Långsamma framsteg

Långsamt går det framåt med mina olika virkprojekt. Det finns ju så mycket annat som tar tid här i livet - jag är inte den första som säger det.

I helgen som var hjälpte jag sonen/Datanörden att flytta från ett studentrum till ett annat. Efter att ha bott i andra hand har han lyckats klättra ett steg uppåt på bostadsmarknaden och blivit ägare till ett eget hyreskontrakt.

På måndagkvällen när jag "som vanligt" (i mina ögon) for på körövning blev jag mottagen som en hjälte: för dom trodde att jag hade slutat då jag inte varit med på några gånger. (Vilket berodde först på kvällsarbete och sedan Jägarns födelsedag, då jag faktiskt tyckte att jag skulle hålla mig hemma.) Den här kören är inte så stor, så när jag inte är där så får den andra alten ibland vara ensam i sin stämma. (Obs - med "andra alten" menar jag inte "andra-alten" i betydelsen den lägre altstämman, utan helt enkelt den andra kvinnan som liksom jag sjunger alt!) (OK, vi är faktiskt sammanlagt tre altar, om man räknar noga, men gissa hur ofta vi är med alla tre samtidigt?)

Någon stund i taget virkar jag på båtrattarna: en kant. Det är ett glest mönster som jag tycker kräver "något mera". Det ska bli en kant runt om.

Lite frustrerande är det att jag ständigt får nya idéer om vad jag vill göra, men aldrig har tid att göra det... Jag har högvis med små lappar med konstiga nedklottrade teckningar och anteckningar, som bara jag själv förstår. Någon gång måste jag få prova dem.

Vissa av dem i alla fall.