt virkad i smygmaskor. Den kallas Misses' Crocheted Middy sweater. Här är mönstret: en smygmaska i främre maskbågen, en smygmaska i bakre maskbågen, upprepa, vänd, virka nästa varv lika. Tröjan virkas på längden.
Detta mönster hade jag inte provat tidigare och min nyfikenhet tvingade mig att testa! Jag har inte gjort en hel tröja men däremot en mössa.
Den blev jätteskön! Det är ett stretchigt ribbmönster, passande just för en mössa, men får ett alldeles eget utseende.




Jag låter bli att skriva här om allt jag tänkte när jag upptäckte de här smygmaskvirkade mönstren. Men intressant är det att de fanns för så länge sedan, och att jag aldrig hittat något liknande någon annanstans fastän jag bläddrat igenom ganska många mönsterböcker från 1900-talet och nyare. (Men där hittar man alltså dukar och spetsar...!)




tisdag 22 maj 2018

Virkad gardin?


Jag gjorde en sjal. Det blev en gardin.

Det började med att jag ville testa hur mycket "spets" jag kunde få till med smygmaskvirkning. Min älskade smygmaskvirkning! Som bara duger till tjocka mössor vantar och sockar. Skulle det inte gå att göra ett tunnare, lite genomskinligt resultat?




Så jag gjorde den här trekanten. (Före blockning ser den helt tät ut.)




För att få ett spetsmönster provade jag att virka en luftmaska mellan varje smygmaska. Dvs: en smygmaska i främre maskbågen, en luftmaska, hoppa över en maska, upprepa. Efter vändning virkades nästa varv med smygmaska på smygmaska och luftmaska över luftmaska. Efter att ha virkat en bit ändrade jag och virkade smygmaskan på luftmaskan och luftmaskan över smygmaskan. De två versionerna syns här ovan, till vänster i bilden. De ser lite olika ut som ni ser. Det roliga är att efter blockning ser de nästan helt lika ut! Till höger i bilden.




Sedan tyckte jag att den släta vita trekanten var ganska tråkig! Jag tog alla mina vita och vitaktiga garnrester och virkade ett gäng blommor...



...som därefter virkades fast på kanten av sjalen.
Sedan improviserade jag vidare och byggde på kanten varv för varv tills den blev ganska bred (och garnet tog slut).
De här blommorna och hela kanten är alltså inte smygmaskvirkade - bäst att jag talar om det. Bara sjalens mittdel.




Och när man ser den mot ljuset så är den tunn och fin, som jag ville.




Om jag vill använda den som en sjal plockar jag väl ner den från fönstret...


fredag 11 maj 2018

Tröja på diagonalen



Lagom till att ylle-säsongen börjar ta slut så har jag fått färdigt en tröja! Hållit på med denna sen i höstas.
Ett design-experiment som vanligt, så därför är den inte perfekt. (Men, som jag brukar säga: Det är ju bara jag som ska ha den!)

Det började med att jag fick en kasse med koschenillfärgat ullgarn - härvor i olika toner av rosa och lila. Jag lade till ett svart nystan för att det skulle räcka till en tröja.

Började från mitten med ett "Y" (=halsringningen) och arbetade mig utåt mot ärmar och nedåt på framsidan och baksidan samtidigt.




Hela tröjan är virkad i detta grundmönster: en fast maska om båda maskbågarna, sedan en om bara den bakre maskbågen, upprepa. På nästa varv virkas samma, men förskjut mönstret ett steg.


På ärmen, nedan, syns det bäst.



På de ställen på tröjan som inte går att virka rundvarv, där jag alltså virkat fram och tillbaka och vänt vid en kant,  har jag använt mig av aviga maskor på vartannat varv för att imitera mönstret. Det ser kanske inte exakt likadant ut, men den fina stretchigheten finns där. Perfekt för en tröja.